misslyckat?

På ett av mina klok-kort står det så här:Man vet inte vad man kan förrän man försökt.

Nu har jag försökt.Två kvällar i rad. Och nu vet jag att jag inte kan.Tröstar mig med att man inte behöver vara bra på allt här i världen. Skomakare,förbli vid din läst!

Nu ska jag göra sånt som jag kan ett tag,och nynna på en gammal söndagsskolsång:

Jag kan inte vad du kan,du kan inte vad jag kan,

men Gud har en uppgift som passar för dig,

och en annan som passar för mig.

inför en ny arbetsvecka

Hittade en dikt av Elly Siegfrids att begrunda inför en ny arbetsvecka som jag vet kommer att innehålla vissa utmaningar.

Ge mig klara ögon att se på människorna med,

ögon som blickar rätt fram och har fred!

Ge mig skarpa ögon! Mycket som syns är sken.

Låt mig se verkligheten oförställt ren!

Ge mig modiga ögon,som inte blundar skyggt

varje gång de skräms av något styggt!

Och ge mig varma ögon,ögon som vet

att människan behöver innerst barmhärtighet!

eget skryt luktar

Häromdagen skröt jag över hur duktig jag var att koka potatis. Skulle jag inte ha gjort. Eftersom mannen behövde få dona med motorsåg och vedklyvare igår befriade jag honom från matlagning. Gjorde det ganska lätt för mig och köpte en rökt sik. Till den skulle jag koka trinnpäärona  och fixa sås till. Fisken var bra,för den hade jag inte rökt själv,såsen var besk, och potatisen kokade helt sönder i ett obevakat ögonblick(satt jag månne och läste bloggar?) Så det blev potatismos med skal,besk sås och rökt sik. Låter det inte exotiskt,så säg?

Nu puttrar en älggryta med kantareller på spisen(mannens verk),jag har i alla fall gjort en fantastisk sallad och ska passa potatisen bättre denna gång. Så söndagsmiddagen kommer nog inte att floppa.

Undrar vad folks värsta matfloppar kan vara?

oro

Jag är här,men tankarna smyger iväg till huvudstaden,där barnbarnstösen just nu befinner sig för neurologiska undersökningar. Oro för vad som kan hittas,men också oro för att det inte ska hittas något.

Gnolar på ”tryggaräkan”, och sänder goda,varma tankar.

gissa program och annat hopkok

Bloggar framför tv:n. Programmet presenterar bl.a. romtester,nåldynor , mosskorvar och andra livsnödvändigheter för finlandssvenskar. Gissa programmet!

Annars tycker jag att när jag än knäpper på tvn hamnar jag i nåt matprogram.Det tycks ju vara så nuförtiden,att så fort nån hamnar på kändislistan,ska de också ha ett eget matprogram.Vare sig man är boxare,skådespelare eller nåt annat jox,ska det kokas och kockas i det oändliga. Säkert intressant för många,men för mig som är måttligt intresserad av kockaktiviteter börjar det kännas överdrivet med allt tv-kockande.Jag undrar om nån lagar den där tv-maten hemma nån gång?Eller räcker det med att sitta framför tvn och ”snålas”?

Ja,ja, jag kan byta kanal och jag vet var avstängningsknappen finns,men jag ville nu bara få tycka till om det här.Glada matstunder till alla,vare sig det är efter ansträngningar vid den egna spisen eller tv-spisen. Jag gillar nog god mat,och är mycket tacksam över att ha en man som är betydligt mera matlagningsintresserad än jag.

Jag är väldigt duktig att koka potatis i alla fall!

P.S. Nu ska mannen se Sveriges mästerkock. Jag tar en tupplur.

rekordmånga nålar idag

24 nålar blev det idag hos akudoktorn. Till och med på öronen,där har jag inte haft några tidigare. Var väldigt trött då jag kom dit,men piggnade till efter behandlingen. Borde fotas nån gång då jag är där,liggandes med nålar instuckna i nacke, händer,ben och fötter +en nål alltid uppe i knoppen och så idag en i varje öra(ytterörat alltså,eller vad kallas det).Jag har ett par nålar här hemma som souvenirer,för en gång glömde doktorn kvar två stycken i nacken. Kanske de kommer till användning nån gång.

