klar med juni

Juni kom och gick, nu är denna månad nästan slut.Kändes inte riktigt som sista juni idag, snarare första september… Vi tog oss i alla fall ut till en skärgårdsmarknad och fick oss goda nyrökta sikar och smaklig nypotatis. Pickavieton med massor av gräslök och knäcke som tillbehör, och vi hade en enkel och supergod middag. Ofta när vi äter fisk och potatis på detta enkla vis, brukar jag påminnas om att pappa alltid sa vid dylika tillfällen:”Om teide riik sko veet ho ande fatin moår…”

Imorgon är det lillkillens efterlängtade födelsedag.”Ni är inbjudna till mitt kalas”förkunnade han högtidligt häromkvällen,när storasyster och han gjorde oss sällskap.

Juli inleds enligt väderrapporten med sol och lite mera värme. Det behöver inte bli gårrheitt,men lite mer sommarlikt väder än idag skulle inte vara fel.Sommar är det hur som helst, trädgården prunkar, ängarna likaså. Min blåa bergvallmo slog ut igår,en riktig skönhet!

Estland del 4

Tallinn hälsade oss med strålande solsken. Det var bra, för planen var att tillbringa några timmar i gamla Tallinn innan det skulle bli dags att ta båten till Helsingfors. Det fanns stora parkeringsplatser nära hamnen,och därifrån var det inte långt in till gamla stan. Billigt att parkera,det är man inte van vid i stora städer.

Gamla stan är tjusig. Jag gillar gamla stan i Stockholm mycket, men det är nästan snudd på att gamla stan i Tallinn är ännu charmigare. Gamla stan är förstås turistattraktionen nummer ett, och gatorna kantas av allehanda butiker,cafe’er och restauranger med uteserveringar. Det vimlade av de sistnämnda, konkurrensen måste vara stenhård. Så fanns det också personal utanför som var kvicka att försöka locka in oss,om vi bara sneglade det minsta åt deras håll. Alla ställen såg mysiga ut, men mannen hade hört talas om Olde Hansa vid Rådhustorget, att det skulle vara ett speciellt ställe, så vi bestämde oss för att äta där. Det visade sig vara en medeltidsrestaurang och där serverades bara sån mat som man hade på medeltiden. Vi bestämde oss för lax, och den var god, men tillbehören tilltalade mig inte så mycket. Det var stekta kålrötter(det brukar jag gilla, men de här hade en konstigt sötaktig smak), rostat mathavre,ett bönknyte(bönor inbakade i nån slags rågdeg),som enligt servitörens anvisning skulle ätas med fingrarna och en grönsakspickles innehållande lite obestämbara grönsaker. Mannen drack öl,som serverades i rejäla keramikkrus, och ölet var kryddat på ett lite annorlunda sätt. Jag höll mig till vatten, okryddat och  utan bubbel. Inredningen gick i medeltidsanda, serveringspersonalen var klädd i samma anda och visst var stället speciellt. Maten var inte dyr och det var en trevlig upplevelse att vara där, men maten behöver jag inte pröva nån fler gång.

Gamla stan är ganska kuperad, och på högsta stället fanns som sig bör en domkyrka och en stor,pampig ortodox kyrka, som vi tog oss en närmare titt på.Kan inte fatta hur man förr i världen, fick till alla dessa mastodontbyggen.

Gamla stan i Tallinn är väl värd ett besök, ja flera. Det fanns en hel del vi inte hann med. Hit kan jag tänka mig att komma flera gånger.

Båten till Hfors var fullpackad med folk. Vi hittade två lediga stolar och där satt vi och betraktade våra medresenärer under överfarten. Det kan vara nog så intressant. När vi rullade av båten körde vi genom en kvällstom huvudstad och styrde kosan mot Pojo. Där bor mannens bror och broderns döttrar med familjer,och där firades en vacker och skön midsommar.

Precis en vecka  varade vår utflykt,och det kändes denna gång riktigt passligt.Trevligt var det att komma bort ett tag, men nog är det roligt att komma hem!

