på banan

Är på banan igen. Den värsta flunsigheten har lagt sig.Hoppas resten av vintern förlöper i friskhetens tecken.Av januari,som jag ogillar mest av årets alla månader,återstår en och en halv vecka. Tacksamt kommer jag att förpassa den till historien än en gång.

För närvarande lever jag ett drömliv. Ja,tro nu inte att jag sällat mig till den skara livsstilsbloggare,som inlägg efter inlägg beskriver sitt drömhus,sitt drömbröllop,sin drömoutfit, sitt drömjobb och varje dag lever sin dröm.Låter jag nedvärderande nu,när jag skriver så här? Skulle jag själv ha bloggat och använt sociala medier i min gröna ungdom,skulle jag antagligen halkat in  på någon drömbana jag också.

Mitt drömliv utspelar sig nattetid. Jag har en period när många intressanta drömmar rumsterar i min hjärna. Jag springer genom kulregn,genom eld,jag ser flygplan som störtar och lyssnar på underbara violinkonserter.jag bjuder på chokladkonfekt och åker i rulltrappor.Jag bor på internat i Estland,deltar i tv-tävlingar och träffar kommunstyrelseordföranden som har en kornblå vacker skjorta.

Jag har ett händelserikt nattliv. Ett drömliv,helt enkelt.

Och ja,jag sover nog också mellan varven.

 

flunsablues

Just som ja hadd steda uut juul

vaart int e na kuul

ja fie in vedäväädi snåra

kråppin tröitt,heilt urspåra

liggär jär heim å gneldär

int för att he jölpär heldär

e ji vel bara ti hääl uut

nain gang taar vel flonson sluut….

 

 

vindens barn

Tände ljus idag.

”Vi möts i vinden”, står det på stenen. Kom att tänka på följande rader ,skrivna av Margareta Melin:

Vinden blåser vart den vill.

Jag är vindens barn. Ingen kan mäta min värld,följa min färd,fånga mitt namn.

Jag är vindens barn.

Vi möts i vinden.