sista etappen

Örnsköldsvik är en rätt så vacker stad,lite speciell,omgiven av bergen mot kusten.Parkeringar och gästhamn nära centrum.Vi träffade en bekant som kommit över med egen båt och låg i gästhamnen. Det var gassigt och varmt och vi sökte oss mot gågatan. Hade tänkt ta lite tid till shopping,vilket vi inte hade ägnat så mycket tid innan. det blev sist och slutligen inte så mycket shoppat,ett par tröjor till barnbarnen.  Vi hittade ett par loppisar,som var stora och innehållsrika,så vi glömde nästan att ha koll på klockan.

Mitt i allt var det dags att börja körningen mot Umeå,vi hade ju faktiskt en båttid att passa. Vi skulle också hinna stanna och äta nånstans. Det blev på en camping intill E-4:n längre norrut.Där knaprade vi i oss av en lunchbuffe’ som säkert varit fräschare tidigare på dan. Nåja,vi överlevde,och fick ganska bråttom på slutet. Så pass,att vi missade inchekningskopparna när vi susade in i båtterminalen.När bilkön rörde sig mot båten blev vi hastigt uppfångade och hänvisade till incheckningen. Därmed har vi testat att det inte går att försöka ta sig ombord som fripassagerare med bil och allt.

Det var lugnt och vindstilla när båten stävade iväg mot fosterlandet. Vi satt ett tag ute och njöt av Kvarkens så gott som spegelblanka yta. Ingen som helst risk för sjösjuka denna gång.

Hemma konstaterades att blommorna var något överförfriskade också denna gång och fick hamna på torken,sen avverkades veckans samlade Vasablad,trots den något sena timmen. Uppdaterad om världsläget och hemmafronten slocknade jag och sov som en stock resten av natten. 

Home,sweet home!.

jatkuu….

Efter en välfylld hotellfrukost fortsatte vi färden norrut. Vårt nästa mål var Hudiksvall,där mannen har släktingar.Vår huvudsakliga aktivitet där var att umgås med dem,vi har inte setts på flera år. Vi övernattade i deras sommarstuga,och till vår stora glädje började vädergudarna äntligen förse oss med varmt sommarväder.

Hudiksvall är en rätt så trevlig stad,och man höll som bäst på att rusta för Hudikkalaset,nåt slags musikevenemang,så staden levde säkert upp till sitt namn ”glada Hudik”.En vända på stan,med kondis-och loppisbesök hann vi också med innan vi fortsatte.

En bit norrut fastnade vi i en bilkö på E-4:n pga en trafikolycka. En påminnelse om att ta det lugnt i trafiken. På två dagar rapporterades i radion om tre olyckor som inträffade på E-4:n mellan Hudik och Ö-vik,men det varbara en gång vi hamnade i bilkö.

Vi närmade oss Höga Kusten och förundrades än en gång över hur vackert det är där. Vid Höga Kustenbron stannade vi och tog kaffepaus och njöt av den hänförande utsikten.

Natthärbärge hade vi bokat på ett ställe som jag hittade på nätet och som jag tyckte lät intressant.Vi svängde av från E-vägen och körde närmare kusten.Vackra vyer! Nordingrå heter kommunen,Häggvik byn där hotell Sestola gård finns. Det är nybyggt och ingår i ett område som kallas Mannaminne. Ett finlandssvenskt konstnärspar har byggt upp nåt som är svårt att beskriva. Ett område som byggs ut hela tiden vartefter nya ideer dyker upp. Ett kultur- och museiområde,unikt i sitt slag,mycket sevärt! Vårt bästa övernattningsställe under denna resa.När vi lämnade Mannaminne vällde det in nya människor,där skulle nämligen en jazzfestival börja på eftermiddagen.Vi lämnade jazzfolket och tog sikte på Örnsköldsvik.

Jatkuu…..

 

 

 

längs svenska kusten

Vi lämnade Stockholm åt sitt öde denna gång,om än jag gärna skulle ha tillbringat lite tid i staden. Vi pausade i Uppsala och beslöt att köra längre ut mot kusten och ta de mindre vägarna mot Gävle. Bra val,det finns många pittoreska orter ute vid kusten. Vi stannade till i Östhammar,men det blåste så fruktansvärt kallt där,så pausen blev ganska kort. Öregrund lite längre ut har vi besökt tidigare tillsammans med Uppsalavännerna.Det är en tjusig liten stad,men vi for vidare mot Älvkarleby,som ligger i mynningen av Dalälven. Där pausade vi länge,det var en trevlig liten ort,en hel del att titta på,vacker natur.

Framme i Gävle gjorde vi misstaget att låta oss vägledas av GPS-tanten för att hitta hotellet.Jag knappade in hotellets namn och så åkte vi. Tyvärr hade jag varit lite slarvig,det finns hotell med samma namn i flera städer,så mitt i allt var vi på väg tillbaka mot Stockholm. Eftersom vi befann oss på motorleden när vi upptäckte det,fick vi extra körkilometrar innan vi kom till en vändplats.

