bollen är hemma

Det märks att vi har ett skolbarn i familjen. Nu ska det lekas bollen är hemma med farmor och farfar. Roligast är ju förstås att försöka hinna fram och sparka bollen i tid och otid. Med en sparkglad lillebror,som inte bryr sig så mycket om regler, kan det också bli oroligt.Lite kaotiskt i sparkandet mellan varven.Farmor fick parera lite,så slagsmål kunde undvikas.

Vi gjorde eld i spisen och grillade korv. Räknade kolhydrater åt sjuåringen och försökte få maten att smaka. Hon var nöjd. Hon är så duktig med sin diet, lilltösen. Måtte den ge resultat.

bloggsvep

Svept genom några inlägg ikväll och konstaterar att en något trevligare och förnöjsammare anda sipprar in så sakteliga.Har t.o.m fått småskratta när jag läst vissa inlägg. Ormserumreklam,mufsrecept, ett zwei-inlägg som min fredagströtta hjärna inte fattade (men det var roligt ändå),nån f.d bladröikar,  en nummerförsedd fullmäktigeaspirant och en dialektforskare,alla tre från grannkommunen Vörå(bladröikarin verkar också sikta mot fullmäktige). Dessa och många fler har jag hälsat på . En da-Vinci-anhängare har också dykt upp. Tack för era inlägg, fortsätt i samma anda!

På tal om ormserum; det annonseras om ett mirakulöst snigelserum också, men inte känner jag för att smeta ner mig med nåt som kommer ur (ändan?)på varken ormar(de må nu vara hur heliga som helst) eller sniglar.

sommarminnen mm…

Har hand om barnbarnet på tisdagseftermiddagar. Idag beslöt vi oss för att fara och hälsa på gammelmormor i grannbyn. När vi närmade oss kom E ihåg att det var i den byn vi var på simskola i somras och då ville hon åka till stranden och titta. Vi körde ner en sväng, kände på vattnet(kallt), gungade så att det blev kill i magen,kastade lite smörgås och besökte utedasset(väldigt spännande för en sjuåring). Kom ihåg de varma soliga simdagarna. ”Nästa sommar kommer vi igen,” sa E förhoppningsfullt när vi for.

Hos gammelmormor blev det memory,konstaterade att sjuåringen och 86-åringen har bättre minne än jag(suck).

Lillkillen hann också in en stund för att leka och vi lekte en variant av mamma,pappa,barn, nämligen mamma(=lillkillen), storasyster(=farmor) och lillasyster(=E). Det var en häftig mamma som tog oss ut på de sju haven där hon sköt ihjäl hajar och sedan till Afrika,där lejon och tigrar mejades ner med gevär(=innebandyklubba).

P:S Jag gillar parenteser,det kanske märks?

en laihelavits

Rune inspirerade mig att återge en laihelavits jag hörde av min mans finskspråkiga kusinmake förra lördagen. Borde berättas på finska,men jag minns inte den versionen så bra(den var ganska lång och utbroderad),så jag sammanfattar på svenska:

Det var två malfjärilar som träffades. Den ena fjärilen Var lite skamfilad och ärrad och berättade att den bott i ett klädesplagg i en garderob och ägaren tog ut och dammade och vädrade kläderna då och då, vilket gjorde malen lite luggsliten. Den andra fjärilen hade fina vingar och verkade inte så medtagen och den luggslitna undrade var den bott,när den fått vara ifred så bra. ”I kollekthåven i Laihela kyrka”, blev svaret.

 

resultat

Igår var det kurskväll. Spännande att se hur plattorna blev. Med tanke på att det var första försöket var jag nöjd. Krukan gillade jag också.Plattorna ska användas som trampstenar(om vi nu näns trampa på dem). Vi gjorde flera trampstenar igår +en marschallhållare och en avlång kruka.Visste inte att man kunde ha så mycket roligt med cement. Borde kanske investera i en betongblandare… 😉 Bildbevis medföljer.

livets glöd

Stundvis rasar det trosdebatter här på bloggen,och det är sällan nån upplyftande läsning. En märklig bild av det andliga livet målas ibland upp och bilden verkar mörk och destruktiv. Jag förstår att många får kalla fötter av den gudsbild som  målas upp,och det verkar inte finnas många som är beredda på att föra en seriös dialog kring tro och livsåskådning.

Jag tror, att när det gäller de här frågorna, är vi från början väldigt styrda av våra erfarenheter från religiösa sammanhang och människor som representerar dessa. Det kan i sin tur hindra oss från att söka en egen gudserfarenhet, och det tycker jag är synd. Det kan ju eventuellt hända att vi upptäcker något i djupet av oss som inte alls överensstämmer med det vi hittills erfarit.

En stark andlig upplevelse går inte att debattera,diskutera eller intellektualisera. Den är djupt personlig och kan knappast pådyvlas nån annan. Vi kan dela våra erfarenheter och visa respekt för varandras upplevelser. Jag har upplevt flera av religionens negativa sidor,främst när det gäller olika teologiska synsätt, men det är inte det som är religionens väsen. Människors flamsande om saker de egentligen vet väldigt lite om, struntar jag hädanefter i. Men Gudsmötet,mystikens väsen,den gudomliga rörelsen i livet,fascinerar mig och kan aldrig lämna mig oberörd. KaijaMaria Junkkari beskriver det så bra:

”När religionen är som bäst är den livets glöd. Den är en dimension som ger allt liv ett djupt och öppet perspektiv. När den är som sämst täcker den in Guds ansikte med förstenade föreskrifter.”

