Sjödins eviga vila

Den eviga vilan vimlar av liv” Har Sjödin som rubrik över kapitlet med tankar kring döden och en eventuell fortsättning efter döden. Efter att ha mist två av sina tre söner har han funderat grundligt kring de här frågorna och reflekterar också kring de kristna presentationerna av temat. Själv har jag aldrig varit intresserad av en tillvaro som består av sjungande på gator av guld eller knäppande på gyllene harpor. Inte heller en overksam evighet.Jag håller helt med TS i detta:

…vila resten av evigheten känns ungefär lika upphetsande som att titta på målarfärg som torkar. Som om det himmelska vore en gigantisk sovsal för alla som inte längre är kvar i jordelivet,en kosmisk spa-ritual som upprepas i all oändlighet.”

TS slår fast att han hör till dem som tror på en fortsättning på det här livet,till skillnad från ett liv efter detta.Han tror att döden inte är en slutpunkt utan en övergång till en ny dimension av liv.Det livet kan vara fest,sång och dans,men framförallt utveckling.

Sen presenterar han några teser,som han kallar ”plankor”,7 st, alla tänkvärda ,men dem ska jag inte presentera här. Intresserade får läsa själva. Jag vill dock ta med ett par citat till, som jag gillar:

Döden är inte att ljuset förintas. Den är att släcka lampan för att morgonen har grytt.”(Barbara Johnson)

I någon bibeltext liknas människorna vid frön som såddes i jorden,och när dessa frön växer upp i evigheten är deras egenart bevarad. Varje frö får sin egen gestalt. Det är det som såddes här som uppstår där….Tron på det eviga livet handlar om mer än vår egen privata salighet…… Om det är sant,att växandet är livets nyckelide`,att skapelsen är stadd i utveckling,då vore det ologiskt att tänka sig att allting avstannar och det eviga livet blir ett oföränderligt tillstånd. Precis som skapelsen av den här världen gick från enklare till mer komplicerade livsformer,tror jag på en fortsatt stegring i evigheten. Skapelsen pågår,och aldrig någonsin ska den bli färdig.”

Sjödin tar inte ställning till reinkarnation.  Hans syn på att vi också i fortsättningen är samma ”frö” tycker jag inte pekar åt varken det ena eller andra hållet. Jag gillar i alla fall tanken på vårt unikum,och att, oberoende hur det fortsätter,finns ursprungsfröet där. Själv bekymrar jag mig inte så väldigt mycket för det kommande. Här gäller ju inte att ”den som lever får se”.Eftersom vi ”går mot döden var vi går” (var det på Herberts blogg det behandlades?)kommer vi alla att få se,förr eller senare. Till dess,lev väl och ha det gott. Glöm inte att vila!

vilan

Lämpligt inför sportlovspausen läste jag ”Det händer när du vilar”av Thomas Sjödin. Han har tagit sig an att skriva om vårt behov av vila,och han gör det insiktsfullt och med den värme och humor som är så kännetecknande för honom. Hans sinne för språket uppskattar jag också. Det känns som om jag får påfyllning på många sätt när jag läser Sjödin.

Redan i prologen håller jag med honom:

Vilan har hamnat i vanrykte. Vi ursäktar den som vore den en synd. Vi försvarar den som vore den en brottsling. Och vad värre är, vi hanterar den som om den vore något vi egentligen klarade oss lika bra utan. Det har gått så långt att det t.o.m betraktas som fult att vara trött.”

Därför ville Sjödin komma med ett motdrag.Den här boken är det.

Sjödin går bl.a på djupet i budordet om att helga vilodagen,reser t.o.m till Jerusalem för att riktigt tränga in i vad den judiska sabbaten egentligen står för och hans koppplingar ända från skapelsens begynnelse och tanken med vilodag är riktigt intressanta och det är lätt att anknyta till nutiden. Han visar att andra religioner och filosofier också har vilotanken med. Han presenterar ingen tung teologi,han är mycket närvarande i nutidsmänniskans livsvillkor och bjuder friskt på iakttagelser ur det egna livet.

Några ciotat:

Det som händer när man vilar,händer inte om man underlåter att vila.

Vila handlar om att försumma goda saker i rätt ordning.

Den allvarligaste följden av att man inte unnar sig själv regelbunden vila är inte att man stressar sönder sitt eget liv,utan att man rör upp luften kring de människor man älskar mest.På det sättet hotar bristen på vila våra relationer. Det är när man jäktar eller är för trött som man fattar olyckliga beslut. Det är när krafterna sinar som man säger det som inte borde ha sagts. Att vila är därmed en gåva till dem man älskar. Man gör något för kärleken när man inget gör.Att vila är att ta ansvar för det som till sist är värt något,kärlekarna.