Efter det struntade jag i GPS-tanten,hon användes bara som kameravarnare. Jag har alltid hävdat att vi hittade snabbare och bättre förr,utan modern teknik. Vi använde vår egen databas effektivare då.

Nyrenoverat,fint och centralt var hotellet,och vi ägnade eftermiddagen åt strövtåg i Gamla Gävle.

Fortsättning följer….

under parasollet….

…brukar man sitta när solen steker för mycket. Idag fick parasollet fungera som regnskydd i stället. Åttaåringens simskola startade idag,och eftersom föräldrarna jobbar,har jag erbjudit mig att ägna eftermiddagarna denna vecka på simstranden.

Simskolebarnen hade inga problem med regnet,värre var det för de vuxna som inte var så väl rustade för en regndag på stranden.Jag hade det ganska mysigt under mitt parasoll,med regnet dripplande på ”taket”,och dessutom var jag utrustad med regnkläder.Filten vi satt på blev småningom ganska blöt och full med våt sand,och åttaåringen hann byta till torrt som blev vått ett par gånger,så när det blev dags för hemfärd var vårt bagage några kilon tyngre. Men-vad gör det,det är ju bara vatten,konstaterade barnbarnet när vi satte oss i bilen.

 

resmätt

Efter 1600 km av billuffande är jag ganska resmätt. Roligt är det att vara ute och se andra vyer,roligt är det att komma hem igen.Vädret har varit omväxlande;allt från höststorm och ishavsvindar i de södra regionerna och värmebölja i de nordligare delarna.Lite upp-och-nedvända -världen är det nog på väderfronten,tycker jag.

Första stoppet  gjorde vi Tammerfors,vid Vapriikki museiområde,för att titta på den kinesiska terrakotta-arme’n.helt fantastiskt vad människor i gamla kulturer kunde åstadkomma. Vi tog oss också tid att kolla in en utställning över finländsk ishockeyhistoria(nå,det var mannen som kollade), leksaksmuseet och ett skomuseum.

Första övernattningen gjorde vi i Tavastehus,där vi vaggades till ro av dunka-dunkamusik från den pågående festivalen vid borgen.

Nästa anhalt blev Pojo,där mannens bror är bosatt. Vi fick vara med om en fin teaterupplevelse med Raseborgs sommarteater.Mio,min Mio spelades,och mannens brorsdotter hade rollen som Mio,vilken hon gestaltade med den äran.

Efter en halv dags strövtåg i Ekenäs rände vi vidare till Åbo och Sverigefärjan Viking Grace blev vårt natthärbärge.Fräsch färja,ny som den är.Vi sov som vi brukar göra på färjorna,inte dåligt,men inte heller särskilt bra.

Resten av resan tar vi en annan dag. Nu ska Varg Veum få min fulla uppmärksamhet.

pack-angst

Nåt av det värsta jag vet är packandet inför en resa.Att fundera vad som egentligen behövs. Att inte ta med för mycket,men inte heller för lite. Kläder enligt väder,skon efter person, men när vädret växlar och fötterna kräver omväxling?Jag har alltid med en massa utifall-att-kläder.Ser ut som om jag var Amirkaemigrant,minst.

Mannen har inga problem.Han tycks alltid veta vad han behöver.Dessutom har han en förmåga att packa smart.Min kappsäck är ett oorganiserat kaos.

Kanske nån gissat att vi är på väg nånstans.Det blir en roadtrip söderut-västerut-norrut-österut inom den närmaste framtiden.Samtidigt tar jag lite bloggsemester.

Nu ska jag fortsätta grunna på mitt i-landsproblem.

några kilon lättare

Vi borde ha vägt allt innan vi lastade kärran. Bara för att se hur många kg icke- längre -nödvändiga -saker som fyllt källarförrådet. Kroppen värker,men jag är såå nöjd. Utan en endaste meningsskiljaktighet har mannen och jag sorterat och bärt bort hur mycket grejor som helst. Ett lass for till Jupiter,ett annat till ”raatbackan”. Ni skulle sucka av avund om ni såg förrådet nu ;). Eller vad vet jag,andra kanske alltid har prima ordning och lämpligt med grejor?

Vi gick igenom alla lådor och hittade också sånt som vi blev glatt överraskade över,som t.ex. svärfars egenhändigt täljda gubbar och annat hantverk. Vi hittade också en låda med kläder som vi hade på 70-80-talet och blev lite nostalgiska. Konstaterade att vi båda varit några kilon lättare en gång i tiden.Mannen hittade en söt liten hink som varit hans blåbärsplockningshink när han var liten,nostalgi,nostalgi….

Många minnen väcktes till liv vid genomgången,och vi hade riktigt roligt mellan varven.Det var inte alls någon dum ide’ att röja i förrådet.

