”bliidon”

snölyktaVinterns första töväder. Har varit på en halkpromenad.Provade  såna där lenkkare med dubbar en dag, men kände direkt att jag inte ville ha dem. Jag får leta upp promenadstråk som inte är så hala istället.

Som barn tyckte jag om ”bliidon”, alltså när det blir blidväder. Det var så roligt att bygga snölyktor,kojor och snögubbar. Fortfarande kliar det i fingrarna när bliidon kommer,och då är det tacksamt att ha barnbarn att gå loss i snön med. Idag hade jag inga barnbarn att tillgå när jag fick en  enorm lust att göra en snölykta.Efter promenaden började jag på. Det blev en riktigt ”bossi” snölykta, som ska få tindra fint i nyårsnatten. Det är bra när man har barnasinnet kvar. Jag har förresten ett tänkespråk på kylskåpet som lyder:

”Ett välbevarat barnasinne är ett hot mot all världens vansinne”.

Leve barnasinnet! Gott nytt år!

ny ”spelo”

Vi har varit på elektronikrea,mannen och jag. Vi brukar köpa en gemensam julklapp åt oss nuförtiden. Vi hann inte före jul,och dessutom lönar det sig bättre att vänta till rean. Vi har haft en liten cd-radiospelare som vi ärvt av nån av sönerna, i flera år. Innan det hade vi en riktigt bra stereoanläggning,som vi inhandlade för en skatteåterbäring för snart ett tredjedelssekel sedan,långt  före cd-skivornas entre’.

Länge har vi tänkt skaffa en bättre ”spelo”,och nu blev det som sagt av.Det som slog mig under vår rundvandring i olika affärer var,hur lite kunskap försäljarna(i de flesta fall unga killar)verkade ha angående den produkt vi hade tänkt oss. Jag hade föreställt mig att de kunde redogöra för skillnader i kvalitet och annat mellan olika produktmärken och prisklasser. Är det kanske gammaldags att fråga efter sånt? Kanske vi är stofilkunder,funderade jag med mannen.Eller är det så att produkten vi skulle ha är för gammaldags för att den ska intressera yngre,som kanske laddar ner det mesta i musikväg från nätet och använder helt andra lyssnardoningar?

Hur som helst, stofilerna hittade en spelo, och nu strömmar Sanna Nielsens ljuva röst ur högtalarna. Nu ska den här hålla resten av livet, eller åtminstone så länge det finns cd-skivor, har vi bestämt. Sen vet vi ju att dagens elektronik med nöd och näppe klarar garantitiden, det är ju en annan femma.

 

”vikovill”

De många helgdagarna rör till dagordningen. man blir ”vikovill”,brukar vi säga.Tur att tidningen kom idag så jag kunde se vilken dag det är. Saknar bladet såna här långhelger,då man verkligen skulle ha den där morgontiden att ägna sig åt läsningen. Hoppas vi får behålla papperstidningen länge än. Det är inte alls samma sak att slå på datorn och läsa som då man får bre ut tidningen på bordet,känna trycksvärtslukten och höra prasslet från sidorna.

Ännu återstår lite helgrådd, innan oxveckorna tar vid. E reidär vel åpp si me dagan tå,om int förr.

obekväm sanning

Många år har vi haft för vana att delta i någon julotta. Det är lite speciellt att pallra sig upp i gryningen,åka på ottan och sen komma hem och dricka kaffe i lugn och ro. I morse vaknade jag rätt tidigt, och kände direkt att idag är det inte läge för nån julotta. Kroppen kändes som om nån kört den genom en mangel. Dessutom snarkade mannen högljutt och reagerade inte på tilltal eller armbågar.Jag klev upp och tände ljusstakar och stjärnor och la mig för att filosofera en stund. Då drog jag mig till minnes en händelse som utspelade sig för över 20 år sen på kyrktrappan efter julottan.

