höstblomning

Skönt att det ännu är någorlunda varmt. Det tycker tydligen blommorna också. Här i Tallbacken blommar en ståtlig lupin, malvor,stjärnflocka,kärleksört,en lila som jag glömt namnet på och Törnrosas kjortel(sommarblomma). Den sistnämnda har varit en glad överraskning, prunkat hela sommaren och hösten i ett regn av mörkrosa klockor. Den ska nog införskaffas nästa vår också. En riktig skönhet.

Oktober avslutas med blomprakt och november välkomnas med densamma. (Ifall inte kung Bore dyker upp oförhappandes i natt,förstås). Om man nu vågar säga välkommen till november, det kan finnas risk för att nån målsökande robot från novemberhatare dyker upp, men den risken får jag väl ta. Tar skydd i källaren om det skulle behövas.

Köpte första glöggflaskan idag. November är som gjord för glögg- och ljusmys,goda grytor och lugn och ro innan decemberspektaklet brakar loss. Sen kommer januari, och då bästa vänner är det nån i Tallbacken som drar mosstäcket över sig i väntan på ljusare tider.

antigympa

Efter att för ett tag sen ha läst boken ”The body has its reasons” blev jag väldigt nyfiken på det som författaren kallar antigymnastik. Till min stora glädje såg jag att närområdets vuxeninstitut skulle ordna en kursintroduktion i ämnet,och jag anmälde mig direkt. Den här helgen gick kursen av stapeln och jag blev inte besviken.Anti betyder i detta sammanhang för, inte emot. Antigymnastiken representerar en helhetssyn på människan,och hur allt hänger samman. Tanken är att man ska lyssna till kroppen, lära sig tyda dess signaler, jobba med musklerna och se samband och samspel mellan olika muskelgrupper. Man lär sig relativt enkla övningar för att förlänga musklerna, använda dem på rätt sätt och upptäcka orsaker till symptom man får och om möjligt försöka behandla orsakerna och inte bara symptomen. Ett tänkande som jag gillar, men som jag sällan stött på i vårdapparaten.  Om nån är intresserad,gå in på www.antigymnastique.com och titta, sidan finns på svenska.

Jag börjar mer och mer luta åt att fibromyalgi handlar om kroniska muskelspänningar, felställningar och felanvändning av muskler och att det kan finnas ett flertal orsaker till att sådant uppstår. Detta leder i sin tur till andra reaktioner som skapar nya symptom och så är händelsekedjan igång. Jag känner mig väldigt motiverad för att utforska orsakerna till att den här händelsekedjan startat i min egen kropp. Har denna helg fått mera vägkost och nya pusselbitar att använda på den här resan.

Grundaren till antigympan säger:”Din kropp är huset du bor i, och det är du som har nycklarna dit”.

Det är dags att utforska flera rum i det huset.

styrketräning….

…har jag aldrig varit bra på.Nu tyckte akudoktorn att jag skulle börja svinga hantlar så smått för axelns skull. Drog mig till minnes att jag en gång inhandlat ett par gula enkilos hantlar och efter en djupdykning i skåpregionen hittade vi dem. Så nu har jag börjat. Hå hå, inte alls intressant. Skulle behöva hitta på nåt att göra samtidigt för att orka med detta tråkiga moment.Undrar om jag inte skulle få samma resultat om jag började använda vänster hand och arm till en del sysslor istället. Prövade stryka skjortor med vänster hand i kväll,kändes valhänt, men det gick. Känns bättre om man också får nåt nyttigt gjort samtidigt som man får träning. Dessutom har jag läst att det är bra träning för hjärnan om man gör saker annorlunda än man brukar.Ju flera flugor i en smäll man kan slå,desto bättre.

Känner på mig att de där hantlarna snart åker in i skåpet igen.Kom gärna med kreativa tips, om ni vill.

 

 

maguppror

Det blev rambambula i magen på eftermiddagen.Jag har två teorier; antingen är det en reaktion efter akupunkturbehandlingen(kan bli så ibland) eller så har jag fått en släng av magafari. Hoppas på det första. Konjaken kom fram,lite lugnare nu. Uppror i magtrakten är definitivt inte kul.

Eller kanske det är qin som börjar röra på sig och använder magen som startbana? Man vet aldrig!

qi

Höstens första akupunkturbehandling är avklarad. Vänstra axeln har börjat väsnas och akudoktorn placerade ut nålar på de mest märkvärdiga ställen. Dålig qi-balans, konstaterade hon vartefter nålarna pickades in. Vissa stack till riktigt elakt,andra kändes knappt.Jag fick ligga extra länge. Hoppas det blir fart på min qi  så småningom,idag var det i alla fall seg råtta-dag, men så brukar det bli efter de första behandlingarna. Läste Illustrerad vetenskap hos frissan för ett tag sen och där fanns en artikel om vad som händer i kroppen under akupunktur.Man har tydligen i forskningen kunnat klarlägga att det dels frigörs smärtstillande ämnen i kroppen(de hade nog nåt märkvärdiga namn som jag inte belastar minnet med) och andra ämnen (lika märkvärdiga namn) som bidrar till kroppens egen läkning. Intressant läsning var det.

Jag brukar skämta och säga att jag röker inte och super inte, jag använder nålar.Dyrt, men effektivt.Vad gör man inte för att få sprätt på sin qi.

