vardag

Så skönt med en helt vanlig måndag!Alla helgdagar gör en ”vikovill” och ur slag. Mannen for till jobbet och jag började med frukost-väninneträff på förmiddagen. Trevligt. Hemma igen fixade jag lunch och vandrade sen iväg till sonhustrun med lite tapetseringsverktyg,eftersom hon fått en hastigt påkommen lust att tapetsera lite. Tänk om nåt sån lust kunde drabba mig också,eller mannen….

Vädret var soligt,så jag gick vidare på en skogspromenad. Avverkade butiks-bank-och blomsterhandelsbesök och njuter nu av att sitta och läsa de böcker som väntat på mig.

Ser fram emot nya,helt vanliga vardagar!

vårromantik?

Vi har,mannen och jag, under veckan som gått, försökt tanka dagsljus i kaamostiden och tagit en promenadrunda mitt på dagen. Idag gick vi upp i skogen,längs stigen som brukar vara skidspår och vidare till elljusspåret. Där var det inte snön,utan flisen som knarrade under våra fötter. Vi mötte ett par skidåkare,som liksom vi,fick använda apostlahästarna,och bytte några skämtsamheter om den frånvarande snön.När vi kom hem,slog mannen sig ner på uteplatsen,och föreslog att vi skulle ta glöggfika ute.

Medan vi satt där och njöt av havtornsglöggen,konstaterade jag att det nästan kändes som en aprildag. Violerna blommar på komposthögen,och alldeles passligt hörde vi fågelsång. Nåja,det var ett gäng kråkor som flög förbi,men kråksång är också sång.Små ulliga moln belystes plötsligt av en blek decembersol,som fick dem att se rosa ut.

-Violer,fågelsång och små rosa moln,är det inte lite romantiskt? försökte jag.Efter en lång är -hon-inte-riktigt-klok-blick kom en suck:

-Vi säger väl det.

Romantiskt så det förslår i Tallbacken. 😉

 

prästgranen

Dan före dopparedagen var det syskonträff hos lillebror och hans familj.Då återgav storebror,som numera titulerar sig pensionär,följande direkt-ur livet -historia,som bygdens förra kyrkoherde berättade i samband med en julandakt:

Prästen kom hem med årets julgran,men kände direkt i luften att granen inte föll frun i smaken. Mycket riktigt,efter en kritisk granskning frågade hon syrligt:

-Vilka ögon har valt den där granen?

-Samma ögon som en gång valde dig,svarade prästen rappt.

Där fick nog prästen in en riktig fullträff,eller hur?

gröna granna granar

Vi har två granar. En ute och en inne. Jag skulle klara mig helt utan,jag är inte så traditionsbunden när det kommer till granar. Då är det värre med den maskulina delen av familjen.Alla tre tycker det är viktigt med gran, särskilt inomhus. Det ska vara en RIKTIG gran,dessutom. Jag har länge påtalat att vi kunde skaffa en konstgjord gran,speciellt som mannens allergi brukar ge sig till känna när granen gör entre`.Dessutom skulle det spara tid,energi och pengar i det långa loppet,eftersom vi köper gran.Det budskapet har inte landat,så döm om min förvåning,när mannen ifjol kom hem med en konstgjord! Innan jag hann ropa halleluja,förkunnade han att den skulle vara UTE. Inomhus är det äkta vara som gäller.

Mina förnuftsargument biter inte på någon när det kommer till denna bakvända situation.Jag försökte beklaga mig för äldsta sonen häromdagen,men där fanns det ingen förståelse för mina argument.Han tycks ha ärvt grangenen från fadern,likaså den yngste.Riktiga granar pryder också deras hem.

Nu är då båda granarna på plats,som de brukar. Utegranen,som blåst omkull ett par gånger,är säkrad med en påse stenbumlingar,och den RIKTIGA granen står så grön och grann i stugan.Tra-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-lalla.

Och ja,jag medger att det är fint,åtminstonen tills den ena börjar barra…  🙂

P.S. Till mannens försvar måste sägas att i våra yngre dagar gjordes ett par undantag. När vi bodde trångt i lägenhet i staden hade vi endast en utegran(dock äkta) på balkongen.När vi som nygifta firade vår första jul i hyrd stuga hade vi TALL. Så helt omöjligt är det väl inte med nån ändring i framtiden… 😉

GOD JUL,förresten,med eller utan gran!

 

 

 

festen är över

Varje år likadant

efteråt molar julfesten

i kroppen

Josef och Maria kliar som myggbett

på armarna

tomtarna vimsar vilset omkring

i tarmgångarna

Lucialågan fladdrar till

i hjärttrakten

sångerna blir ett allvarligt

tinnitusproblem

ringdansen slirar

i benen

varje cell firar jul.

Den här texten skrev jag julen 2002 och den publicerades i Läraren.  En kollega kom med den idag,dagen efter vår julfest . Hon hade sparat den,vilket jag inte gjort.2002 jobbade jag ännu på en liten skola och det var mycket bestyr med julfestprogrammet. Alla var involverade i allt.Nu är det inte lika mycket inför julfesten,men alldeles tillräckligt.Det är inte bara att radera festen när den är över,den känns nog i kroppen en tid efteråt.

uppsnappat

En skoldag i december i en mellanstor skola i Österbotten…

I klassen:

-När ska vi ööv?

