nytt år?

Märkligt med oss människor egentligen.Vi är slavar under tiden.Vi delar in den i små och stora beståndsdelar.Jagar sekunder, timmar,dagar.Tiden är ju bara,i sig själv ingenting,bara ett varande. Fantiserar ibland hur det skulle ha varit att leva innan man började mäta tiden. Fanns det tidsstress och jäkt då?Hjärnstress? Det sägs att våra hjärnor o nervsystem inte är anpassade för denna tidens rytm och flöde. Vi får allt svårare att stanna upp,lyssna på våra kroppar,låta själen landa. Vi sover mindre för att hinna mera. Gör som Bembölingen som lastade hästen; Orkar du med den här,så orkar du med den här… När hästen kapsejsar,hamnar vi i andra ytterligheten;vi tar slut,lilla minsta lass stjälper oss,vi hittar inte balansen.

Nytt år? Samma gamla tid egentligen. Vi kan bestämma om vi ska vara tidens herre eller slav.Ingen annan gör det åt oss. Det är bara vi själva som kan bestämma hur vårt korta nedslag i evigheten ska se ut. Om vi hinner märka att vi är här innan vi ska härifrån.

Men jemmästaligen va ja halka in på filosoflinjon nu oåter. Ho såm helst,gåod fåortsettning po ande sama gambä tiidin,som bara foår in nyy titel.Skååd in ett ho tongt lassi vaar,så int e stjölpär!

ny bild

Känner mig nöjd.Lyckades byta bild.Utan att antasta någon, utan ett enda fult ord.Jag lär mig. Nästa steg är att välja bland egna foton, men man kan ju inte kasta sig på överkursen med detsamma.

Jag gillar skogen(därav bildvalet).Havet, mångas favorit,är jag mest rädd för.Visst njuter jag av att vara vid havet,men inte så värst att guppa omkring det. Skogen har jag alltid gillat.Kanske för att jag är uppväxt i en tallbacke?Träd och stenar,stabila varelser. I tonåren hade jag mitt favoritställe i skogen, en stor sten som jag kallade tankestenen,dit jag tog min tillflykt när jag behövde reda upp mina tankenystan.Smörgåsar i ryggsäcken och iväg. Jag gillar tallar. Granarna känns något dystra,björkar är vackra,men verkar lite högdragna. Att luta ryggen mot en maffig fura känns hemma. Jag grundas,känner rötterna som håller mig upprätt.Jag får energi.Skogen ger liv,på många sätt.Allt syre som frisätts.Bär och svamp.Ett fascinerande djurliv. Skulle kunna filosofera hur länge som helst….

Nä, nu böri e bjier oåv,sko mamm sej. He som böri bjier oåv nu ji ryddjin . Ja vaal ga ligg in stånd nu. Ja haa nåo in lapptopp å, kanstji ja sko ha bekveeman me han. Ja sko jo bara birätt att ja klara ti byyt bild tå e böra bjier oåv.

ryggskott

Ett ryggskott är anledningen till att jag kom till skott med att börja blogga. Detta är nog egentligen ett hugskott.Få se om det blir fler inlägg än det här.Korta blir de i allafall,eftersom sittande framför en dator inte är det optimala för kroppen för tillfället. Dessutom är jag grönare än grön  med hur man fixar och grejar en blogg. Men jag får väl lära mig ,och det vet jag att jag gör såvida motivationen håller i sig.

Vad jag kommer att skriva  om?Ja, det blir väl allt o bland,som min dialekt brukar uttrycka det.Tanken är att (jag tycks ha tänkt i alla fall!) en del inlägg skrivs på dialekt,bara för att jag märker hur uttunnad den börjar bli i min egen användning,och genom att aktivera den,också i skrift, kanske det börjar röra på sig i de djupare skikten i hjärnan. Vem vet vilka språkliga rikedomar som finns lagrade i mitt urmodersmål,undanskuffade av tvångshögsvenskan,som jag nu behärskar så fulländat att jag själv mellan varven retar upp mig på alla slarvpratare,som inte tycks veta skillnaden på dialekt och ti densk.Antingen eller, int na håopblanda!

Nä, e sko jo va kårt,å nu gnelldär ryddjin.