höijand

Igår när vi bäddade de nya sängarna och jag sökte dynvaren slank det ur mig nåt om att ta fram rena höijand. Det är ett gammalt dialektord för dynvar eller örngott och det brukar jag aldrig använda. Jag har märkt att det händer då och då nuförtiden att gamla dialektord plötsligt ploppar upp i mitt aktiva ordförråd,fastän de hittills varit passiva. Ett ålderstecken eller?

Vi sov alltså i de nya sängarna med nya specialdynor inatt. Jag sov inte särskilt gott. Min lekamen har ju vant sig vid obekvämare sovverktyg länge, så nu då vi borde ha mera kroppsvänliga sådana, kändes det obekvämt. Eller så är det fel på tanten. Kanske nåt skräp i samvetet? Det heter ju att ett gott samvete är den bästa huvudkudden. 😉

Nåja, det behövs väl en viss tillvänjning, vi får vänta och se. Den 25-åriga sänggarantin gäller antagligen bara sängen och det ingick nog ingen god-sömngaranti. Inte ens i det finstilta.

Förresten, så höga de gör sängarna nuförtiden. Nu får jag nästan sitta på sängkanten och dingla med benen,och nattduksborden blev alldeles för låga. Kanske det blir renässans för Hartwalls ölkorgar? Nostalgi så det förslår.

detta med sängar

Vi har aldrig haft en dubbelsäng ,alltså en enda stor säng.När vi en gång i tiden slog ihop våra påsar och bosatte oss under samma tak,blev den första sänganskaffningen ett par gamla eksängar som vi hittade på vinden i huset där mannen växt upp. Sängarna hade blivit kvarlämnade av ett rektorspar,som bott i huset. Dem släpade vi med oss,tunga och otympliga var de, satte ett par superlonmadrasser i  och så var det klart.

När familjen utökades och vi av nån anledning blev fler i sängen, och superlonmadrasserna började kännas läbbiga,började vi söka nya sängalternativ. Mitt största behov var att få mera rum i sängen och då blev det var sin 90 cm bred säng och plötsligt fanns det 180 cm sängutrymme,dessutom var det resårsängar med bäddmadrasser och det kändes som en ofattbar lyx i jämförelse med de gamla ekschabraken.

Så småningom försvann nattvandrarna och sängarna har burit oss de senaste 25 åren. De har blivit plattare och gropigare,fjädrarna knirkar vid varje vändning,och de senaste åren har vi allt oftare konstaterat att vi behöver nya sängar.Problemet har varit, att när vi varit på sängrunda i möbelaffärerna,har det slutat med att vi åkt hem igen ,sänglösa och förvirrade av den sängdjungel det finns nuförtiden. Det har tydligen uppstått en hel sängvetenskap. När vi kom till affären trodde vi att vi visste vad vi skulle ha. Vi kom ut igen,sänglösa och mer förvirrade än någonsin.Det fanns alltför många saker att ta ställning till.

För att göra en lång historia lite kortare: Idag har vi köpt nya sängar. Antingen var det en utmärkt försäljare,han visste nämligen precis vad  vi skulle ha för att klara 25 år till(så lång var garantitiden), eller så var det tröttheten som hängde över mig som gjorde att jag var glad att nån annan tänkte åt mig, men sängar blev det. Fortfarande 90 cm var, inte börjar man trängas nu på gamla dar. Nya svindyra dynor också,kraftigt prisreducerade tack vare sängköpet(säkert bara ett försäljningstrick) och därmed hoppas jag att jakten på den perfekta huvudkudden är avslutad för min del. Jag har skåpet fullt med dynor,som inte passat… mannen brukar antyda något om likheter med prinsessan på ärten när det gäller dynor…

Jag vet inte om det var bättre förr, men åtminstone enklare. Tänk om de som fyllde sina höbolster förr ivärlden skulle ha vetat hur invecklat det kunde bli i framtiden att hitta en bra säng.

Godnatt och sov gott allihopa!

 

 

konstens dag,kväll och natt

Började gårdagen med lite kroppskultur och bjöd kroppen på säsongens första fysbehandling. Den tackade och tog emot. Eftermiddagen ägnades åt barnkultur i sällskap med två pigga barnbarn. Stenarna på gården förvandlades till sjörövarskepp, och farmor blev utnämnd till kapten. Smultron,krusbär och röda vinbär blev vår färdkost,så nån fara för skörbjugg under seglatsen förelåg inte. När de små sjörövarna avhämtats plockades kaptenen upp för en tur in till den närliggande staden för att uppleva nya konstigheter. Efter diverse strövtåg och god mat med vänner signalerade kroppen nu vill jag hem och sova, och fastän kvällen ännu var ganska ung, anträddes hemfärden.

Mannen ville ägna sig åt lite idrottskultur i sällskap med tv:n och jag hann se Bolt den mäktige vinna ytterligare ett guld innan jag skjutsades till fjäderholmarna.

Vaknade utvilad med vaga minnen av konstiga drömmar. Ny dag, nya konstigheter-eller så int. Lite jobbnosande ska det bli,och vinbären väntar på att bli plockade.Jag vill hinna före trastarna i år.