 

Här är medeltidsrestaurangen.( Bild från nätet)

Estland del 3

 

Vi hade inte införskaffat nån riktig Estlandskarta att ha med i bilen, vi hade tittat lite på rutter innan vi for och lät GPStanten leda oss framåt. Varje gång vi tyr oss till hennes sällskap konstaterar jag att det var bättre förr, när det bara fanns en kvinna i bilen under våra resor. Mannen litar inte alltid på den rikssvenska rösten och med ett oändligt tålamod räknas rutten om.Med något mindre tålamod sitter den andra tanten bredvid och kvider.

Vägen från Pernu till Haapsalu är ca 80 km. Vägen var till en början asfalterad och fin men övergick så småningom till grusväg. Den var helt ok men byttes ganska snabbt till en smalare grusvägsvariant, som byttes till en ännu smalare,som till sist började likna en skogsbilväg. Tanten manade på och vi fortsatte något skeptiska att köra. Mitt i allt låg en omkullblåst björk över vägen och mannen konstaterade torrt att vi borde haft motorsågen med. Som tur var,fanns det inget dike mellan vägen och åkern,så det gick att ta sig runt björken. Det fanns hundratals hektar med åkermark,den mesta obrukad.Några byar eller samhällen syntes inte till, bara nåt enstaka grått hus ,ett per 15 km ungefär. Ingen risk att ha besvärliga grannar här inte. Vi förundrade oss över den tomma landsbygden. Det fanns förfallna rester av det som måste ha varit kolhoser från sovjettiden,men några bondgårdar eller nyare egnahemshus såg vi inte.

Småningom blev grusvägen bredare igen och till sist dök det upp en asfalterad väg med vägskyltar som visade att tanten nog visste vad hon pratade om.

Haapsalu var en vacker liten stad,också den en gammal kurort. Hela ryska gräddan hade vistats där enligt historien. Haapsalu var känt för sin mineralrika lera,som tydligen kunde göra medicinska underverk. Likaså salufördes den friska luften man hade där tack vare tallskogarna. Många är väl också de Finländare som sökt/söker sig till staden med de många spahotellen. Flera resebolag ordnar regelbundet hälsoresor hit.Vi bodde vackert vid havet.

Vi besökte den gamla vackra järnvägsstationen,där man hade gjort en längdhoppsbana på den gamla perrongen och nu tävlade landets och några grannländers (ingen finländare)bästa längdhoppare där. I Haapsalu har man byggt upp en väldigt vacker strandpromenad,man kunde riktigt ana hur de ryska societetsdamerna spankulerat där med sina parasoll.

Vi besökte Ilon Vikland-muse’et, där många av hennes originalteckningar till Astrid Lindgrens böcker fanns. Där visades också en intressant film om hennes liv och hur hon skickades som båtflykting när hon var 14 år till Sverige, som blev hennes nya hemland.

Vi hittade ett originellt cafe’ som ägdes av en konstnärsfamilj. Där serverades vi det mest illasmakande kaffe på det mest artiga sätt med bordsbetjäning av en tjusig ung man.

En tjusig ung flicka jobbade också där och hon var vänlig och pratsam, så vi frågade lite om den tomma landsbygden,om den faktiskt var så avfolkad som den såg ut. Enligt henne var det så. Det var ingen lönsamhet i jordbruket,så det ville ingen syssla med. Folk sökte sig till städerna och de allra flesta fanns i och runt Tallinn. Jag tyckte det var så beklämmande, Estland var ju som gjort för blomstrande jordbruk. Inga stenåkrar ,långa vida slätter med bördig mark. Jag undrade också om folk inte hade egna små företag, men det var inte heller vanligt. Många söker sig till Sverige och Finland för att jobba(det har vi ju märkt) oc

ryska tarens järnvägsstation

h det är ett problem för esterna att tex många läkare söker sig utomlands.

Efter Haapsaluvistelsen siktade vi in oss på Tallinn,som låg en timmes bilväg bort. Finfin väg,motorväg när vi närmade oss Tallinn. Och nu såg vi nog var människorna ville bo.

Jatkuu…..

