drömmar i färg

Skrev om min synestesiförmåga(uppdaterades om begreppet av annan bloggare). Konstigt nog är enskilda bokstäver och siffror inte så färgfulla för mig som veckodagar och månader. Vissa kan ha en färg,men de flesta är lika grådaskiga som de ser ut ,här och nu.

Däremot lär det vara så, att vi drömmer alltid i färg. Om någon del i drömmen är svartvit,är det av symboliska skäl, för att visa att vi upplever någonting i livet som färglöst och enformigt.Färger i drömmarna kan symbolisera olika saker. Detta låter säkert som värsta flummet för en del.”Det var bara en dröm”, säger vi ofta,speciellt om vi upplevde den som en mardröm. Drömmar är sällan”bara”,de har ofta viktiga budskap till oss.De är mycket individuella,men man kan också se att människor har vissa drömteman genom livet,beroende på omständigheter. Många har återkommande drömmar på samma tema. Drömmar kan återkomma tills vi noterat budskapet.

En dröm som engagerar oss känslomässigt,minns vi oftast bäst.Jag har fascinerats otroligt över hur skickligt mitt undermedvetna arbetar i mitt drömliv.För några år sedan gick jag i drömcoaching,två år i grupp,ett år individuellt. Drömcoachen var välutbildad (från CJP Centrum för Jungiansk Psykologi i Solna) och seriös. Hon hjälpte oss att hitta våra egna svar utgående från drömmarna. Man kan aldrig tolka en dröm åt en annan,men man kan hjälpa till genom att ställa frågor kring den andras dröm. En speciell rädsla som jag burit över 20 år kom i dagen under mitt drömarbete och fick sin bearbetning. Efter detta har den inte besvärat mig längre.

Nuförtiden skriver jag ner mina tydligaste drömmar och låter dem leva med mig ett tag. Så småningom ”landar” den,jag får en känsla av att ”just det,så är det ju”.

Skulle finnas hur mycket som helst att skriva om detta tema.Det finns också en del oseriöst i denna bransch. Det gäller att komma ihåg,att det är bara jag själv som har nycklarna till mina drömmar,och att man inte ska låta vem som helst knacka på dörren till ens inre.

Färgrikt är det åtminstone ,det här livet,också nattlivet!

sköna söndag

Började dagen med vattenqigong. Avslappnande och behagligt. Ute kvittrade fåglarna och jag kände vårdoft i näsan för första gången. Halkade iväg på en promenad med mannen på en dåligt sandad gångbana.Vi klarade oss utan skelettfrakturer,men förmiddagens avslappnade muskler var inte längre så avslappnade.Nåja, vi har ju orsak att slappa resten av dagen i stället.

Januari är nästan slut. Tack och hej,jag saknar den inte.Månaderna har annars färger i mitt huvud. Januari är gråblek,februari är blå.Mars är grön,osv. Det är samma sak med veckodagarna. Måndag grön,tisdag brun,onsdag lättgrå,torsdag grafitgrå,fredag ljusorange,lördag röd,söndag vit.

Vet inte hur vanligt det är att tänka månader och dagar i färger,och när man börjar göra det. Om det finns nån fiffig förklaring till det. Tycker i alla fall att det är lite kul att inte se allt så svartvitt.Även om det kanske vore enklare. Men tråkigt,ack så tråkigt!

kliedbitjymbär

Leesär i blaadi  att in viss stassdirektuör ha foåji kliedbitjymbär. Tå ji man jo int ömsand åm ti int veit va man ska ha poå si. Tråodd he va bara kvinnfoltji såm leid oåv hon oåkåmmmon.An hadd jo it kniepit sett ti löis probliemi ,it jemliikt sätt dessuutåm.Frun å han fie in halvo vaar. Men ja ska nåo seij åt miin gobb ja at åm an ha tenkt investier i nain festbloåso nain gang åt mieg så foår an nåo sii tiel så e vaar in heil klening,fö vilken deil sko ja annos anvend, övran elo ondran deilin?

Ja ha nåo vari i han åldrin tå ja hadd ganska kårta tjåolar. Ein gang tå ja kååm til in tillstellning va e in tanto såm skåda poå mi å saa veldit beklaagand:” E va nåo naa tå int tyyjji räckt ti na lengär tjåol.

Kanstji va e he såm stassdirektuörin roåka uut föri å?

en droppe i havet

Snubblade över ett visdomsord av Tage Danielsson idag:

En liten droppe droppad i livsens älv

har ingen kraft att flyta själv.

Det ställs ett krav till varenda droppe:

Hjälp till att hålla de andra oppe.

I en gammal läsarsång sjunger vi: När vi alla hjälpas åt,när vi alla hjälpas åt,verket framgång får,lätt blir bördan vår, när vi alla hjälpas åt.

utbrändhet

Läste nyligen en raljerande rappakalja(min anmärkning) om utbrändhet. Skribenten betvivlade starkt förekomsten av en dylik företeelse. I och för sig godkänns inte utbrändhet som en egen diagnos. Utbrändhet är ett syndrom, ett slags slutresultat av diverse påfrestningar,oftast flera energikrävande sådana som sammanfaller och bidrar till en energiförlust som drabbar kroppen och psyket. I kölvattnet följer oftast kroppsliga åkommor,ångest och depression. Den som vandrat i utbrändhetens öken betvivlar inte att den finns. Det gör bara den som inte har en susning om dess ingrepp i ett människoliv och vilka ärr den lämnar.

”Den som menar sig stå säker,må se till så han inte faller.”

vindstilla i Tallbacken

Ovanligt tyst i träden idag. Promenaden var också helt befriad från vind,så det var riktigt skönt att traska i den femtongradiga kylan. Hemma i stugan hörs bara snusningar av två dåsiga gamyler ,allt andas frid.

