måsablues

November ha fari
reinot ha e vari
e ji bluött i tallbacksmåsan
finns int e na snuö tide åpp i himlapåsan?

Snart vaar e juul
ska no he va kuul?
Fålk jagar opp si så in i norden
va int e frågan om frid på jorden?

vad är klockan?

Har inte tidigare reflekterat över hur ofta jag ser på klockan under en dag.Det är ett automatiserat beteende hos mig. Det har jag märkt nu, när jag otaliga gånger stirrat på en tom arm. Glömde nämligen klockan hos akupunkturdoktorn igår. Hade inga fickor att stoppa den i ,så jag lade den på britsen där jag låg.Ringde henne senare då jag kom på var den kunde vara,och då hade hon lämnat sin praktik och skulle vara borta två veckor. Ganska lustigt att det hände just nu, när jag tre veckor framöver kommer att vara mera jagad av klockan än annars. Kanske jag ska ta det som en fingervisning om att ta det lugnt och själv vara herre över tiden.Nån reservklocka har jag inte, den omkom i tvättmaskinen för ett antal år sedan.

Kanske man skulle klara sig med sin inbyggda mat-och sovklocka, som Skalman?

lillajul förr

Vi hade en rolig lillajulsed när jag var barn. Vi kastade in saker hos varandra. Det var inte bus, utan man kunde ha ett julkort eller lite godis,och när det blivit mörkt på kvällen smög man iväg till nån,ryckte upp ytterdörren och kastade in det medhavda. Sen gällde det att springa iväg, och gömma sig, man skulle inte bli upptäckt.Spännande var det också att vänta och se om nån ryckte upp ens egen dörr. Jag tror att den här seden försvunnit,och dessutom skulle den väl inte längre fungera,för de flesta har låsta dörrar nuförtiden. Det hade vi aldrig när jag var barn,och det är fortfarande ovanligt att jag låser dörren här i Tallbacken när jag är hemma.

Det pyntades inte nåt speciellt inför första advent när jag var barn, det väntade man med till julen. Jag minns att mamma tog fram en adventsstake av rotting,och att hon hade bomull i den . Det var ju inte så brandsäkert, och till sist var olyckan framme och ljusstaken fattade eld,och så var dess tid förbi. Tur att inget annat följde med på kuppen.   Själv tycker jag om att ha mossa i vår adventsljusstake,och det är ju inte så säkert material det heller.Det gäller att ha koll på eldandet.

barnbarnsdag

Hade barnbarnen på besök halva dagen. De har lärt sig nya färdigheter. Sexåringen har lärt sig stå på huvudet. Utan stöd av vägg el. dyl. Farmor är imponerad. Tråringen ville ge sken av att han lärt sig läsa. Han skulle spela Kimble med farfar, tittade på insidan av locket och sa att han skulle läsa reglerna. Efter en stunds ”läsning” sa han:”Det står att den som kommer först till sitt bo har vunnit.”

Underbara ungar, vilken glädje de tillför.

svenska på VR!

Ringde VR:s hittegodsavdelning igen idag. Hade förberett mig på att prata engelska den här gången, men kollade först hur det var ställt med svenskan. Till min förvåning svarade killen, att han nog kan lite svenska. Blev så till mig att jag svarade på finska. 🙂 Äntligen fick jag reda på det som jag bara gissade mig till vid kulsprutekontakten. Förstod att det kan ta veckor innan de får in kvarlämnade saker, så det är bara att ringa och kolla med jämna mellanrum. Få se om jag ser röken av den där boken igen. Får väl nog ställa in mig på att köpa en ny bok till biblioteket.Har man ”måka” så får man reda upp det. Söis ere. Kollrar man bort sig på ett tåg får man ta konsekvenserna.

Det var nog värre den gången jag glömde den då tvååriga sonen i en affär i Umeå. Som tur var, väntade mannen utanför kassan med den äldre sonen och undrade var jag hade lilleman…..Det blev ganska bråttom in tillbaka, pojken satt snällt kvar i sittvagnen där jag parkerat den,men en äldre farbror hade nog noterat hans ensamhet och konstaterade då jag kom ångande att lilleman verkade vara ett ovanligt snällt barn….

Alltså är en kvarglömd bok inte mycket att oja sig över.

