humlebrådska

Humlorna har bråttom , det är knappt man vågar röra i blommorna, man kan få sig ett stick.

Malvorna visade sin bästa sida-före åskregnet.

Och jag testar att sätta in egna bilder.

Klicka så ser du hur ”mjölig” humlan är.

döidot väder

Det här vädret, med åskvärme,kvalmighet och fukt, kallar vi för” döidot”.Allt står stilla och själv börjar man känna sig möglig. Riktigt äkta rötmånadsväder,det är vad det är. Nästan så jag börjar drömma om kyliga,klara höstdagar, men bara nästan!

tältsemesterminne

När barnen var små for vi på bilturer i grannländerna och då levde vi campingliv. Vi hyrde stugor där vi drog fram och fixade maten själva. Det var sällan vi förbeställde stugorna och därför hade vi ett tält med oss ifall läget skulle bli riktigt prekärt. För det mesta fanns det lediga stugor, men en sommar då vi kom till Dalarna i Sverige pågick det nån stor spelmansstämma där och det var omöjligt att få inkvartering. Då tog vi till tältalternativet på en campingplats och tänkte att en natt ska det väl gå att sova i tält.

Det blev en minnesvärd natt, som vi skrattat åt många gånger efteråt. Då när vi upplevde den skrattade vi inte. Vi blev anvisade tältplats mittemot servicebyggnaden. Där smällde det rejält i dörrarna varje gång någon hade ärende dit. Det var en stor camping, så det smällde ofta. En bit ifrån campingen gick järnvägen. Med jämna mellanrum hördes kadunk-kadunk när tågen susade förbi. I tältet bredvid oss hade man en baby, som kanske inte gillade tältlivet,för den skrek i perioder natten igenom. En bit ifrån oss fanns ett festande gäng ungdomar i en husvagn. De spelade och sjöng och hade ett väldans hallå. Kl. tre på natten fick en annan tältgranne nog, kröp ur tältet och skrek:”Nu jävlar håller ni käften!”Det blev väldigt tyst kring husvagnen. Precis när man tänkte att nu blir det äntligen lugnt och började förbereda sig för fjäderholmarna, gick nån på wc- pam, eller så kom det ett tåg-kadunk, eller så skrek babyn-uäääää, ibland var det allt på en gång. Pojkarna sov gott, som barn oftast gör, men mannen och jag gav upp. Strax efter sju på morgonen kravlade vi ut ur tältet,packade ihop och drog vidare, två morgontrötta och griniga barn som velat sova längre, och två trötta och griniga föräldrar som inte sovit alls. På väg till bilen gick vi förbi husvagnen,där det nu var fridens boning. Mannen fick lust att sparka hårt i husvagnen, men hejdade sig i sista minuten.

Själv bestämde jag mig för att aldrig mer idka tältcamping. Så har det också blivit.Nu är vi så bekväma av oss att det för det mesta är hotellalternativet som gäller. Jag brukar ibland tänka att det är konstigt hur mycket man orkade släpa med sig då när barnen var små, och koka och kocka och packa ner och packa upp åt hela familjen. Nu när vi är två vill vi bara ha det bekvämt…

Roligt hade vi i alla fall under våra resor och det var alltid spännande att se hurudana stugorna var och hur de var utrustade. För det mesta  var de till belåtenhet. En enda gång hamnade vi i en dåligt utrustad stuga, det var i Trondheim. Där fanns bara en campingkaffepanna, inget annat. Vi kokade morgongröten i den och hällde ut den genom pipen.Vi hade alltid engångstallrikar och bestick med som reserv.Den gången åt vi morgongröten till ackompanjemang av ett hejdundrande åskväder, det värsta jag nånsin varit med om.

 

 

vinterklåddin bort

Sent omsider fick jag av mig vinterklåddin. Vi hade några sköna timmar på stranden.Sen for vi på en cykeltur i den ljumma kvällen. Hoppas det blir några fler ljumma kvällar,trots att det betyder är det är lite för varmt på dagarna. Men kvällarna är ljuvliga!

dialektpåminnelse

Har varit på tur med mamma idag och blev igen påmind om  dialektord som jag sällan använder. ”Kana”, som uttalas som finskans kana=höna. Om man” kanar”, sträcker man på halsen för att se bättre. Ett annat ord är ”tranas”, då sträcker man sig efter någonting som är högt uppe.