Så blåser barnbarnet in. Livstempot ökar.Film,spel,tågbana,dataspel, äta,bajsa,mera film,mera spel,ner på golv,upp från golv,fammo hit,faffa dit,tuggummi,rita och vad ska vi göra nu?

Barnet hämtas,kram,kram,hej hej.

Kavlugnt i Tallbacken.Ännu dåsigare gamyler.Softade av barnbarnskramar.Allt är frid.

lugnt i Tallbacken

Inga nya överraskningar efter tallrumban igår. Skickade dock ut mannen på en tur med min bil,som luktade något obestämbart surbränd då jag kom hem idag. Genast såg jag skriverierna om det nya etanolbränslets verkningar besannas i min lilla röda. Kände mig lite skamsen att skicka gubben som testpilot.Tänk om… Nu är han hemma tillbaka i alla fall. Inte det minsta vidbränd. Så det är lugnt.

krasch och bang i tallbacken

Vi har några mäktiga tallar runt huset. En av dem står alldeles för nära(ett par m),men vi har inte ”nänsa”ta bort den. Efter den senaste tidens snövälsignelser har tallarna varit snötyngda och dagens blidväder gjorde att snön började dråsa ner,varvid den först hamnade på de nedre kvistarna ,som inte höll för tyngden utan gick av. I fallet knäcktes flera kvistar.(Det är så vi tror att det gått till.)Det som mötte oss då vi kom hem, var nåt som liknade en stor påskbrasa vid trappan. Hustaket hade klarat sig,men våra fina spireabuskar har nog farit till förgängelsen.Konstaterade att tallgrenar ser mycket mindre ut när man betraktar dem från grodperspektiv än då de ligger i all sin prakt framför trappan. Då mannen röjde i bråtet hittade han ett präktigt kråkbo också. Kan ju ses som nåt positivt att bli av med det. Nu ligger nog resten av tallen illa till. Hur mycket jag än gillar tallar,vill jag ju inte ha deras grenar som nån slags jättekarbas hängande över mig.Nu blir det snart  motorsågsmassaker i Tallbacken. Huka er i snömoset!

blinka lilla lampa där…

Ska försöka slänga ner några rader innan strömmen far för hundrafemtielfte gången. Detta är väl snöns svarta sida,antar jag, att ställa till med diverse problem. Vi har ju alla en mörk sida i oss. På psykologspråk kallas den skuggan. Om vi inte vill kännas vid skuggan eller t.o.m förnekar att den finns,ställer den förr eller senare till problem för oss.Om vi vågar närma oss och medvetandegöra vår skugga kan vi hantera den. Vi styr den,och inte tvärtom.

”Vandra i ljuset,för mörkret har inte makt över det.”

Gud bevare oss för strömavbrott.

arbetsfördelning och affärer

Här är allt som det ska. Mannen står vid spisen och föder en maträtt och hustrun sköter bloggeriet. En arbetsfördelning som passar mig.Efter maten kastar sig hustrun över någon bok och mannen installerar en ny färgskrivare. Också en bra fördelning.Vi har lärt oss att det är bäst för allas nerver om jag håller mig undan det tekniska knåperiet.Billigast också.

På tal om färgskrivaren. Den inhandlades idag.Kände dock stora frågetecken kring hela affären. Förra lördagen styrde vi på inrådan av yngre sonen stegen mot Elektronikjätten(ingen direktreklam här inte) för att kolla utbudet på färgskrivare. Eftersom vi redan har laserskrivare med kopierings och scanningsfunktion hade vi tänkt oss att komplettera med enbart färgskrivare/fotoprinter. I butiken fanns endast kombinerade grejor, men den till synes kunniga försäljaren upplyste oss om att de inkommande vecka skulle få in precis det vi sökte. Och den apparaten var sååå bra, enligt alla konstens tester.Förmånlig också. Billiga färgpatroner.Alltså beslöt vi att invänta denna förträfflighet. Idag skulle den alltså inhandlas. Apparaten hade kommit. Men den innehöll också de funktioner vi inte behövde,så vi kollade upp saken med en försäljare,som inte var densamma vi pratat med tidigare.Nej, inte tillverkas det bara skrivare numera,utan alla har kopierings och scanningsfunktion.Och nej, inte ska ni ha det märket,de har ingen garanti på kvalitet. Det här märket är bättre. De lovar t.ex. att deras foton håller 150 år. (Vem bryr sig om våra foton om 150 år?)Dessutom är det samma pris på apparat och färgpatroner.Samma affär,två försäljare,två helt olika budskap. Inom en vecka. Vad ska två icke insatta stofiler tänka? Hur som haver, det blev den senare. Tänkte det kanske vore kul om man ännu hängde med på nåt sätt om 150 år.Dessutom erbjöd märket en fyraårsförsäkring mot en liten engångsersättning. Försäkringen skulle täcka allt från åsknedslag till åverkan av drullpettrar. Det sista fick mannen att bestämma sig. En försäkring som täcker allt vad en drullig hustru kan tänkas åstadkomma,var lockande.

Om det blev billigt?Nä. apparaten var ok prismässigt , men det blev ju en hel del annat,som färgpatroner, papper,sladd och så den fantastiska försäkringen(dock frivillig).Allt det där kostade mer än själva apparaten.

Kändes som om vi gick ut något förvirrade. Blev vi offer för en skiclig försäljare,eller gjorde vi en hyfsad affär? Och vem ska egentlgen kunna berätta om kvalitetslöftet höll? Vem vet det om 150 år?

Suck.