utflykt

Har vistats några dagar i huvudstadsregionen. Orsaken därtill var en känd finlandssvensk karneval,som det vore en hel del att orda om,därför låter jag det vara oordat. Läs istället Vallnaf, han beskrev allt så bra.

En värkande kropp och en solbränd näsa är nu det enda som påminner om utflykten.Plus att jag är några upplevelser rikare, och det är inte fy skam.

 

7 år….

….och på väg till skolan. Ofattbart hur snabbt åren passerar, det var ju alldeles nyss vi välkomnade vårt första barnbarn till världen. Vi kalasade igår, och lillebror väntar nu ivrigt på att det ska bli hans tur att fylla år,om drygt en månad. Det är en låååång tid i en blivande fyraårings  värld.

Själv skulle jag nöja mig med att fylla vart femte år ungefär,det känns som om det ökar på för hastigt nu. 😉

 

insektsinsikt

Lillkillen, som blir fyra år i sommar, livade upp vår tillvaro på lördagseftermiddagen. Han har för tillfället noga koll på insektlivet, för han har kommit till insikt om att det finns farliga och mindre farliga varianter av småkrypen. Farliga  enligt hans kriterier klassas de insekter som bits och mindre farliga de som inte biter. Därför frågas det i det oändliga: Vad är det här? Biter den?Har den tänder? Suger den blod? Farmor får sig en rejäl uppdatering i insektvetenskapen, man måste ju kunna svara sanningsenligt på viktiga frågor.

-Farmor, har du vassa tänder?frågade den insektnyfikna junioren vid middagsbordet.

-En del är ganska vassa,svarade jag.

-Bit i min tumme så får jag känna, föreslog L.

Något tumbett blev det inte. Tyckte inte det skulle ha varit så lämpligt om han kommit hem och berättat att farmor bitit honom i tummen . Det räckte bra med det som myggorna åstadkom.

sexigt…

…på kommentarsidan i adminpanelen. 666 kommentarer visar den för närvarande.Nu lite frågesport,som brukar vara populärt här på bloggen. I vilken känd bok förekommer talet 666 och vad står det för? Obs! inga vinster utlovas,endast ära och berömmelse för den som kan uppvisa en strålande allmänbildning och svara rätt på frågan.

det artar sig med stavarna

Eftersom en annan bloggare befarar att det kan börja växa mossa på mig,lagade jag mig iväg ut i duggregnet med stavarna i näven. Det har gått över förväntan med stavgången,kroppen tycks acceptera den här motionen. Jag känner mig väldigt spänstig och rask i stegen,när jag går med stavarna,det blir liksom en annan schwung över promenaden.

Det gäller att hålla mossan på avstånd.Den här tanten har säkert varit en riktig skönhet nån gång, men  hamnat på ståförsäkring med tragiska konsekvenser.Fast… det här är ju också vackert….

blodgivning

En endaste gång har jag gett blod.Mannen och jag håxade oss för ett antal år sen.Det gick bra, jag hade inget obehag. Efter det har det bara inte blivit av,trots att blodtjänst flitigt skickar välkomnande lappar. Jag har en rätt så eftertraktad blodgrupp, så lapparna kommer då och då. Borde få ändan ur vagnen med blodgivningen nu, innan jag faller för åldersstrecket. Man kunde ju vara till nytta för andra än krankan.

 

Mitt hb-värde har alltid varit högt, har aldrig behövt äta järntillskott.Kanske det vore hälsosamt med nån avtappning mellan varven.

Hur som helst så känns det bra att ännu vara eftertraktad inom nåt område. 😉

mittemellan…

….i morsdagsfirande är vi just nu. Det blev förmiddagskaffe hos svärmor,middagsrester från igår i hemmets lugna vrå,och nu blir det snart eftermiddagskaffe hos mamma. Igår var sönerna,svärdöttrarna och barnbarnen här. Mannen fixade god älgfile’,tack för de’!Barnbarnen hittade sin pappas gamla radiostyrda bil,som dessutom ,då nya batterier var istoppade,visade sig fungera.Det blev att ta fram äggklockan för att ställa in rättvis körtid för bägge parter. När gänget så småningom anträdde hemfärden,stod lillkillen på trappan och utbrast:”Vilken härlig dag!”

