brev till en vän

Förra fredagen rockade vi sockor på jobbet,för att uppmärksamma internationella Downs-syndromdagen.Jag kom att tänka på en text,som jag skrev i brevform till min kusin,som föddes med Downs. Pga ett svårt hjärtfel dog hon i trettiårsåldern, så ”brevet” har en himlaadress.

Hej!

Hur har du det nuförtiden?Jag har ofta tänkt på dig.Jag tittar ibland på bilderna du målade och frikostigt delade ut. Målar du fortfarande? Syr du dina stramaljtavlor,och gläder något förbiirrande himlaväsen med en gåva?

Du går säkert runt där i ert himmelvimmel och hälsar på och konverserar. Springer du och hoppar,klättrar och dansar du nu,när nya dimensioner öppnat igenbommade möjligheter? Jag hoppas det finns himlabra klätterträd och att änglakören övat in en rivig rocklåt just for you…

Kanske går din hetaste önskan just nu i uppfyllelse,kanske skrider du fram till himlaaltaret med eternellbuketten i handen och någon tjusig pojkängel vid din sida och lovar att älska i bara lust(nöd finns ju inte där,eller hur?)och tills ingen död skiljer er åt….

Och skrattet,och kramarna? Det finns väl många nedkylda trashankar som behöver gnidas varma där också. Redan här hade du så mycket extra,som vi andra inte hade, så hur ska det inte vara nu,när du blivit en ängel med en extra kromosom!

Ifall du fortfarande har tid att måla bilder,vik en svala och skicka hit! Flygposten är väl ändå gratis?

Kära hälsningar från kusinen.

örongodis

Resan till huvudstaden bjöd på olika slags örongodis. Tack vare den bärbara antika cd-spelaren kunde jag lyssna på den lånade litteraturen. Dock inte så mycket som jag tänkt. På ditresan lyssnade jag på Mark Levengoods”Och jag läste det var omöjligt att leva lycklig förutan dig”.Jag är ingen Levengood-diggare,men det här var en rolig bok! Nog är han ju en mästare med orden ibland. Jag småskrattade med jämna mellanrum då jag lyssnade,så pass, att också mannens intresse vaknade. På hemresan ville han lyssna,därför blev det inget mera lyssnande för mig. Levengood lyckas belysa många i sig allvarliga ämnen med humor och skarpsynthet. Jag såg i bladet att han är på kommande till Vasa.Skulle vara riktigt intressant att höra honom live…

Det andra örongodiset,och ögongodiset också för den delen, var musikalen Mamma Mia. Tack vare medhavda öronproppar som kom till användning under två låtar(jag var förvarnad),blev hela föreställningen en angenäm upplevelse.Abbas låtar tröttnar jag inte på,de står sig. Lättsam,rolig och oerhört proffsig föreställning. Under de stående ovationerna bjöd de på tre extranummer,det tyckte jag var ovanligt generöst.

So I say: Thank you for the music! Gillar!