För mig är gudsrelationen livets bränsle. Tack vare den puttrar livsfarkosten fram under varierande omständigheter. För mig är Gud aldrig längre bort än ett andetag.

I sänghalmen…

….har vi det bra.Kroppen har inrättat sig efter den nya sängen och vill absolut inte återvända till den gamla. När det gäller de dyra specialdynorna har mannen bytt tillbaka till den gamla dynan. Själv är jag ca 80% nöjd med min. Jag har gett upp hoppet om att hitta den optimala dynan,så nu tänker jag inte söka mer. Det finns dynor i skåpen så det räcker till ett rejält kuddkrig,ifall vi plötsligt skulle känna för det.

Kanske nån kan leverera bra tips på återanvändning av sovkuddar?Låt kreativiteten flöda!

betong

Första gjutningen på betongkursen avklarad.Vi började lite försiktigt med tre runda plattor och en kruka. På plattorna gjorde vi mönster med hjälp av blad och en gammal virkad duk. Ska bli spännande att se hur det lyckas. Roligt var det, det är länge sen jag sysslat med nåt hantverk, och jag känner mig riktigt inspirerad.Bra var det att ha karakraften med, det fordras lite muskler när betongsmeten ska blandas.

Blir jag nöjd med resultatet kommer det kanske lite bilder, till dess får det bli en googlad bild.

”till flydda tider återgår min tanke än så gärna…”

Många skriver om hur det var förr här på bloggen. För den som halkat in långt senare och inte är så insatt,låter det som om alla var en enda stor och lycklig familj och allt var frid och fröjd. Inga moln på blogghimlen. Efter att ha sett hur många bloggar det finns,måste det ju ändå vara en bråkdel av alla som är ”familjen” som alla pratar om. Efter att ha läst ett omkväde börjar jag äntligen fatta vem som räknas in i den familjen.

Det jag inte förstår,är att man hänger upp sig på ett fåtal av alla som bloggar. Det finns ju alla möjliga bloggare,om man är intresserad av att knyta bloggkontakter.

Det verkar uppstå nån slags gruppdynamik i cybervärlden också. Man börjar ställa krav på varandra. När nån handlar utanför det förväntade blir det reaktioner. Gräl och utstötningsmekanismer. Honeymoon is over, brukar jag säga,när den tiden kommer då man börjar ana mindre smickrande sidor hos medvandrare och när de börjar se mina brister.Vi människor tycks bete oss ganska lika,vare sig vi träffas i det verkliga livet eller i nätvärlden.Förr eller senare kommer vi ihop oss och det blir en tid av ”bråtas och vrenskas”. Ur det destruktiva brukar något konstruktivt så småningom uppenbaras.

Den ”gamla,goda tiden” fås sällan tillbaka. Varför inte se fram emot den nya goda tiden i stället, och bidra med nåt konstruktivt.

Lma uppmanade oss att tänka. Nu har jag tänkt. E vaart int na betär än såde.Skyller på den sena timman.Gonatt.

 

extremdiet

Vårt barnbarn är en matglad sjuåring,som gillar det mesta i matväg,gärna äter frukt och bär och därtill andra godsaker. Pga en svårbehandlad neurologisk åkomma har nu specialisterna ordinerat ett försök med en extrem Atkins diet, som i viss forskning visat sig kunna ge positiva resultat. Det betyder att hon nu har en tremånaders försöksperiod med ”specialmat”, som tösen själv kallar dieten, och det innebär att hennes kropp ska leva i ett sk ketostillstånd och att hennes dagliga kostintag inte får innehålla mer än 10g kolhydrater. Det i sin tur betyder att det mesta i grönsaks-frukt-och bärväg är förbjudet.Naturligtvis också alla sädesprodukter och mjölkprodukter förutom lagrad ost.

När vi nu startat den stora jakten på kolhydrater kan vi konstatera att kolhydrater tycks finnas i det mesta och är fler än man tror, och om man vill ha något sötat är det aspartamprodukter och dyl som gäller.Tack vare LCHF-boomen som varit rådande är det ändå lite lättare att hitta kolhydratfattiga produkter.

Farmorshjärtat blödde nog vid tanken på vad lilltösen måste vänja sig vid. Det har dock gått över förväntan och hon accepterar sin ”specialmat”.Hemkommen från barnsjukhuset i storstaden förevisade hon sina pickställen och berättade om ett par roliga clowner hon träffat. Hon ska bli pickatant när hon blir stor, och picka små barn,säger hon. Hon borde ju få en viss förståelse för dem som ska ”pickas”, så van som hon är att bli perforerad och tappad på blod med jämna mellanrum.

Nu får vi bara hoppas att dieten skulle få den effekt som läkarna skulle vilja se. Under tiden fortsätter vi tillsammans med familjen den stora kolhydratspaningen och bemödar oss om att göra så god mat vi bara kan med de medel vi har att tillgå,så att vi i fortsättningen också får ha en matglad sjuåring i familjen.

Ifall, det mot förmodan, finns nån därute i cyberrymden som har erfarenhet av Atkins,eller andra tips och ide’er kring detta, är ni så välkomna att dela med er.