ingen panik,alla på en gång……

….så tycks naturen fungera nu när det gäller blomning. Jag har inte upplevt tidigare att syrenerna blommat vid skolavslutningen.Få se om vi får plocka jordgubbar före midsommar och blåbär i början på juli. Med den här farten kan allt hända!
Vi hinner åtminstone sjunga ”den blomstertid nu kommer” innan blomstringen är över.

tjuvlarmad idag

Bäst att passa på och lämna ett tassavtryck här nu medan datorn samarbetar.Den har strejkat ett par dagar nu igen.
Gjorde ett besök i staden idag och köpte lite småkrafs i pysselväg på en småkrafsaffär. Gick ut med mitt betalda krafs och in i nästa butik,som var en bokhandel. Då tjöt tjuvlarmet i dörren i högan sky,ni vet det där som får varenda kotte i och utanför affären att vända blickarna mot den ertappade.En ung expeditkille med knaggliga svenskakunskaper kom sättande och jag förklarade att jag inte hunnit handla(tänkte säga stjäla,men han såg för allvarlig ut för att jag skulle våga skämta) i deras butik ännu. Killen tog min påse för att se vad som utlöste larmet. Där fanns som sagt en hel del krafs och han gick in och ut lika många gånger som de ortodoxa prästerna far genom sina altardörrar under en gudstjänst.Varje gång ylade det. Då började han plocka ur påsen en grej i gången för testning.Till slut kom han fram till att det var aluminiumtråden som orsakade larmet, som förklarades vara av den känsliga sorten. Våra förehavanden följdes av förstulna blickar och jag började känna mig något besvärad av proceduren,trots att mitt samvete var rent som källvatten.
Killen blev nöjd till slut över att ha listat ut larmorsaken och ville att jag skulle säga till när jag lämnade affären,för då skulle ju larmet tjuta igen. Jag gjorde snällt som han sa,ropade ett hurtigt ”nu går jag” och viftade med påsen. Ett sista tjut och jag var ute. Pust.
Påsen fördes hastigt till bilen. Några fler butiksbesök tillsammans med småkrafset hade jag inte lust med.

strul

Bäst att skriva lite nu,medan datorn samarbetar. Den har tjurat i två dagar och jag har litat till laptopen,men nu la internet av på den också och signalerade virusattack. Det fanns onekligen ett irritationsmoment mindre förr,när man inte visste vad en dator var.Nåja,det är världsliga saker,som Karlsson på taket sa.
Det är endast ett par veckor kvar till semestern och såvida jag inte behöver irritera mig över krånglande jobbdatorer när viktiga dokument ska uppgöras,så känns livet ganska stressfritt just nu. Det är jag tacksam för.Vintern som ligger bakom har inte gått på räls,men nu är den över.
Struligheter av olika sorter hör väl livet till. Jag vet inte om man blir klokare av dem,men man blir definitivt rikare på erfarenheter.
Hur det än är,kan vi bara ta en dag i taget.Tur är väl det.Lite bättre än förr har jag blivit att inte oroa mig för framtiden,det är ju faktiskt slöseri med energiresurser. Jag läste nåt klokt nånstans:” Att oroa sig för framtiden är som att betala ränta på ett lån du inte har lyft.”
Det vill man ju inte,men det är lättare sagt än gjort.

Blir det glest mellan inläggen,så är det inte jag som tjurar, det är tekniken som strular.Får se, när vi orkar ta itu med problemet.

det kliar i trädgårdsfingrarna

Nu  skulle jag bara vilja vara ute och påta och gräva,ändra och flytta i trädgården.Samtidigt får jag tänka på att kroppen ska klara av det. Ryggen och armarna gnäller nog lite nu,men inget alarmerande.

Det har varit en fantastiskt fin dag idag.Nu ska jag snart sova gott framför tvn till europvisionsmusiken. Misstänker att mannen byter till hockeyn han bandat så fort jag somnat. 😉

bockarna Bruse

Två leksugna barnbarn ville leka bockarna Bruse med farmor och farfar under morsdagsfirandet. Farfadern tilldelades trollrollen,vi andra turades om med lilla bocken,mellanbocken och stora bocken.Roligaste rollen var stora bocken,det är ju den som får knuffa trollet ner i ån.
Det tåliga trollet gjorde en lysande rollprestation.Broadway nästa?

fel ställe

Jag är känd i min bekantskapskrets för dåligt lokalsinne.Att det skulle avspegla sig på nätet hade jag dock inte räknat med.
Jag skulle beställa tid hos polisen i Vasa för att få passet förnyat. Gick in på nätet och klickade mig fram till tidsbeställningen,gjorde allt enligt anvisningarna,printade ut mina uppgifter och loggade ut.
Nöjd och belåten kastade jag en blick på den utskrivna bekräftelsen och ser då att jag har en tid hos polisinrättningen i ULEÅBORG . Uleåborg???? Hur i all världen hamnade jag där? Näradressen till Uleåborgspolisen fanns på Vaalantie el nåt och antagligen hade jag i hastigheten läst det till Vasa och klickat in mig där. Vilken tur att jag märkte det genast och kunde avboka tidsbeställningen. Skulle varit något genant att kliva in hos Vasapolisen och upptäcka att jag borde vara i Uleåborg…
Inte lätt att hitta rätt om man som jag, har en lucka i lokalsinnet. 😉

skratta!

Det är internationella skrattdagen idag,läste jag i bladet.Det firas ju dagar av allehanda sorter nuförtiden,allt möjligt ska tydligen ha en egen dag.Ibland är det flera flugor i en smäll,som på torsdag, då vi inte nöjer oss med Kristi himmelsfärd,utan då är det också Europadagen. På söndag är det,förutom Mors dag,även Snellmansdagen(finskhetens dag,namnet till trots).
Idag ska vi i alla fall skratta lite extra. Den här historien hörde jag igår:
En pastor kom sig i ett sällskap där man diskuterade sina fallskärmsavtal. Efter en stund frågade nån pastorn hur stor fallskärm han hade.
-Jag har ingen fallskärm alls,svarade pastorn.
-Ingen fallskärm?Hur kan det komma sig? undrade de andra.
-Jag behöver ingen,jag har tänkt åka åt andra hållet,svarade pastorn.

Ha en bra skrattdag!Med eller utan fallskärm. 🙂

skakigt i Tallbacken

Kommunen har fått för sig att gräva ner nya vattenledningar längs med vägen där vi bor. Vi fick ett brev för en tid sedan om detta och där meddelades också om eventuella sprängningar och fasadgranskning i samband med dem. I morse kl 7.00 kom således ett par herremän knallandes för att granska huset inför dagens sprängningar. Vårt hus är byggt på hälleberget,som sträcker sig vidare ut mot vägen.Vi for iväg innan de började på,och huset stod kvar när jag kom hem. En tredje herreman kom då insvängande och förklarade att man monterat en manick på huset för att se hur pass det vibrerade under en sprängning och medan vi pratade kom sprängvarningen tut-tut-tut…. och så kabom.Mannen kollade manicken,såg nöjd ut,förklarade att det blir fler sprängattentat imorgon,och så for han iväg.
Får väl säga som mannens brorsdotter,som då hon som liten hade åkt tåg och berättade hur det var: Tå te kaka tå(=då det skakade så)
Skakigt här också,men vi står på stadig grund(hoppas jag…)