fast

Jag har fastnat i boken En av oss och har svårt att slita mig ifrån den.Har hunnit halvvägs och får riktigt kämpa emot lusten att använda natten till att läsa färdigt. En skicklig författare är hon,Åsne Seierstad,det måste man säga. Att ta sig an att skriva om händelserna och personen som satte Utöya på kartan,kan inte ha varit nån lätt uppgift.

Känslorna åker  berg-och -dalbana under läsningen. Eftersom vi var i Oslo dagarna efter dådet och såg blomster-och ljushavet i centrum, kommer det hela ännu närmare. Jag kan ännu frammana stämningen som fanns i staden,chocken och sorgen från människorna trängde genom märg och ben.

Nu tvingar jag mig i alla fall till en paus och försöker frammana lite ro inför natten. Framflyttandet av klockan gör väl att sömntåget tappar tidtabellen. Kanske jag skulle läsa lite till i alla fall….?

den blida farmodern

Spelade en omgång Kimble med barnbarnstösen idag. Hon hade turen med sig och vann med knapp marginal. Jag brukar inte” låta” barnbarnen vinna spelen, jag tycker de ska lära sig att förlora. Nån gång kan jag blunda för nåt litet fuskförsök,men för det mesta kör vi fair play. Tösen tar förluster med ro,värre är det med lillebror. Han försöker gärna kompromissa sig till lite regeländringar om han märker att han är på förlorarsidan,eller plussar gärna på,om tärningen visar för få prickar. Man märker,att det svider att förlora.

 Som barn hade jag också svårt att förlora,men tar nu förluster mot barnbarnen belevat som sig bör en blid farmor.Lite mognare och förståndigare har man väl blivit?

 Häromkvällen,när lillkillen ville spela,ville han prompt att farfar också skulle vara med.Och se,farfar, han lät bli att ”äta upp” lillkillens knappar,medan farmors knappar var begärligt byte. Plötsligt blev det omslag i blida farmors hjärna,den gamla vinnarinstinkten dök upp och all blidhet bleknade som morgonstjärnorna. Allt kändes tillåtet när det gällde att klå farfar. Mitt i fajten vann lillkillen,alldeles rättvist och helt omedveten om farmors uppror.

Den blida farmodern tycks vara en dålig förlorare. Åtminstone om farfar blandar sig i spelet. 😉

ingen njutning…

…var det att ta emot nålarna idag.De stack illa,nästan alla 20. Bakslaget i kroppen var värre än jag trodde. Nu får det bli lugna puckar resten av veckan för att blidka kroppen.Tur att jag lånade en 500-sidorsbok igår. Den får bli mitt sällskap ett tag.

musikal

Vi har besökt Åbo i helgen, och varit på svenska teaterns uppsättning av musikalen Jesus Christ Superstar.En modern version,i rockigaste laget för mig,men väldigt proffsig och därför njutbar. Sång-och skådespelarprestationerna var högklassiga.Jag tror inte att nån gick oberörd därifrån.

Roligt var det också att vi hade sällskap av yngsta sonen med fru.Att få riktigt bra kvalitetstid med de unga vuxna är väldigt trevligt.

Enda smolket var,att det bubblade oroväckande i min mage före och under föreställningen,vilket förde tankarna till magsjukan som härjar på jobbet. För säkerhets skull sov jag med papperskorgen bredvid sängen,men jag slapp använda den. Känns bättre idag,dock inte  100% bubbelfri. Kan också bero på lite ”takatalvi” i kroppen,vilket jag befarade inför veckan som nu är till ända.Kanske nästa nålsafari hjälper upp saken+ att jag får en något lugnare vecka.

Nu är mannen ”fylld” och hans 60-åriga livserfarenhet firad i lagom mängd familjesällskap.Därmed är det lugnt på fyllajämntfronten ett par år framöver. Bra att man hinner vila upp sig mellan varven. 😉

nålstick

Glädjande nog gick nålarna ganska lätt in idag.Det betyder att kroppen inte är riktigt kaputt.Jag reagerade med ordentlig trötthet,halvsov under behandlingen.Magen började pirra direkt,det betyder att flödet i kroppen inte är helt avstängt.Det är också positivt. Det har hänt att jag fått ta flera behandlingar innan kroppen gett nåt gensvar.

Det ser alltså hoppfullt ut. Ska dock inte ropa hej än.Som jag konstaterade med doktorn i dag: Fibromyalgi är en lurig sort.Bäst som du tror att du vet allt om den och tycker du hittat sätt att hantera den,visar den plötsligt ett nytt ansikte.

Tacksam är jag över att klara mig hyfsat utan kemiska mediciner. Jag har lärt mig en viss acceptans av fibrons närvaro och låter den inte styra över livet. Jag ser den som en varningslampa när jag har för många järn i elden.Jag tror att den hindrat mig ett flertal gånger från att köra slut på bränslet.

Visst förmörkar fibron tillvaron emellanåt.Jag känner mig begränsad,otillräcklig och som en orsak till att andra får mera jobb,eftersom jag hela tiden måste tänka på hur jag fördelar min fysiska ansträngning.Allt flera sysslor har mannen fått överta. Han klagar aldrig,och eftersom han vet,att jag gärna vill bidra  men att viljan att göra är större än kraftkapaciteten,hittar han medel som underlättar arbetet för mig.Det är jag väldigt glad för.