Estland del 2

Pärnu är en speciell stad. Den präglas förstås av sitt fina läge vid havsstranden och har i långa tider, precis som Haapsalu, fungerat som populär semesterort. Den består i stort sett av gamla trä- och stenhus, de flesta byggda i samma stil. Det var en kontrasternas stad på så vis, att antingen var husen illa medfarna och verkade inte omskötta(fast det stod nog fina bilar utanför, kanske satsade man pengar på dem i stället), eller så var de vackert upprenoverade och mycket charmiga. Trädgårdarna hade man inte satsat på överlag, inte heller såg vi några blomgårdar el.dyl. där det såldes blommor och trädgårdsgrejor. Pärnu är en väldigt grön stad, massor av stora parker. Där hade man inte heller satsat på planteringar,utan de dominerades av stora ädla lövträd,buskar och gräsmattor. Välskötta var de, men kändes lite torftiga.

Gågatan i staden kantas av de äldsta husen och där fanns affärer med en hel del hantverk och kläder. Prisnivån var rimlig. Vi hittade ”Päärlapoodi” två trappor upp i ett gammalt stenhus. Där fanns en mamma med tre flickor i skolåldern och de tillverkade smycken av glas och plastpärlor. Helt otroliga skapelser hade de. Flickorna satt och nynnade medan de jobbade,den äldsta ca 14 år, hjälpte mamman att översätta till engelska. Eftersom jag är lite svag för halsband, inhandlades två stycken. I hantverksbutikerna såldes bla.keramik och textiler, mycket linnevaror av alla de slag. På gågatan i gamla Pärnu fanns många uteserveringar, en del väldigt pittoreska. De var inte så välbesökta nu, men jag kan tänka mig att det sjuder av liv där under högsäsongen.

Med språket var det så, att äldre personer, speciellt de som jobbade på hotell och i butiker,klarade finskan bra, medan de yngre ville tala engelska. Estniska och finska verkar ju ha många likheter, men det är nog mycket som skiljer. När esterna pratade sinsemellan fattade jag inte ett skvatt. Vissa ord fastnade lätt,som poodi= affär, på dialekt pratar vi om båodin i samma betydelse. Tere=hej, är ju nästan som finskans terve. Prillipoodi var förstås glasögonaffär.

Det fanns för övrigt massor av prillipoodar överallt,likaså apteekki, där vissa varor som i Finland är receptbelagda kunde köpas fritt. Tandläkarmottagningar fanns det många, på hotellet där vi bodde fanns också en prislista för olika tandåtgärder och det var nog frågan om helt andra priser än hemma. Jag har förstått att en  del åker till Estland just för att fixa tänderna och också för att skaffa glasögon.

Utanför Pärnu byggdes nya hus,såväl våningshus med bostäder som affärscentra. Vi besökte tre olika nya gallerior,de var byggda i tre våningar och hade massor av butiker, Galleriorna i Vasa är pyttiga i jämförelse med dessa . Stora teknikaffärer, skoaffärer  och sportaffärer dominerade och där var det samma prisnivå som här. Kläder var överlag billigare, likaså maten.

Matvarubutikerna var välsorterade, jag lade märke till att mjölken såldes i plastpåsar, som det gjordes här ett tag för ganska länge sen. Varje matbutik har sin egen Alkoavdelning, i Estland säljs alkohol överallt från minsta cafe’ till stora alkoholbutiker. I hamnen i Tallinn kånkades det ombord mängder av procenthaltiga drycker för i hamnen fanns flera stora ”brännvinsvaruhus”. Billig sprit tycks vara ett stort dragplåster.

Inne i Pärnu upplevde jag att sevicepersonalen inte var så övermåttan serviceminded, särskilt inte den äldre kategorin. Inte så många leenden eller artighetsfraser, talade de i telefon fick man snällt vänta. I galleriorna var det många yngre anställda, och de hade en annan framtoning, hälsade glatt och frågade om man ville ha hjälp.Klarade engelskan bra.

Två dagar och nätter i Pärnu räckte bra, då vi inte var där för badandets skull. Vi knappade in Haapsalu på GPSmanicken och lät en vänlig rikssvensktalande dam beledsaga oss dit. Hon valde den kortaste vägen och det hade sina sidor.

Jatkuu…..

