första och sista

Det är betygstider.Ju längre jag jobbat som lärare,desto sämre har jag börjat tycka om betygsättning.En siffra på  barn,som har så många olika sidor,så olika inlärningsstilar,så individuella uttrycksformer.Som ändå skyfflas in i vissa ramar,speciellt när det kommer till bedömning.Det är nog omöjligt att sätta ett rättvist betyg,just för att det finns så många  komponenter man inte kan bedöma. Kunskap går i viss mån att mäta,men det finns massor av kunskaper som förblir omätta. Vi följer vissa kriterier när det gäller kunskaper,försöker få med så många infallsvinklar som möjligt och våndas in i det sista:höja, sänka eller behålla vitsord? Vi funderar över  motiveringar som håller för egen och andras granskning.

Allra värst är att ge det första sifferbetyget. Att samla ihop all den verbala information man tidigare gett till en siffra. Det är det jag har framför mig nu.Mina elevers första sifferbetyg. Jag vet att de ser fram emot att få det. De känner sig stora när de får en siffra,inte bara en massa kryss här och där. Det enda jag ser fram emot med dessa betyg,är att de blir mina sista. Betygsättning hör definitivt inte till de uppgifter jag kommer att sakna när det gäller mitt jobb.

villaliv

Äntligen hittade vi en båt. Hade nästan börjat förbereda en omfattande simträning inför sommaren för att kunna ta mig ut till skäret.Nu slipper jag det. Borde jag lära mig köra båten och plugga remmare istället? He e vel leege för he nu.

Vi börjar väl villasäsongen nu då.