 

stöveltramp

Har provat vinterstövlar idag. Konstaterade att fötterna blir knöligare för varje år och det blir allt svårare att hitta bekväma fodral till dem. Trampade runt i otaliga stövelpar. Minst tre expediter dök upp och frågade om jag behövde hjälp. ”Nej tack, jag tittar bara”, sa jag .Eftersom jag numera har behov att ta en långpromenad runt butiken för att testa bekvämligheten,vill jag inte ha nån expedit i släptåg.Borde ha haft stegräknare idag,för jag provade nog minst 10 par stövlar, så det blev en del traskande. Precis när jag höll på att ge upp,hittade jag ett par som satt som en smäck på fötterna. En titt på prislappen bekräftade det jag redan misstänkte,de var också de dyraste.Som på beställning dök då den fjärde expediten upp och hade en lång utläggning över stövlarnas kvalitet och förträfflighet. (Hur visste hon att hon skulle komma just då jag stod och velade som mest?)Så bra när nån tar tag i ens beslutsångest och gör slut på den.

Nu kan vintern komma. Jag är rustad.

 

kulsprutefinska

Ringde VR:s hittegodsavdelning idag.Gjorde ett försök att prata svenska,avbröts abrupt med ”To jo spik enklis?”. Jovars,tänkte jag, jag är en hejare på engelska, men det verkar du där i andra ändan inte vara. Tänkte att jag tar till finskan, så fattar jag bättre vad han säger. Jag framförde mitt ärende och det visade sig vara en kulspruta som svarade. Tre gånger fick jag fråga upp och fattade till sist att jag skulle återkomma på onsdag efter kl 14. Varför fick jag aldrig klarhet i, men jag antar att den kvarglömda boken ännu inte hittat till hittegodsavdelningen. Kanske skulle testa engelskan nästa samtal i alla fall. Svårare att förstå än idag kan det knappast bli.

Effektiva hittegodspratare har de i alla fall på VR,men det är kanske det enda som är effektivt.

uppvarvad och nedvarvad

Efter huvudstadsresan landade jag vid havet på min numera årliga tysta retreat. Blev lite tvära kast från storstadsbuller till den stora tystnaden, men ack så välgörande det var att få varva ner. Efter en retreat infinner sig alltid ett visst motstånd mot att återgå till vardagens intensitet.Tänker ibland att det skulle vara skönt med ett jobb där man kunde vara tyst mellan varven,men nu har jag inte ett sånt jobb,utan tvärtom,ett riktigt babbeljobb.Kanske man borde införa tysta dagen då och då. Skulle vara riktigt intressant att uppleva hur en sån dag på jobbet skulle gestalta sig.

För övrigt lyckades jag hitta rätt i storstaden (kan ju också ha berott på att jag hade ressällskap med lokalsinnet intakt). På tåget hem slog dock mitt dåliga lokalsinne till och hör och häpna, man kan faktiskt gå vilse på ett tåg. Särskilt om man inte har den blekaste aning om vartåt man ska gå efter ett besök i restaurangvagnen. Det finns ju bara två valmöjligheter och alltså är det 50% chans att man väljer rätt. Jag valde fel. Dessutom tappade jag helt bort räkningen på tågvagnarna, såg fel på platsnumrorna(det var halvskumt). När tåget stannade på hemstationen yrade jag som sista kvinna omkring och samlade ihop mina persedlar och fick nästan för mig att jag kommer att bli kvarglömd på tåget. Därute såg jag mannen vänta med bekymrad min. Stapplade slutligen ut,svettig med ryggsäck,kappsäck,plastpåse och julpappersrulle(hittade ett fint julpapper på Stockmans) i högsta hugg.På väg hem kom jag på att jag glömt en bok på tåget,en biblioteksbok dessutom, och fick hastigt köra tillbaka,bara för att se tåget stånka iväg från stationen.

Tänk på mannen med medkänsla, det kan inte vara lätt att vara gift med mig.

Det var nog bra med nedvarvning efter den här strapatsen ,både för mannen och mig. 🙂

hesa

För länge sen hörde jag en enerverande raplåt, som på nåt egendomligt sätt ploppar upp med jämna mellanrum.Det enda jag minns är de här orden: ”Ja’ fa’ ti’ Hesa,ja’ fa’ ti’ Hesa, ja’ fa’ ti’ Hesa å kööpa.” Inte japanska,antagligen Helsingforsslang. Det går inte att tänka på huvudstaden utan att den där slingan dyker upp.

Och varför dyker den upp nu? Jo, för att ja’ ska ti Hesa,inte för att köpa, utan för att fortsätta den där kursen jag aldrig anmälde mig till. Tåg i arla gryning i morgon,ser fram emot att få försjunka i en del av min olästa litteratur. Hoppas på givande dagar. Och jo, jag har nog bokat in lite shoppingtid också….

Hemkommen bär det iväg till mitt årliga andningshål,en tyst retreat.Det ser jag fram emot. Själen hinner kanske krypa in i kroppen tillbaka då,nu känns det som om den hänger och dinglar lite löst utanpå,och så kan vi ju inte ha det.

Det är alltså färdigmållat för några dar här. Få se om det är vitt i mossan nästa gång jag sticker upp huvudet.