 

Estland del 1

Vi valde ett förmånligt bilpaket för överfarten till Estland. Båtresan tar 2-2,5 h beroende på vilket bolag man väljer. En halv timme efter att vi lagt ut öppnades försäljningsställena och vi stod något förundrade och betraktade rusningen till båtshoppen. Alla på en gång-shopping verkade vara kutymen. Vi vågade oss in och titta=trängas och bestämde oss hastigt för att vi inte behövde handla något,när vi såg kassaköerna växa som ormsvansar mellan hyllorna. Ester,ryssar och finländare i stora skaror trängdes på båten,hittade man en sittplats parkerade man sig där, annars var det ståplats eller sittplats på golvet som gällde.

Vi anlände till Tallinn halv elva på kvällen och hade bokat hotell nära hamnen. Man kunde sova i hytt på båten också,den blev kvar i hamnen över natten, men vi bokade så sent så hytterna var upptagna. Det var dock lika förmånligt med hotellövernattning.

Följande morgon tittade vi oss omkring i ”nya” Tallinn, men for ganska hastigt vidare mot följande destination,som var Pernu i söder vid Rigabukten. Vi hade förhandsbokat hotell via nätet för två nätter. Vägen var rak och fin,lite vägarbete på gång här och där,men inte så det störde. Man har satsat mycket på vägförbättringar i Estland de senaste åren och de större vägarna är fina. Landskapet är platt som Pampasslätten här hemma, vidsträckt åkermark,varav det mesta var obrukat,  lövskog med björk, ek ,ask, alm ,lönn gjorde landskapet vackert och lummigt. Väldigt lite bebyggelse på landsbygden, jag ska kommentera det mera senare. Ca 2h tog det från Tallinn till Pärnu.

Vi bodde på Hotell Estonia, som är ett spahotell med tre olika byggnader i samma kvarter. Det var ännu lågsäsong och det var förmånligt att bo där. Efter midsommar höjdes priserna. Man kunde också äta lunch och middag på hotellet, en buffe’ som var lite åt husmanskosthållet och väldigt god och förmånlig. Jag hade valt det här hotellet för att jag läst om deras Dödahavsbassäng, och jag ville äntligen få floatingen i saltvatten prövad. Som hotellgäster hade vi tillgång till bassängen för 6€/person, övriga spaet var gratis. Här hemma kostar en floatingtur 50€, och det har jag inte velat betala för att pröva på.

Jag gillade nog floatingen, den var väldigt avslappnande. Kände mig som en saltströmming efteråt. 🙂

På kvällen vandrade vi längs stranden,som är otroligt fin. Kilometervis med sandstrand, långgrund långt ut mot det öppna havet. Fin, vit sand. Måste vara ett paradis för barnfamiljer varma sommardagar. Man hade också satsat på barnen, fina lekparker och aktiviteter för barnfamiljer.

Följande dag bestämde vi oss för att bekanta oss närmare med själva staden. Fortsättning följer.(Bild från nätet)

adams revben

Läste Ylva Eggehorns tankar i Kyrkpressen. Jag gillar henne. Hon är klok,rolig och en gudabenådad författare,som modigt ifrågasätter konventionella uppfattningar. I KP delar hon några tankar kring kvinnans betydelse för mannen. I skapelseberättelsens svenska översättning står det att kvinnan skapades som hjälp för mannen och att det hebreiska ordet för hjälp egentligen betyder något mellan en gerillaledare och barnmorska. Jag upplyste mannen om detta faktum, att vi kvinnor ofta pga av en översättningsmiss degraderats till kaffekokare och hjälpredor, och att vi egentligen skapats till  bl.a.gerillaledare. ”Det har jag märkt sen länge,” var hans kommentar. Borde jag vara glad åt det eller….?  🙂

Nåja, vår 34:e bröllopsdag har nyligen passerat och något ställningskrig har vi inte haft. Däremot blev det ungefär som pastorn som vigde oss sa:”I äktenskapet är det som med vädret, det skiftar. Ibland är det solsken, ibland regn och nån gång kan det bli ett riktigt åskväder.”