 

livsförlängande humor

”Ett gott skratt förlänger livet” sägs det. I så fall har jag nog adderat till några år till min livslängd.. Under stockholmsvistelsen kom vi oss på en show med Peter och de blå grodorna. För ett antal år sen var de och gästspelade  i Vasa,och allt sedan dess har jag tänkt att om jag får tillfälle vill jag se mera av dem. Vi upptäckte att de har show på Scalateatern i S-holm och vi hade turen att få biljetter.Peter Karlsson är en mångsidig artist, skådespelare,musiker,ståuppare och en otroligt underhållande berättare. Han har med sig ett gäng fantastiska musiker och tillsammans höll de liv och skratt i publiken i tre timmar. Inte en sekund var tråkig. Gå och se den här showen om ni har möjlighet nånstans nångång. T.o.m. novembernegativa gnällkörsmedlemmar skulle piggas upp av de blå grodorna.  🙂 För egen del har jag inget emot november, men vänta bara till januari,då kan man anmäla sig till min januaridepparklubb.  :(Då skulle det behövas en hel hop färggranna grodor för att få upp mungiporna på mig. Men än är det långt till januari,nu lever jag nog gott ett tag till tack vare de blå grodornas skrattpiller.

detta hände…del 2

….efter vänligheten av okänd chaffis tog jag och mannen(som för övrigt missade ordväxlingen  pga att han kånkade in väskor bak i bussen) oss med friskt humör så småningom in på Vikingterminalen.Väl ombord på båten konstaterade vi att det fanns risk för finsk stormvarning i hytten intill. Var tionde minut hördes en gäll kvinnoröst skrika”Älä huuda” åtföljt av en harang som inte lämpar sig i tryck. Det konstiga var bara att jag aldrig hörde nån som ropade,så om hon hutade åt sig själv eller nåt annan förblev oklart. Tystnade gjorde hon så småningom , så nattron kunde lägra sig.

I Vikingterminalen i Åbo blev klimatet lite bistrare,märkte vi genast. Den svenska trevligheten blåste bort med havsvinden.Det var trängsel på rullbandet ner från båten(fast vi väntade nästan till sist innan vi klev av),och vi hade några äldre damer framför oss. När de kom ner med sina väskor och kappsäckar fastnade nåns väskhjul i rulltrappan och det blev lite tant- och väskstockning med påföljande tumult innan tanter och väskor kom loss. Framför rulltrappan mot väggen stod nån slags tjänsteman bredbent och med armarna i kors för att hålla koll på de anländande passagerarna. I stället för att visa lite vänlighet och hjälpsamhet i tumultet hävde han upp sin finska stämma och gav tanterna en rejäl utskällning för att de inte kom sig undan i tid. Skulle ha haft lust att fråga om han trodde att de bestämt sig för att ha syjunta därnere i trappan, men jag nöjde mig med ett torrt ”välkommen till Finland” för mig själv. ”Vi tycks vara hemma,”sa jag åt mannen.

För rättvisans skull bör sägas, att jag nog mött människor med god vilja och vänlighet i fosterlandet också,samt surpuppor i grannlandet. Den allmänna trenden är ändå i mitt tycke, att svenskarna än så länge är i ledningen när det gäller att vara serviceminded. Jämfört med svenskarna är vi finländare som vore vi doppade i stärkelse,som nån uttryckte det en gång,och det kan jag nog hålla med om. Och finnarna tycks ha doppats i ännu mera stärkelse än finlandssvenskarna.Jag vet att jag generaliserar,det finns många individuella olikheter vare sig du är svensk,finne eller finlandssvensk.

Hur som helst;bättre med mångfald än enfald. Mera vänlighet kunde vi alla kosta på oss,särskilt buttermållor.

 

detta hände…del 1

….strax före avresan från cityterminalen i S-holm. Vi skulle kliva på bussen och räckte fram våra SLbusskuponger,som vi köpte när vi anlände till S-holm. Det är länge sedan vi varit billösa i storstaden,så vi tänkte inte på att dessa kuponger inte gällde på båtbussarna. Chauffören upplyste oss vänligt om nugällande ordning. Jag halade då fram de kontantkronor som fanns kvar, men dem ville han inte veta av.Inga kontanter, bara kort, skulle chaffisen ha. Kände mig ganska trött och färdigt irriterad,så jag sa nåt om ”visst nu var det omöjligt”. ”Välkommen till Sverige”, sa chaffisen med ett brett leende.”Ja,det är tur att vi får åka hem,om vi nu kommer oss till båten”,kontrade jag, hittade mitt bankkort och fick bussen fixad. ”Grattis till Jarkko Nieminen i alla fall”,tyckte chaffisen,”han spelade bra idag”, förklarade han när han såg min frågeteckenmin. Struntar väl jag i,skulle jag ha haft lust att säga,ointresserad som jag är av tennis, men jag lyckades hejda mitt sura jag, för på nåt sätt nådde chaffisens vänlighet in i buttermållons hjärta och jag ville inte förpesta hans dag ytterligare. Kände mig nästan glad när jag äntligen fick sätta mig i bussen.

”Ett vänligt ord kan göra under….”

Finland -Sverige

Har ni tänkt på hur ansiktsuttrycket ser ut när man säger Sverige respektive Finland? Öva framför spegeln så får ni se. Avspeglar precis den servicemind som finns i de båda länderna. Fordras det bevis så har jag färskvara. Nu ska jag först basta av mig resdammet,sen kan vi återkomma.

P.S. Öva sen att säga finlandssvensk,så avspeglar det vår mittemellanposition.

PP.SS. Öva sen på Suomi ……

hot

”Det som hotar tron på den andliga världen är inte djupt kritiskt tänkande,även det är andlig verksamhet.

Hotet finns istället i vår tids feghet,brådska,likgiltighet,ytlighet och glömska.

Och i rädslan som finns överallt.”

Martin Lönnebo(förstås)