som vanligt

Tillbaka efter turen österut. Språkduschad och uppdaterad. Roligt att märka att jag  inte är riktigt ”takana” när det gäller det andra inhemska, kunde hänga med riktigt bra. Skönt i alla fall att vara hemma i vanligheten igen.Roligt med utflykter, men nuförtiden mår jag allra bäst när allt är som vanligt.

åtråvärt att vara gammal

Vilade middag med lillkillen idag. Som sällskap hade vi farfars gamla nalle,ni vet den där hårda typen. Mannen fick den när han var lika gammal som lillkillen,tre år.Jag berättade för barnbarnet att nallen var så gammal att den nog var en nallegubbe nu,som farfar ungefär. Följande dialog utspann sig:

-E faffa också gammal?

-Ja.

-E du också gammal?

-Ja, men du är inte gammal.

-Jag e visst gammal,FAKTISKT! (Det kom med väldans kraft).Jag e så stoj att jag kan sjöja moped och hästaj och bilaj. Ja e GAMMAL!

Varpå han satte sig upp i sängen och stirrade stint på mig för att se om jag fattade.Jo, jag fattade. I hans värld är det eftersträvansvärt att vara gammal. Sen lugnade vi ner oss och somnade gott med armen runt gubbnallen.

skållad råtta

Det känns som om jag farit runt som en skållad råtta de senaste dagarna. Har inte haft tid att kolla bloggvärlden,tack för era kommentarer,nu har jag äntligen svarat på dem. Riktigt skönt med fredag och nedvarvning. Det som varit extra roligt nu en tid är, att den ännu långlediga(en vecka kvar av alt.ledigheten)mannen har haft veckostädningen fixad när jag kommit från jobbet på fredagarna. Det är ett tag sen jag höll i dammsugaren.

På tal om skållad råtta;jag beställde hem pizza med mannen som är på utflykt till stan, och kom att tänka på råttan i pizzan berättelserna. Såna här historier lär ju vara seglivade och dyker upp med jämna mellanrum. Nu har det inte varit nån liknande historia på länge. Ett tag hade vi ju ett lejon som sågs lite överallt i landet,men det försvann också.

Nu kan jag i alla fall dra en riktigt sann historia, med risk för att bloggläsarna slutar äta nationalbullen grisen. Äldsta sonen jobbade en period på närbageriet och en varm sommardag när dörrarna stod öppna flög det in en hackspett,som i rena paniken över att befinna sig i okänd terräng dök rakt ner i grisbaljan,där fluffiga grisar guppade omkring i frityroljan. Det blev en ond,bråd död. Därmed var det bara att fiska upp den friterade hackspetten, tömma baljan,rengöra och börja om.

Allt sedan dess brukar jag undra vad allt som månne hamnar i griskokeriet. Men det man inte vet,mår man ju inte dåligt av.

simultanaktivitet

Jag har hittat ett nytt sätt att utmana hjärnans simultanförmåga. Jag bloggar/läser bloggar samtidigt som jag ser på TV. Den största utmaningen är att försöka se ett engelskspråkigt program med finsk textning samtidigt som jag skriver /läser blogg. Bra med utmaningar för hjärnkontoret,det förebygger demens,har jag förstått. Om ni nån gång tycker att det barkar iväg med mitt bloggande kan det bero på att simultankapaciteten har kapsejsat. Det mest irriterande i den här typen av aktivitet är att det blir mycket glasögontrafik;på när jag knackar på datorn,av när jag ser på TV.

pingback?

Såg att nån med skostorlek 43 hade skickat nåt som heter pingback. Här i mossan är kunskapen ringa om detta fenomen. Tankarna går till bordtennis som vi här i Tallbacken brukar kalla ping-pong. Är fenomenen släkt med varandra?

Hur som helst,kul med pingback. 🙂 Blir det pongback sen om man svarar?

varför är du inte på facebook…..

……är en fråga som jag allt oftare får. Jag brukar svara med en motfråga: Varför är du med på facebook?. När jag fått en lång rad av anledningar uppradade, brukar jag säga att just nu har jag inte behov av dessa förträffligheter. Kanske behovet uppstår nån gång och då kanske jag håxar mig.

Det jag inte förstår, är varför man jämt och ständigt förväntas förklara sin facefrånvaro. När nån frågar om man är med tycker jag att det borde räcka med att svara nej.Det är väl sällan nån behöver förklara sin medverkan,såvida de inte råkar på mig då.

Det har nästan blivit med facebook som med alkoholdrickande. Ingen förväntas förklara varför den  personen dricker, men om nån tackar nej,blir det ofta en hel massa följdfrågor.Varför kan man inte bara acceptera folks val,utan desto mera tyckande och spekulerande i orsaker?

stor tro

Hade hand om barnbarnen på eftermiddagen. Lillkillen hade varit med fadern och handlat äppelträd. ”I morgon får ni komma och smaka våra äpplen”, bjöd han så frikostigt. Vi påpekade försiktigt att det nog inte hunnit komma några äpplen till imorgon. ”Jo, det har det nog”, blev svaret.

Tänk om man hade tro som ett senapskorn,som det står om i skriften. Eller som en treåring. Då kunde man förflytta berg.

varför?

Veckans varför, hopsamlade frågor av folk mellan 3 och 90 år.

Varför ska det regna hela tiden?

Varför kan ingen bestämma att det ska bli slut på all sprittillverkning i världen?

Varför ska unga människor dö ifrån oss?

Varför måste farfar köra bort skräp?

Varför är världen så rutten?

Varför måste man äta sallad?

Varför får man inte dö när man vill?

Varför har du en kudde i bilen?

Varför är lingon sura?

Det frågtes blott…..