Min dialektanvändning börjar bli urvattnad, borde kanske gå i dialektskola hos mor min?

 

sommarteater…..

…är ett intressant fenomen. Beundransvärt att det finns glada amatörer som ger tid och energi för dessa tillställningar. Har ikväll sett Peter Pan på Båskasvallen tillsammans med barnbarn och svärdotter. En trevlig och finurlig föreställning. Jag har tidigare sett Purmos sommarteater samt Bykiston i Petalax. Alla var sevärda och jag kan konstatera att det finns en hel del nya unga förmågor på kommande runt om i Österbotten. Det bådar gott för framtiden.

Ikväll hade vi bästa tänkbara teaterväder,varma vindar, sol och myggfritt.Lillkillen fick uppleva sin första sommarteater och han blev så inspirerad att han under hemresan började planera en egen Peter Panföreställning. Huvudrollen tog han själv och gav mamma instruktioner om rekvisita.Vem vet, kanske vi hamnar på en omarbetad Panversion a’la lillkillen så småningom.

inte så lättlurad

Har varit ett par intensiva dagar med besök av barnbarn och syskonbarn. Vårt fyraåriga barnbarn har en period när maten inte slinker ner automatiskt,och igår gick det trögt med potatisen.Vi skulle till en lekpark i stan och det var också utlovat ett glasskioskbesök. I ett försök att inte truga eller hota,sa jag att ”nu ska du äta din potatis,annars ryms det ingen glass i magen”. Jag insåg direkt det ologiska i det uttalandet,och det gjorde lillkillen också, så han replikerade snabbt;”Om jag äter upp potatisen ryms det ju ingen glass!”

Tja, vad ska man säga? Han hade ju rätt. Tro inte att en fyraåring saknar logik. Däremot kan farmödrar göra det…ibland. 😉

soldränkt och bromsbiten

Tillbringar eftermiddagarna på stranden tillsammans med barnbarnet,som går i simskola. Igår satt jag med långärmat och tyckte synd om de små liven som skulle i plurret flera omgångar,men idag har vädret varit vänligare mot oss. När solen äntligen har en fullständigt molnfri passage ner till oss frosipållor, väntar bromsarna på att kläder ska åka av, och som små stridsflygplan kommer de farande och anfaller på de mest oväntade ställen. Blindbromsarna är värst(vet inte varför de kallas så), de hörs inte och känns inte förrän de hugger till,och då känns de minsann!

Sol,vind och vatten+diverse småplågor i form av kryp-bit-och stickvarelser, det är sommar det!

såbba

Uppsalavännen använde ett dialektord som jag inte använt på länge.” Anje kjåolin böri vaar liiti såbba.” Såbba,såbbot  betyder lite smutsig, sådär att man ser att nåt varit i användning en tid ,men det är inte helt nersölat.

Man kan också säga att nån ser såbbo ut, om personen inte är så fräsch.

barnvagnsjoggare

Var ute på stavtur igår och blev förbisprungen av en barnvagnsjoggare.Tiderna förändras. Skulle jag som småbarnsmamma sprungit med barnvagnen skulle skulle nog en och annan höjt på ögonbrynen och jag minns inte att nån skulle ha kommit på den ide’n. Om vi på den tiden skulle ha stött på en stavgångare skulle vi trott att det klickat ordentligt. Nu är stavandet helt naturligt och nya motionsformer ploppar upp hela tiden med de mest märkvärdiga namn. Knappast nån höjer några ögonbryn längre.

Min mor berättade att om hon på sin tid skulle fått för sig att gå ut på spatsertur med barnvagnen en vanlig vardag, så skulle folk ha förbarmat sig och ansett henne lat och därför blev det inget sånt spatserande. Helt otänkbart skulle det ha varit att fadern skuffade vagnen.

Man får vänja sig vid nya saker och det är säkert bra. Undrar förresten hur det kändes för den som låg i den framrusande barnvagnen?

Googlade för skojs skull på barnvagnsjoggning. Det är ju en hel industri kring det! Specialvagnar, kläder, tips osv. Det var mer än jag visste. Jag tycks vara helt out. Så är det ju trettio år sen jag hade nån i barnvagnen också. 🙂