-Får vi ha kläderna på idag?

-Får vi prata  i mikrofonerna?

-Vem ska öppna luckan?

-Får vi ta ”häng gobbin nu?

-När ska vi ha roliga timmen?

-Va ere fö maat?

-Ärtsåppon!

-Åånej…nu gick kransen sönder!

-Det finns Erikeeper!

I lärarummet:

-Finns det nå Luciakläder kvar?

-Vet nån vart adventsstjärnan tagit vägen?

-En kockmössa! Precis vad vi behöver! Får vi låna den?

-Finns e na kaff?

-Har nån sett mina nycklar?

-En adventsstjärna kan väl inte bara försvinna.

-Finns e nå skarvsladdar?

-Det blir nog att köpa en ny stjärna.

 

Kommunens datakille sitter godmodigt och pysslar med våra datorer och åser ruljansen. Han är inte alls stressad. December är en av hans lugnaste månader,säger han. Ingen ringer och jagar på honom. Av nån anledning är det väldigt lite dataproblem i december….

 

 

 

blåmärken och hundinvasion,en kort reseresume`

På torsdag halkade jag på nytt och förstorade rumpblåmärket lämpligt inför bilresan till Åbo.

Två pigga mumintroll körde av båten i Stockholm oberörda av Sven. Morgonfrukost intogs på anrikt hotell i gamla stan i väntan på att de övriga svennarna skulle vakna.

Julskyltningen på NK tilltalade barnet i mig. Julpapper och te inhandlades på samma ställe,som traditionen påbjuder ifall vi råkar befinna oss i Stockholm den här tiden på året.

Till traditionen hör också att sitta i Gallerian och titta på folk,medan en färskpressad apelsinjuice långsamt avnjuts.

Lämnade en regnig huvudstad på fredag em med siktet inställt mot Uppsala. Gjorde ett stopp vid Steninge slott och deras julmarknad,riktigt trevligt. Smakade på knäckebröd som bakats för Nobelfesten,men eftersom smaken inte i mitt tycke var särskilt nobel,köpte vi julknäcke i stället.

Uppsalavännerna välkomnade oss med god mat och skön samvaro. Vi sov gott i ”vindskammaren”. Tack!

Med vännerna tillbaka till huvudstaden för att uppleva En ”Stjärnjul”konsert. Magnifik kör,fina gäster,härliga sånger. Asiatisk buffe´i goda vänners lag efteråt,sen var det dags för hemfärd.

Vår nyligen uppdaterade GPS snackare hade flippat och lagt av. Det var jag glad över,jag har ju ett komplicerat förhållande till den snacksaliga damen. Nu fick vi använda skyltar och sunt förnuft och lätt som en plätt hamnade vi i god tid vid Tegelbrukshamnen.

Väl inkomna på Amorella kunde vi konstatera att vi skulle dela hyttkorridor med hundar och tillhörande hussar och mattar. Om de varit på Den stora hundsällskapsresan eller nån annan begivenhet vet jag inte,men jag har aldrig sett så många hundar samtidigt på en sverigebåt. Stora hundar,små hundar,långbenta och kortbenta, långhåriga och korthåriga,i korgar och sittkärror,burar och koppel.Dito mattar och hussar(fast utan bur och koppel då).Vi måste vänta på hyttstädningen och stod som packade sillar med alla två-och fyrbenta varelser. Mitt i allt släppte en kanske något stressad vovve en stor hög bakom mannen på heltäckningsmattan. Matte svepte hastigt in korvarna i en påse,det luktade lagom mysigt och jag tänkte på hur mycket annat trevligt som månne finns i den där mattan… Drog iväg med mannen till ett annat hörn och smidde planer på hyttbyte. Jag kände ingen större lust att bo på kennel. I infon hade man förståelse för min förfrågan,speciellt som jag i en bisats nämnde mannens allergiproblem. Vi fick flytta upp en våning och vi sov hyfsat i vår lilla (hund)koja.

Hemfärden skedde i strålande sol och nästan obefintlig trafik. Snötäcket växte i takt med kilometrarna norrut och vi började förstå att vi hade lite snöröjningsjobb att vänta.

Det var den resan. Imorgon är jag ledig. Jess!

 

grannland i sikte

Det blir en tripp till Uppsalavännerna under självständigheten. Något orolig är jag för vindvarningarna,men kanske jag ska får akupunkturarmbanden testade den här gången.Lite packangst har jag haft,som vanligt,men nu är väskorna packade med ovanligt lite grejor. Jag lär mig så sakteliga…

Vi får hoppas på lugn överfart,så att det inte är två groggy mumintroll som kliver av båten i övermorgon.

Trevlig självständighet blev jag tillönskad via sms från telefonElisa idag,med bild på Finlands flagga och allt,och den hälsningen skickar jag vidare till dem som ”kockar” in här.