Nu hoppas jag på långtidsverkan av dagens nålande.

komposttrollet

Har alltid varit lättskrämd.Om det beror på en alltför livlig fantasi eller att jag i barndomen var ett tacksamt skrämseloffer för skojsugna storabröder eller kanske att jag har en lättretad reptilhjärna kan jag bara spekulera i.

Hur som helst ger reptilhjärnan utslag i de mest oväntade ögonblick och jag blir för stunden helt övertygad om att det mest osannolika  sannolikt existerar och förmodligen kommer att ha livet av mig.

Ett exempel: Vi har en hembyggd kompost en bit från huset.Detta hände för nåt år sen. Det var vinter. Mycket snö,precis som nu. Sen eftermiddag,skymning. Jag gick ut för att tömma kompostämbaret. En minimalsmal gång var uppskottad till komposten. Fick inte upp kompostlocket,som hade ett tjockt snötäcke. Tog en spade och började skyffla av snön. Plötsligt flyger locket upp med ett brak. I den stunden tar reptilhjärnan över. Jag är säker på att nånting är på väg upp ur komposten. Jag har väckt nån björn som sovit.Jag flyr. Klarar inte att hålla mig på den smala vägen,snubblar och faller. Kravlar mig upp .övertygad om att jag strax kommer att känna monstertassar som fångar mig. Ropar och springer. Kommer rusande över gårdsplanen i samma stund som mannen svänger in med bilen . Han ser en hustru som förvandlats till vettvilling,men stiger modigt ur bilen. Då stänger reptilkontoret och övriga hjärnan börjar sakta fungera,men skickar för säkerhets skull mannen för att kontrollera förhållandena vid komposten och för att,om möjligt, hitta en naturlig förklaring till fenomenet.

Skulle nu vara frestad att låta eventuella läsare gissa förklaringen,men jag väljer att ge slutet på historien. När jag började skotta bort snön från komposttaket,blev det för baktungt,när jag skottat enbart från framsidan, och flög därför upp med en väldig fart.Inte att undra på att jag trodde det var nån inifrån som steg upp….Och i sådana lägen är det inte läge för närmare undersökningar ,åtminstone inte i min värld. Då gäller det bara att försöka klara livhanken.

Nuförtiden matar vi komposttrollet hos oss när ämbaret ska tömmas. För det mesta ser jag till att det är mannens tur att mata det. Inte för att jag tror på troll,men jag tycker han kan sköta den där biten.

varde ljus!

Nu är tallen borta.Den som skrämde oss med nedfallande grenar för ett par månader sen.Då hotade jag med motorsågsmassaker,och nu är den verkställd. Det visade sig bli ett större projekt än vi tänkt. Framförallt dyrare. Mannen hade inhandlat ny motorsåg för ändamålet och allt. Sen fick han inte nöjet att sätta den i trädet.Om det nu är ett nöje, vi är egentligen hellre trädkramare än trädfällare. Men såna som hotar oss till livet får ingen benådning.Nåja, den lutade oroväckande över huset och elledningarna går kors och tvärs runt den. En elgubbe tillkallades och lovade komma o koppla ur allt inför ingreppet. Vi förstod dock på honom att han betvivlade att vi skulle ge oss i kast med projektet själva. Det kunde sluta hur som helst.

Tack vare sonen,som kände till en proffsig trädfällare med skylift och doningar, fick vi så äntligen dådet utfört med hjälp av denna lejda yrkesfällare.  En präktig stubbe fanns kvar och den blir perfekt för nåt blomsterarrangemang i sommar. När jag kom in märkte jag att vi hade ett väldigt ljust och fint kök. Jag hade inte trott att man skulle märka en sån skillnad för en enda tall,men det var det. Om vi nu har levt i mörker tidigare,så är det härmed slut på det. Nu får vi vandra i ljuset här i Tallbacken.

Kanske blir det påskbrasa här i år. Material finns. Då ska jag också smyga dit lite ett och annat som finns undanstoppat i garaget. Ifall inte mannen läser detta och räddar det undan förgängelsen.

P.S. Idag blev vi vittne till en annan trädfällning hos min svärdotters föräldrar. En stor,yvig björk med en stam på 1m i diameter,också hotande nära huset, fälldes av  grannskapets karlfolk. Den tog en annan väg än tänkt på nervägen och knäckte några äppelträd,men annars gick allt bra.  Spännande det här med trädfällning.