slutgranskning

Imorgon börjar finalveckan av Aslakrehabiliteringen.Jag ser fram emot att åka till Härmä igen.Hoppas på fina höstdagar med många tillfällen till utevistelse.Ser fram emot trevligt sällskap och god mat.

Första tillfället,som ännu försiggick på Norrvalla,gjordes diverse tester. Konditionen granskades,muskelstyrkan likaså. Det själsliga tillståndet inventerades. Målsättningar formulerades. Nu är det dags för slutgranskning. Har det hänt något? Har vi stampat på stället,gått framåt eller bakåt? Har ändan kommit ur vagnen för att nå målen?

För egen del kan jag konstatetera,att jag nog hade ändan ur vagnen med många saker redan innan jag började rehabiliteringen. Jag hade hoppats hitta motivation till en mera regelbunden träning av muskelstyrka,men där är jag kvar på ruta ett. Min fibromyalgi bestämmer nog takten med det,och trots att jag varit på god väg ett par gånger,kommer ett skov som gör att jag får sakta farten igen.

Konditionstestet tror jag kommer att visa på samma nivå som senast,och det är jag nöjd med,för jag har en grundkondition som är helt ok.

Övriga mål,gällande arbetsfaktorer,har uppfyllts väl.Jag har upplevt att arbetsledningen lyssnat och vidtagit nödvändiga åtgärder,som är viktiga för såväl den fysiska som psykiska arbetshälsan.

Jag känner mig väldigt tacksam för att ha fått möjlighet att delta i denna rehabilitering. Jag har jobbat snart 35 år och tycker att jag var värd det här,om än det blev lite sent i arbetskarriären.Aslakveckorna har varit sköna avbrott i en intensiv arbetsmiljö.

Lite bonus har jag kvar när Aslaken är över. Eftersom jag jobbat 30 år inom samma kommun har jag rätt till fem dagars belöningsledighet. De dagarna plockar jag in under hösten och vintern.Tack kommunen,för att de inte är bortsparade (ännu).

hälsningar från Fransiscus

 

Har under nån vecka stavat på dessa gamla klokord av Fransiscus av Assisi.Plötsligt var det ett par rader som blänkte till lite extra i morse,kanske nåt som jag behövde som en extra påminnelse?

När kärlek och visdom finns,

existerar varken fruktan eller okunnighet.

Där tålamod och ödmjukhet finns,

existerar varken oro eller vrede.

Där fattigdom och glädje finns,

existerar varken begär eller girighet.

Där vila och eftertanke finns,

existerar varken bekymmer eller oro.

Där  barmhärtighet och klokhet finns,

existerar varken överdrifter

eller hjärtats förhärdelse.

 

fjärilseffekten

” En marginell påverkan i systemet kan på sikt få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans.”

Så förklaras uttrycket fjärilseffekten i Wikipedia. Karin Alvtegen har skrivit en bok som heter Fjärilseffekten. Det är en bok som jag hade svårt att släppa,då jag en gång börjat på med den. Huvudpersonernas öden kröp under skinnet,det var nästan som att se en psykoplogisk thriller växa fram. Många livsöden,som involveras i varandra på olika sätt.Boken visar på hur våra gärningar verkar långt utanför våra egna liv.

En bok värd att läsas, tycker jag.

barrvirrvarr

Tallbacken gör verkligen skäl för sitt namn nu. Det dråsar ner barr från tallarna.Hemmanet är täckt av gyllene stickor.Fortsätter det så här ser man snart en gigantisk myrstack torna upp sig i skogsbrynet.

Och mitt i detta barrvirrvar hittar jag ännu jordgubbar och litervis med björnbär,samtidigt som malvorna och prästkragarna börjar sin andra blomning.Jag känner mig förvirrad. Vilken årstid befinner jag mig i?

stiltje

Det känns som om ”laman” har kommit till Tallbacken.De livsuppehållande funktionerna fungerar,men för övrigt uträttas inga storverk.Inväntar energirikare tider.Har tydligen en ”Saturnusperiod”,det brukar gå över. Till dess kan det bli lite fåordigt i blogginäggen.

överdåd

Länge hade vi björnbären utan att de gav nån nämnvärd skörd. Vi har dem lite för skuggigt och de har ibland hunnit frysa bort innan karten mognat. En vinter gick hararna loss på dem. Det var just det år vi satte skyddsgaller runt,men då kom det så mycket snö att hararna bara fick sitta på drivorna och mumsa på det som stack upp. Jag har hotat med att utrota dessa taggiga eländen,men mannen har förbarmat sig över dem.Senaste sommar tyckte vi att vi äntligen hann får mogna bär.Inte så mycket, men mannen pysslade om dem med kompost och jag vet inte vad,och i år får han lön för mödan. Säkert har  det tjänliga vädret gjort sitt. Vi har plockar björnbär varannan dag i två veckor,och det är fortfarande mycket kart kvar. De mogna bären är stora och har inga skadedjur. Det enda jobbiga med plockningen är att buskarna är så himla taggiga. Kläderna fastnar och händerna ser ut som man varit i frass-slagsmål.