Det känns så ”föhääda” skönt att vara avlastad.

stor blev liten

Barnbarnen ville ha sällskap idag,och efter att ha spelat och ritat inomhus,kändes det som om det skulle sitta bra med uteaktiviteter. Regnigt hade vi här i Tallbacken,så vi beslöt att åka in till stan och se om landets soligaste stad eventuellt levde upp till reklamen. Nån sol bjöds det inte på, men nog uppehållsväder,så vi äntrade ”båtparken” i Metviken.

Där finns det allt möjligt för den leklystne,och doningarna verkade så robusta att jag beslöt mig för att pröva de olika rackerierna,bara för att se hur det kändes.Det var bara vi i parken,så jag tänkte att jag kunde passa på. Efter att ha klättrat,gungat,balanserat och vinglat mig genom redskapen är jag full av beundran för barnen,som kastar sig vigt och snabbt likt Tarzan och Jane mellan stegar,klätterväggar,gungor, rutschkanor och replabyrinter utan till synes desto större besvär. Jag råkade säga åt femåringen,att han kanske ännu är för liten för klätterväggen,varpå han snabbt replikerade:”Jag har ju fyllt fem,och femåringar klarar nog av att klättra.”

I min barndomsvärld existerade inga lekparker som var tillrättalagda för motoriska övningar.Det fanns ändå alldeles tillräckligt med utmaningar. Träd att klättra i, hemgjorda styltor att balansera på,hemsnickrade hoppställningar för höjdhopp med en sågspånshög att landa i,stora stenar att bestiga osv. Jag är säker på att vi fick hur bra motorikträning som helst med de redskap vi hade,trots att ingen visste något om säkerhetsföreskrifter enligt EU:s normer.

Att motoriken nu ca 50 år senare är aningen osäkrare är en annan sak. När stor blev liten idag var det nog bra att tantbenen fick röra sig på EU-säkrat område. 😉

nya bekantskaper

Igår var det då dags för kusinträff från mannens sida tillsammans med gästerna från andra sidan Atlanten,närmare bestämt Vancouver,Kanada.Det visade sig vara ett väldigt ungdomligt par i 75-årsåldern och de verkade vara mycket beresta. Efter finlandsvisiten skulle de fortsätta till Oslo och hämta sitt bagage med vinterkläder och sedan fortsätta till Spetsbergen,Grönland och Island,innan det var dags att flyga tillbaka till hemsoporna.

Det visade sig att frun Betty jobbat i samma yrkesområde som jag,så vi hade en gemensam nämnare.Intressant var det också att se foton av Ernest’s familj och se att det fanns tydliga likheter i utseende mellan dem och släkten här,trots att de gemensamma anfäderna var några generationer bakåt.

Ernest själv var  rörande glad över att ha hittat flera släktingar i Finland och han planerade redan en ny resa hit tillsmmans med son och sonson.

En trevlig kväll hade vi ,och idag fortsatte mannen släktresan tillsammans med E och B och en av kusinerna för att besöka ytterligare en släkting i Sydösterbotten och samtidigt visa E var hans egentliga ”ursprungshemman” fanns.

Vi besöt att hålla mailkontakt framöver. De undrade om vi var på Facebook,och då vi svarade nekande på det,svarade Betty:” Neither are we, I think Facebook is silly”.

Nåja,det vet jag  inte, det får stå för henne. Själv har jag inte ännu fått nåt trängande behov av att gå med,kanske det dyker upp nån gång. Allt har väl sina för-och nackdelar.

ut ur garderoben

Idag kände jag att det var dags. Det som jag dragit mig för sen jag började semestern.Det handlar om ett större röjprojekt i förråd och garderober.Jag tog mig an garderoberna först. Ut ur garderoberna kom allt från gamla uttjänta lakan till julstjärnor i plåt.Jag var ganska radikal,vilket jag brukar bli när jag riktigt kommer i gasen och jag får vara ensam med mitt röj. Mannen är mycket mer sparande än jag,han har lite mer kan-vara-bra-att-ha-tänk. Idag var han ute på eget röj med motorsågen ,så jag  härjade fritt här inne.

Nu ligger garderobsfynden i källarvåningen sorterade i mattväfthög(känner en som klipper och väver),skänka-till-loppis-hög och elektronikhög. Det som inte passade i nån hög ligger i soptunnan.

 Det stora förrådet i källaren är nästa röjprojekt.Där kommer jag att behöva hjälp,för där blir det tyngre grejor att lyfta.Ska bli intressant att se vad jag hittar,det mesta har stått orört sen vi flyttade hit för 20 år sen. Eftersom vi  under alla dessa år inte behövt hälften av de grejor som är där,borde man väl kunna göra sig av med  dem. Blir att lägga upp lite övertalningsstrategier inför det  röjet har jag på känn….