 

”blindingan”

Vi ”håxade” att vi skulle ta oss till mossen för att kolla om det fanns några hjortron kvar. Det var rätt så vått efter allt regnande,så det blev ett motionspass tillika av klafsandet i mossan.Det var ,som vi befarat, ganska hjortronlöst,någon annan hade nog hunnit före. Vi skrapade ihop en blyg halvliter, men de var i alla fall de mognaste hjortron jag nånsin plockat. Inga ”blindingar” att ställa i ugnen för eftermognad. De hårda omogna hjortronen kallar vi för blindingar och de brukar mogna inom ett par dygn om man brer ut dem på en plåt och har dem mörkt i tex en kall ugn.De blir nog lika goda i smaken på det sättet, men det bästa vore ju att de fick vara kvar på mossen tills de självmognar.

Det var perfekt väder för måsatramp,blåsigt och svalt och därmed myggfritt. Härliga dofter från mossa och getpors. Kroppen kommer att gnälla imorgon, men det får jag ta. Trots den skrala skörden var det en stor njutning att vara i skogen.

höjdarsoppa

Den som följt min blogg har kanske förstått att jag inte är nån hejare på matlagning. Saknar helt enkelt det rätta intresset,tror jag, eller så saknar jag matlagningsfingrar. Jag fixar nog mat, men det blir sällan nån höjdarmat. Det kulinariska står mannen för. Men- idag hände det! Jag fixade snålsoppa, och den blev en höjdare! Hittills bara enligt egen bedömning,förstås, få se vad mannen ger för betyg ikväll. Hade nog ett grundrecept,men tog vad som fanns. Potatis från eget land, morötter, selleri, blomkål, lök och min favorit fänkål. Mycket persilja i slutet. Ärterna hoppade jag över, de är inte min största förtjusning. När soppan var klar smälte jag ner en bit örtost(mustapekkatypen) och- tadaa- soppan kunde avnjutas,och den var GOD!

Kanske kan gamla hundar lära sig laga mat i alla fall?

 

 

Bilden är googlad,har ännu inte kommit till det stadiet när jag fotograferar min mattallrik….

varningsskylt åt fåglar….

…skulle jag behöva fixa. Varje år den här tiden smäller det i nån fönsterruta då och då. Om allt går väl finns det bara lite fjädrar på rutan, går det illa ligger det en död stackare nedanför fönstret. Det går ofta illa här i Tallbacken.Börjar bli van med fågelbegravningar. Jag har förstått att fåglarna tar miste när naturen speglar sig i rutorna och tror att det är fritt fram under flygturen.

För ett par år sen kom det en rejäl smäll mot köksfönstret. Då jag kom ut låg en hackspett på rygg med benen i vädret. Hämtade handskar och skulle till att bära bort den.Då jag böjde mig ner flaxade den till och flög upp i närmaste tall. Där satt den sen prick stilla hela dagen. Den måste ha fått en rejäl hjärnskakning. Själv ropade jag högt av förskräckelse när den flaxade iväg, till synes återuppstånden från de döda. Nuförtiden petar jag försiktigt på fåglarna med en käpp för att försäkra mig om tillståndet innan jag dödförklarar dem.

Vardagsdramatik, det är vad vi har här i Tallbacken.

förberedelser

Nosade på jobbet idag då det var regnvädersdag. Stoffade omkring rätt så ensam i låg växel. Efter en vecka blir det att lägga i en högre växel,det brukar börja med en rivstart. Blir extra spännande att börja på, jag har 18 nya samarbetspartners att jobba med.

hartwalls ölkorgar

Under min studietid som försiggick under andra halvan av 70-talet bodde jag i en studielägenhet som jag givetvis delade med andra. I rummen fanns en säng och ett skrivbord, ville man ha flera möbler fick man fixa åt sig. Nuförtiden vallfärdar  många studerande till Ikea för att inhandla diverse ”tarvting” till studielyan, och detta betalas oftast av föräldrarna. Något  sådant var inte att tänka på för mig och mina studiekompisar,man grävde fram lite ”tavara” på vindar och i skrubbar och drog med sig.

En dag gjorde sig ett rykte gällande, att man fick gå till ”Bockis hööne” i Vasa,där ett bryggeri gav bort gamla ölkorgar av trä. Ett lämmeltåg av studerande,släpandes dessa dyrgripar mot studiebostäderna, kunde ses av vasaborna.

Ståtliga bokhyllor i olika varianter byggdes av korgarna.Vi var mycket nöjda.

När jag lämnade studielivet och bostaden var jag nygift och pank. De sista slantarna av studielånet hade gått till bröllopet och mannens små besparingar gick till ett bilköp,en senapsgul Toyota Corolla. Vi hade fått köksbord och stolar i bröllopspresent, sängar hittade vi på svärföräldrarnas vind,soffan var lånad,och ölkorgarna fick följa med som bokhylla. Så startade vårt gemensamma liv.

Av nån (nostalgisk?) anledning gjorde vi oss aldrig av med korgarna. De har använts till olika ändamål genom åren,de flesta är nu uppstaplade i ett förråd. Om man följer med lite i inredningsvärlden har jag förstått att den här typen av korgar är ganska eftertraktade nu.Den yngre generationen är utlovad att dela på dem om de vill. Själv kom jag på denna  ide’ förra sommaren.