Läste på nätet att man förädlat fram taggfria sorter. Skulle vara att jaga upp några exemplar. Nu får vi hålla till godo med taggbuskarnas överdåd.

snart är det jul igen

Sommar och sol ute,höst bara på almanackan. En påminnelse om vart vi är på väg fick jag idag,när syskonbarnet hörde sig för om hon fick komma och visa sina jultidningar,där man får beställa lite allt möjligt.Inte brukar jag behöva nåt speciellt,men jag försöker hitta nåt att beställa,jag har inte hjärta att säga nej när barnen kommer och frågar.De visar ju i alla fall en viss företagsamhet när de far runt och tar upp beställningar. Inte många som gör sig det omaket nuförtiden.

Hur som helst så hoppas jag att det dröjer ett tag innan tomtarna dyker upp på butikshyllorna. Skulle inte riktigt orka med dem än. Man kan ju förstås hålla sig borta från butikerna. Då riskerar man inte heller att styras in på dyra byxköp. 😉

Borde kanske önska god jul nu, så har jag det undanstökat.

drömbyxor

Jag  har en bekännelse. Jag har fallit för en trendfrestelse.Eller så kan jag skylla på att jag blev offer för en väldigt duktig försäljare.Men jag inleddes inte i frestelsen,jag gick alldeles själv.

Jag fastnade i en dröm.Eller rättare sagt i ett par drömbyxor.Gick en runda i en klädaffär i staden,bara för att titta.Bläddrade i en byxhög. Genast var en försäljare där. Berättade om de nyinkomna byxorna som de redan sålt nästan slut på. ”Dream” hette de. ”Du ska ha två storlekar mindre än du brukar köpa”,sa hon,”det är en sån fantastisk stretch i dem,de sitter som strumpbyxor,fast de ser helt vanliga ut”.Jag skrattade då hon visade upp dem hon tyckte jag skulle prova. ”De där kommer jag aldrig i”,sa jag,”och skulle jag komma i dem kommer jag säkert inte ur dem”. ”Prova”,sa hon leende.

Och jag provade. De satt som en smäck. Spände ingenstans. Perfekt passform. Perfekt längd. Vet inte om jag nånsin dragit på mig så sköna byxor.De gjorde verkligen skäl för sitt namn.

Jag fastnade i dem.”Vill ha” fyllde hela mitt väsen. En blick på klockan berättade att jag hade ont om parkeringstid,så jag hoppade ur byxorna,slängde fram dem på disken,in med bankkortet i apparaten till glädje för den småleende duktiga försäljaren,och sen iväg till bilen. Inte mycket tankeverksamhet,bara bråttom.

Hemkommen förevisade jag drömmen för mannen.Då först såg jag prislappen.Den hade jag totalt missat i affären,vilket inte hör till mina vanor. Jag hickade lite då jag såg vad jag betalat.Det var nog mitt livs hittills dyraste byxor.

”Smakar e så kåstar e” brukar vi säga. Men byxorna är en dröm.

 

vårt behov av trender

Trender kommer och går,gamla sanningar består. Gamla sanningar måste däremot paketeras om med jämna mellanrum,för att nå fram till människor i olika tider och omständigheter. Jag får bara utgå från mig själv. Visst lockas vi av förförande reklam och trendiga omslag. Inom många områden. Mat och hälsa tex,vilket jag berörde lite i mitt förra inlägg.Vilket fokus det är på mat,dieter och träningsformer nuförtiden,det fullständigt exploderar av allehanda titlar,de flesta på utrikiska.

Mode är ett annat trendkänsligt område. Där är det ju okså gamla stilar som fräschas upp och stöps om. I nästan allt nytt kan man spåra nåt gammalt.

Trender finns inom de flesta livsstilsområden,men också i yrkesliv,politik och livsåskådning.Gemensamt för trender är väl,att deras upphovsmänskor vill få dem att framstå som nyuppfunna och unika. Ett stort kommersiellt intresse är oftast förknippat med dem,men man hävdar gärna att det är omsorgen om människors välmående som är den drivande faktorn. Inte sällan är en trend förknippad med massor av positiv reklam om tex en metods förträfflighet och goda resultat. Vissa lovar så mycket att det nästan är pinsamt.Många hakar på och blir ”missionärer”,några stänger in sig i fanatismens icke-dialogiska rum.Somliga blir synliga aktivister,fredliga eller militanta.

Jag klandrar ingen som hakar på trender.Jag själv har hakat på några under livets gång.De har då fyllt ett behov av förändring av nåt slag och kunnat vara den språngbräda jag behövt för att komma vidare.Jag är ändå glad att jag genomskådat vissa saker och använt mitt och andras sunda förnuft,innan de kostat såväl pengar som besvikelser.

Det som jag tycker är jobbigast med trender är att de riktar in sig på våra mest sårbara sidor och behov. Vi vill må bra,se någorlunda hyfsade ut, ha det någorlunda bekvämt,ha goda relationer,vara hyfsat duktiga i arbetslivet osv. Trendskaparna är medvetna om detta och ser:här finns en marknad,här kan vi tjäna pengar. Det är inget fel i det heller. Inte så länge det hålls inom sunda ramar,och det inte bara är dollartecknen som styr.Det jobbiga är att en människa tycks vara intressant att måna om bara så länge som hon bidrar ekonomiskt.Gör hon inte det,är hon inte värd att satsa på. Den människosynen vill jag inte ha.