hemma

Vårt lilla hjärtbarnbarn är hemma. Som han ”pratade”. De kändes som om han ville berätta om allt han varit med om. Glad var han också,trots operationsärret längs bröstkorgen och små märken här och där efter alla kanyler. Lilla kämpen.

Välkommen hem!

tacksam

Ett mörkt orosmoln,som hängt över oss den här sommaren, har lättat. Vårt yngsta barnbarn, som hade medfödda hjärtfel,två hål i hjärtat, har opererats i Helsingfors. Operationen gick bra,resultatet verkar bli bra. Det strulade till sig lite efteråt,då hans ena lunga fylldes av slem och han fick sövas och sättas i respiratorn på nytt. Det blev en något förlängd vistelse på intensiven,men nu är han på barnavdelningen och piggnar till för varje dag. Idag fick vi oss tillsänd en videosnutt,där han skrattar högt och ljudligt,fäktar med armar och ben. Farmor fällde tårar av glädje och tacksamhet. Tre månader gammal har han gått igenom en stor pärs, men nu får alla blicka framåt.

Så tacksamhet är den förhärskande känslan just nu. Tacksam för alla som stöttat familjen,alla som bett och visat omsorg om dem, tacksam för skickliga läkare,tacksam över att bo i ett land där det finns en välutvecklad sjukvård.Tacksam till livets Herre.