En äldre dam, som jag nog kände, klev fram till mig med bestämda steg. Jag trodde hon skulle hälsa och önska god jul, men utan preludier fick jag mig en rejäl utskällning. ”Du har förstört vår jul”,hojtade hon. Övriga människor tittade lite undrande på oss. Jag måtte ha sett ut som ett välsvarvat frågetecken, men damen harvade på om den katastrofala julafton de haft. Så småningom började jag fatta vad det handlade om. Jag hade hennes barnbarn som elev, och i den klass barnet gick hade det uppstått en livlig diskussion om huruvida jultomten fanns på riktigt eller ej. Till sist vände sig barnen till mig för att höra min åsikt om saken, och jag har aldrig haft för vana att tuta i egna eller andras barn några lögner,så jag sa som det var, att alla tomtar är utklädda, men man får tro som man vill.Därmed lade sig diskussionen och allt var frid och fröjd-trodde jag.

På kyrktrappan var det inte frid och fröjd.Barnbarnet hade,berättade farmodern, vid julklappsutdelningen på julafton,varit ledset och anklagat familjen för lurendrejeri. Stämnin gen hade, enligt farmodern, förstörts för alla,och det var mitt fel.

Jag hann aldrig svara på anklagelserna, för efter utbrottet stormade farmodern iväg och jag stod kvar och försökte ta in vidden av det brott som jag stod anklagad för. Mannen hade mest roligt åt alltihopa. Nu torde brottet vara preskriberat,farmodern är död och begraven sen länge,och jag hoppas att det vuxna barnbarnet inte har nåt tomtetrauma. Det jag lärde mig efter detta var diplomati på hög nivå; när nån frågar om jultomtens äkthet har jag lär mig svara som politiker gör-på ett sätt som kan tolkas precis hur som helst. Men ljuger,det gör jag inte.

God fortsättning alla!

måsatrall

Dagen har gått
det har vart brått
mållon har pyntat,hopp,tra-la-la-la
kraschat en vas
en boll gick i kras
när dammtrasan slant
(det är visst sant)
men:granen står så grön och grann i stugan
gläder såväl husbonden som frugan
tra-la-la,la-la-la-la-la-la-la-lalla!

God jul från Tallbacken!

snart…

…slåtar e ett. På fredag kl.10 tänker jag se mig själv i spegeln,klappa mig på kinden och säga: Bra gjort! Sen  tar jag mig en Runedag mitt i julförberedelserna,men jag byter ut skidandet och skidtittandet till promenad och bokläsning.

He kåmbä ti vaar så bra så!

ur barnamun…

…kan det komma vilka funderingar som helst. Barnbarnen har övernattat,och när fyraåringen borstade tänderna tillsammans med farfar undrade han :” Faffa,hur har du gift dej med en så gammal tjej?”

Ska jag bli oroad?

pyssel

Det har pysskats julkrubbor.De blev väldigt personliga. I en av dem skulle Josefs bror nödvändigtvis vara med. I en krubba låg ett grönt Jesusbarn(kanske en Hulkensläkting?) och en av änglarna påminde lite om Munchs målning ”skriet”.En ängel visade sig ha för långa ben, varpå de hastigt amputerades med saxen.

Behöver jag säga att de är alldeles underbara? Så även deras tillverkare.

 

bränd bock

En tanke slog mig,varför envisas man i Gävle med att bygga halmbocken år efter år,bara för att se den bli nerbränd varje gång? Varför inte bygga in ett sprinklersystem i den om man nu ska kämpa med att bygga den och försöka ha den kvar? Eller ladda den med färgpatroner,som sprutar färg över bockpyromanen,så att hen blir lätt igenkänd? Varför inte utlysa en tävling i de bästa rädda-bocken-tipsen?

Hoppas Brändöbocken i Vasa får vara ifred. Som den är placerad skulle väl halva Brändö svedas bort om nån fick för sig att härma gävleborna.

Tja,allt ska man nu gå och fundera på också….Lussefeeling,kanske?Tackar och bockar för ikväll!