Att vara generationen mittemellan,som vi nu är,kan kännas lite körigt emellanåt. Ibland smyger sig en känsla av otillräcklighet över mig.Samtidigt som jag heltidsjobbar känner jag  förväntningar från den äldre generationen som väntar på sällskap och så märker jag att den yngre generationen uppskattar att de  får hjälp med byggande,renovering( det är mera mannens område) och barnpassning emellanåt. Det märks också,att jag inte är 30år längre….Det är roligt att ha alla runt sig,men nog är det en balansgång ibland,att försöka se till egna och andras behov. Jag vill mycket,men får också inse mina begränsningar.Göra det jag kan och också våga använda nej-ordet ibland,även när det gäller de närmaste.Men lätt är det inte alltid.

mejlbox i hjärnan

Igår funderade jag över de tre kureringsalternativ jag hade att tillgå för att råda bot på svackan i hälsotillståndet. Jag kunde inte bestämma mig, så jag använde alla tre.De gjorde susen,för nu på eftermiddagen börjar jag återgå till normaltillstånd(vad som nu kan kallas normalt).Jag har under konvalescensen tagit mig an boken Hjärnkoll på värk och smärta av Martin Ingvar och Gunilla Eldh.En mycket intressant bok,speciellt för dem som lider av smärtproblematik och  är intresserad av ny forskning kring densamma. Jag får bekräftat många  egna ”slutsatser”,som är framforskade av de iakttagelser samt försök och misstag jag gjort i och med  den egna kroppen. Dessutom får jag lära mig ett medicinskt språk för det.Dessutom får jag nya tips och råd för vad jag själv kan göra och det tycker jag är en viktig sak.

Jag får lära mig om hjärnans mejlbox,thalamus.I normala fall skall olika smärtsignaler från kroppen sorteras och filtreras på ett visst sätt. Om man av olika anledningar går med långvarig obehandlad smärta börjar det hända saker i hjärnan. Systemet ”bygger om sig”,när det blir slutkört.Det blir kaos i mejlboxen och hjärnans smärtcentrum processar inte längre de inkommande smärtsignalerna som den ska. Ofta får personer som hamnat i det här läget diagnosen fibromyalgi. Man har hamnat i en s.k centraliserad smärta, där det inte behövs några yttre smärtstimuli för att det ska göra ont.Kroppen värker ”utan anledning”.

Sedan kan obalansen skapa nya problem,tex i kroppens kemi,vilket i sin tur skapar nya problem,som i sin tur skapar…..Inte konstigt att det under fibromyalgibegreppet dyker upp så många olika” symptom”. Många fibropatienter får höra att problemet sitter ”mellan öronen” och tar illa vid sig av det. Ofta antyds då att det är ”nåt psykiskt”(vilket luddigt begrepp,förresten).Visst kan man bli deppad av långvarig smärta,speciellt om man inte får verktyg för att hantera den. Och visst kan psykiskt illamående ge värk och smärta. Ibland är det svårt att veta vad som är hönan eller ägget.Det är en komplicerad process när centraliserad smärta utvecklas,och därför har man nu börjat inse hur viktigt det är att behandla även  småkrämpor i tid och på rätt sätt för att förhindra en sådan utveckling.

Vi som har smärtproblematik kan i alla fall utan att ta illa vid oss slå fast att problemet faktiskt sitter mellan öronen, såvida vi har våra hjärnor nånstans i den regionen 😉 .Det handlar om ren och skär biologi och går numera att påvisa med hjärnavbildningstekniken fMRI,det handlar om C-fibrer och A-delta fibrer och rubbade signaler och en massa annat,men allt det tidigare diffusa börjar få riktiga(om än obegripliga)namn.

Vore mycket att orda om ännu,men detta inlägg är redan för långt. Återkommer säkert nån annan gång i detta ämne.Minns nu bara att nästa gång ni tycker det brakar iväg för måsamållon så kan ni bara tänka att det är lite mera kaos i mejlboxen,och att det nog ordnar upp sig så småningom. Ha det gott! 8)

 

 

 

sjukdag

Eftersom magen signalerar täta vessabesök idag,så stannade jag hemma. Arbetsdagen skulle försiggå ute i skog och mark,och då hade jag tre alternativ: använda buskvc, ta med en potta, stanna hemma. För allas bästa valde jag alltså det senaste alternativet.

Nu funderar jag på kureringen. Har också här tre alternativ:blåbärssoppa, mineralvatten, konjak.Svåra val man ställs inför här i livet. 🙂

Önskar er på trendspråk en skitbra dag! Eller så int…..