uppdatering

Känns som om jag helt kommit av mig med bloggandet. Har inte haft nån skrivlust,ingen vidare bloggläslust heller, för den delen. Det rullar på som vanligt här i Tallbacken. Jag har haft en ovanligt värksam höst hittills,och det är väl en av orsakerna till att jag inte varit så verksam på fritiden. Det har räckt till att hålla sig igång med jobb och familj.

Jag börjar mer och mer begrunda det faktum,att jag jobbar mitt sista skolår. Nästa år när den blomstertid ljuder i våra läroinrättningar är det jag som stiger ur lärarkängorna och stoppar fötterna i pensionärstofflorna 😉 .Det ni, ser jag fram emot.Jag vet att jag kommer att sakna barnen och undervisningen,i någon mån också vuxenkontakterna, men allt det myckna kringarbetet,alla extramöten och planeringar, släpper jag med glädje.

Ett par gånger under min snart 37-åriga lärarbana, har jag allvarligt övervägt att sadla om. Båda gångerna har jag efter noga överväganden och  vilouppehåll upplevt att jag ändå varit på rätt plats,att detta kreativa yrke är för mig. Första uppehållet kom ofrivilligt,i form av en utmattning,och efter den pärsen var jag nästan säker på att jag inte skulle duga till lärare mera.Jag kom igen,rätt fort med tanke på hur långa sjukskrivningar en del hamnar på, och blev något klokare och mera ödmjuk på kuppen.

Andra uppehållet var frivilligt,i form av alterneringsledighet. Då hade jag jobbat som rektor i åtta år,vilket var givande och intressant. Jag kom dock fram till att administratör ville jag inte fortsätta att vara,det var i klassen med barnen jag kände mig mest hemma och det arbetet ville jag satsa odelad tid på. Ett klokt beslut,har jag sett efteråt. Den lediga hösten jag hade då,njöt jag väldigt mycket . Fick ny energi och glädje,men funderade nog på om jag skulle söka mig till något annat yrkesområde,innan det blev för sent. Återigen fick jag en inre bekräftelse på att fortsätta som klasslärare.Nu när jag blickar tillbaka,är jag nöjd över att ha hållit lärarkängorna kvar på fötterna. Visst har det funnits prövosamma och tunga perioder, när det varit stor nötning på kängorna,men  jobbet,framförallt växelverkan med barnen,har gett så otroligt mycket tillfredställelse.Alla små liv jag fått blicka in i,all utveckling jag sett,all kreativitet som funnits,allt jag fått dela med stora och små. Goda kolleger har jag haft genom åren,och fått mycket glädje och tankeutbyte i deras sällskap.

Allt har sin tid. Jag är tacksam att jag,trots en trilskande kropp de senaste åren,fått behålla arbetsglädjen. Tacksam över allt jag varit med om. Med glädje lämnar jag uppgifterna när den dagen kommer. Jag får nya uppgifter, vilka vet jag inte än, men overksam tror jag inte att jag blir. Jag har frihet att välja. Säga ja och säga nej,i enlighet med tid och krafter.Tänk, att de nya möjligheterna finns inom en nära framtid! Nu är det bara en julfest kvar att planera. 🙂