Förr hände det sig att jag i nåt envist trots mot kroppen gjorde saker jag inte borde,som ett försök att överbevisa mig själv om att jag minsann kunde. Det straffade sig alltid. Det har tagit tid och tårar att godta de gränser kroppen sätter. Numera lever jag i en större acceptans och vänskap med min kropp och fokuserar på allt jag fortfarande klarar.Jag inser att kroppen är klok,och att det lönar sig att lyssna på den.

Om en vecka blir det flera nålstick. De tycks sätta igång tankeverksamheten också! 🙂

 

lugnt…

….i Tallbacken för tillfället.Vinden vispar runt i tallarna,det är åter vitt och vackert.Ekorrarna har dykt upp och glufsar i sig fågelmaten.Idag hade en av dem lyckats lirka in sig under det löstagbara taket på fågelbrädet,så den långa ludna svansen var det enda man såg dingla ner.Såg ganska roligt ut,faktiskt. En koltrast och några talgoxar pickade obekymrat i sig det som fanns på marken.Alla verkade sams.

Jag är ganska sams med kroppen också för tillfället,men jag vet att den inte vill bli provocerad.Det blir lite mera program inkommande vecka, vilket kan innebära ”takatalvi” i kroppen. Jag har en nålomgång inbokad,hoppas kroppen tackar och tar emot.

Idag har jag i alla fall haft viloläge,flera gånger i vågrät ställning. Tror det är ett bra utgångsläge inför en ny vecka.

fågellik att identifiera

Här i Tallbacken är vi ganska vana vid att då och då begrava omkomna fåglar. Det är våra fönster som är den stora boven. Det ligger gulsparvar,gråsparvar,talgoxar och bofinkar på vår fågelkyrkogård. En sparvuggla och en hackspett  har lyckats överleva en fönsterkonfrontation. Igår när jag skulle på promenadrunda hajade jag till när jag råkade kasta ett öga i diket bredvid garaget. Där låg en stor fågel,helt livlös. Försiktigt petade jag på den med en kvist,ingen puls. Måste ha krockat med ett av garage fönstren,fast de är mycket mindre än de vi har på huset.

Mannen,som av nån anledning fått uppgiften som begravningsentreprenör för våra vänner djuren i tallbacksregionen, hann bara in genom dörren innan han fick veta att det fanns ett nytt fågellik,modell större, att ta hand om . Vi konsulterade diverse uppslagsverk och kom fram till,att det kunde vara en ?IMG_1308 Vad tror ni?

rätt låt

Från mitt finlandssvenska tyckande om den rikssvenska melodifestivalen: Denna gång var det rätt låt som vann. Traditionsenligt sov jag mig igenom de flesta ”rumpskakanlåtar”,men Sanna hörde jag och hon levererade,som svenskarna uttryckte det.En klass för sig,helt enkelt.

skrattgympa, hjärngympa,skogsgympa

Vi tog oss till grannkommunen igår kväll för att se en oskarvad revy.Den gav utdelning i form av skrattgympa,revygänget hade knåpat ihop många finurligheter.Förutom kaffe och tilltugg i pausen kunde man ha hjärngympa. På borden fanns  papper med knep och knåp,och det utlovades utlottning av biljetter till sommarens ”Lumpänglar”.Mannen och jag slog samman våra skallar och löste allt . Nu får vi hoppas att turen gynnar oss.

Solen drog ut folk ur stugorna idag. Vi tog en skogsrunda där skidspåren löpte fint den här tiden förra året. Det är kuperad terräng,så vi fick ett ordentligt gympapass. Få se hur kroppen tolkar det,den har inte varit nådig den här veckan,trots att jag försökt blidka den på alla möjliga vis.Nåldoktorn fick en beställning,men eftersom hon skulle semestra först,får jag vänta en vecka ännu.

Eftermiddagen ägnades åt att fylla matförrådet och i samband med det besökte vi en nygammal lunchrestaurang för dagens magpåfyllning. Tyvärr blir betyget för lunchbuffe’n inte särskilt högt. Jag klagar inte gärna på mat,eftersom den finns i överflöd här medan halva världen svälter,men om jag ger en kort sammanfattning av det vi bjöds på idag,så är det: Skralt salladsbord,varmrätterna var flottiga och översaltade. Sorry,men det blir nog vårt enda besök där.

Kvällen ägnas åt bastubad och vila för morrkroppen. Eventuellt blir det att se ett visst svenskt melodispektakel också. God helg!

födelsedagar

Det är många som fyller år den här tiden på året. Förr pratade man om att det är ”midsommarbarnen” som anträdde världen i mars-april. Har aldrig sett nån statistik,men kanske är det så,att det föds fler barn den här årstiden än annars.

I den här familjen har vi mannen som snart byter decennium. Flera av våra vänner gör det också. Jag har inte upplevt någon större”åldringsnoja” än, men visst känns det lite speciellt vid ett decennieskifte. De nya siffrorna blir så tydliga då,men sen vänjer man sig. 😉

Hittade ett par lämpliga citat i boken ”Lilla fruntimret 50+”:

”Tänk när jag hade ångest för att fylla 40! Ack ja,det var en lycklig tid.”

Till alla blivande 60-åringar:

”En fördel med att fylla 60 är att det i alla fall är 40 år kvar till 100.”

Hälsningar från tallbacksfruntimret 50+!