Bibeln är en bok som diskuteras livligt mellan varven, också här på bloggen.Det skulle vara intressant att någon gång ta sig tid till att studera den utifrån dess grundspråk. Jag tror att man skulle få en och annan aha-upplevelse. Det är egentligen synd att vi är utlämnade åt andras tolkningar genom århundraden. De seriösa bibeltolkarna har gjort och gör säkert sitt bästa. Det oaktat är Bibeln, likaväl som andra religioners heliga skrifter, alltid utsatta för påverkan av olika faktorer och när vi människor läser en skriven text, ser  och uppfattar vi olika saker utifrån vår egen kontext, vårt liv och våra erfarenheter. Inte att undra på att det finns så många ”sanningar”. Vi behöver ju bara läsa bloggar med tillhörande kommentarer så ser vi hur det fungerar.  😉

Det är väl bäst att inte förirra sig i detaljer, de stora visdomarna som förmedlas i olika skrifter tycks ha kommit ur beprövade erfarenheter och står nog pall för våra åsiktsyttringar. Onödigt att slösa energi på att bråka om sånt som vi egentligen har alltför lite kunskap om.

Det blev en lång harang med funderingar här nu från denna revbensbit(undrar hur det ordet egentligen var på grondsprååtji) i Tallbacken.

 

 

borta bra men hemma bäst

Det är roligt med utflykter. Korta och långa. Roligast med utflykterna  har för mig alltid varit att komma hem, oberoende hur trevligt man haft det. Har  plöjt genom en veckas Vasablad och ögnat genom några bloggar, så nu är jag någorlunda uppdaterad.När jag är på resa lämnar jag medvetet bort tv-tittande, internet och dylikt. Jag upplever det så skönt att vara frånkopplad. Jag kastar ett öga på tidningsrubriker där jag drar fram, för att förvissa mig om att planeten behåller sin bana, och kollar ibland att allt står rätt till med hemfolket.När jag kommer hem packar jag upp,sen kastar jag mig över tidningarna och sen inspekterar jag inom-och utomhusväxtlighetens tillstånd efter att ha haft den anförtrodd i sönernas vård. För det mesta är allt ok, det flesta växterna har fått mera vatten än de behöver,så de brukar hamna på torken en tid.

Vår Estlandstur har varit intressant och tankeväckande. Jag känner mig mer tacksam än jag brukar över att få bo i Finland. Vi har nog ett fantastiskt land och ett på många sätt välfungerande samhällssystem. Återkommer med glimtar från resan framöver.

det kom ett brev…

…med snigelposten idag. Det var företagshälsovårdaren,som skickade svaren på några blodprov,som togs i samband med en hälsokoll häromdagen. Till min förvåning hade mina kolesterolvärden stigit sedan senaste kollen för fyra år sen. Värdet var nu 5,8 mmol/l (ska helst inte överstiga 5). Jag har legat lite över 5 hela tiden. I brevet stod det hurtigt att jag skulle hålla god diet och motionera. Det är ju det jag gör,hela tiden, så nu funderar jag på vad jag ytterligare borde göra. Jag har ju sen länge skippat bakverk,godis,efterrätter, jag äter inte särskilt fet mat, det blir en hel del grönsaker och ganska lite mejeriprodukter. Motionen kan jag säkert öka,bara fibrokroppen inte börjar väsnas allt för mycket.

Nån läkare pratade nån gång om att man inte behöver stirra sig blind på kolesterolvärdet som sådant,utan det var viktigare att det fanns en balans mellan  olika blodfetter. Tidigare har den balansen varit bra. Nu stod det ingen kommentar om det och jag vet inte vad alla de olika kolesterolkrumelurerna står för (fyra värden är uppräknade).

Hur som helst känns det lite snopet att värdena stigit. Jag som tycker att jag är hälsosamheten själv. Men söis ere nu tå.

kasta smörgås

Visade barnbarnen hur man kastar smörgås med en flat sten på vattenytan. Det är ännu för svårt för dem,det är inte så lätt med tekniken. Jag fick till tre studsar på vattenytan som mest,medan sonen briljerade med ett tiotal.

Som barn tävlade vi om vem som fick mest hoppor. Jag minns att mina bröder var intresserade av den här sysselsättningen och då drogs jag med i deras aktiviteter.Ofta när jag vistas vid stränder börjar jag söka lämpliga smörgåsstenar. Men jag tycks ha blivit ringrostig,jag var nog skickligare förr.

Googlade lite och hittade en artikel i Illustrerad Vetenskap om fysiken bakom fenomenet.Naturligtvis finns det ett världsrekord också,38 studsar. Inte alls illa.