Sjödin har också en intressant utläggning om ”den eviga vilan”,lite annorlunda tankar än de som för det mesta serveras och de tilltalar mig. Återkommer till detta i ett nytt inlägg.Till dess:Låna,läs,njut!

tackom och lovom…

… brukar man mässa i kyrkan. Den lovsången stämmer jag upp nu,när os- slutet närmar sig. Tålmodigt(tycker jag själv i alla fall) har jag väntat ut det.Nu väntar flera goda saker: Mannen blir kontaktbar igen,tv:n blir tillgänglig för annat tittande (nå,jag har inte varit helt avstängd från den) och nya planer för framtida aktiviteter kan börja smidas.Adrenalinnivåerna hos medmänniskorna normaliseras,hoppeligen breder det stora lugnet ut sig.

Förlåt min kria,alla goda sportfantaster,jag har stor respekt för era behov av sportvaran,men jag tillåter mig nynna min lovsång nu. 😉

coktailparty i Tallbacken

Helgen har gått i drinkblandandets tecken. Blandningar av olika valörer,främst inom den varma färgskalan, har testats och inmundigats.Där tar dock likheterna med ett äkta cocktailparty slut,åtminstone enligt Wikipedias beskrivning av detsamma. Vi gör en jämförelse:

Wikipedias cocktail: Spritblandning i olika valörer, serveras väl avkyld i glas med hög fot,gärna med fruktskiva/bär på kanten och kanske ett litet paraply som dekoration. Drickes iklädd lämplig cocktaildress under socialt mingel.

Tallbackens cocktail : Naturprodukt ,alko 0%, i olika valörer,mest den varma färgskalan, serveras väl uppvärmd i muminmugg där dekorationerna  består av en hög pappersnäsdukar, använda och oanvända. Drickes iklädd mjukisdräkt minglandes med TV-sportande äkta hälft.

Som ni kanske anar är det förkylt i Tallbacken. Så pass att det inte jobbas på ett par dagar. Cocktailandet fortsätter i väntan på att hjärndimman ska lätta.  Nu ska jag göra en ny blandning och kanske sätta en vitlöksklyfta som dekoration på muggkanten. Minglar gör jag en stund i Blogglandia. Så inväntar vi  friskare tider.

Visste ni förresten att cocktail betyder tuppstjärt? Det låter strax lite mindre glamoröst. Passar mig,som för tillfället  inte ser så glamorös ut när jag tittar i spegeln.Den uppenbarelsen liknar nån som verkligen kan ha varit med om ett hejdundrandes Wikipediacocktailparty. 😉

 

JD-mat på framtidens meny

Vi lever i dieternas tidevarv,det har knappast undgått någon.Seriösa och mindre seriösa matgurun dyker upp och pläderar för sina dieters hälsovinster. Allt oftare dyker det upp aktörer på marknaden som lyfter fram miljöaspekter och kommande försörjningsproblem i den ökande världsbefolkningen. De är bra,tycker jag,för vi kan ju inte invagga oss i att det nuvarande systemet med fördelningen av jordens resurser ska kunna fortsätta; några välfärdsländer som vältrar sig i mat och slänger tonvis som avfall gentemot en majoritet av världsmedborgare som inte vet hur de ska få mat för dagen.

Det är väl en utopi att alla jordens invånare en gång har tillgång till mångsidig,hälsosam mat,men det är dit vi måste sträva. Och dit når vi inte om vi fortsätter på den inslagna vägen.Vi måste också vara medvetna om att vi som nu vältrar oss i mat och väljer och vrakar bland allehanda dieter,kommer att få göra eftergifter.En sådan är köttkonsumtionen.För mig personligen skulle det inte vara nån stor uppoffring,jag är ingen storkonsument av kött. För andra skulle det säkert svida mer.

I tv-nyheterna häromkvällen presenterades ett framtida proteinalternativ,nämligen småkryp. Det serverades knapriga gräshoppor och larvrisotto. Larverna rensades först på en bricka(de självdöda måste bort) och de levande hamnade sedan i stekpannan tillsammans med purjolök. ”Skråttar” och larver bedöms som bra mat alternativ,hög proteinhalt,låg fetthalt,ingen belastning på miljön.Kan ”odlas” hur mycket som helst.

Framtiden kan alltså innebära att vi har en skråttdiet* att se fram emot. Ny är den inte,det finns många människor i världen som äter småkryp. Jag tycker vi kan kalla den JD -dieten, efter Johannes Döparen som enligt den bibliska informationen livnärde sig på gräshoppor och vildhonung redan för ett par årtusenden sen.

Kunde inte låta bli att skoja med mannen:

-Sen när vi sitter på hemmet serverar de säkert skråttsåppon åt oss.

-Så larvigt,tyckte mannen.

För egen del tror jag det lutar åt det vegetariska alternativet i framtiden.

*Skrått- allehanda skalbaggsliknade småkryp går i min dialekt under benämningen skråttar.