Tiden

En månad sedan senaste inlägg,som föranledde en del kommentarer på FB dit jag länkade det. Eldfängt ämne ,detta med munskydd. Men nu ska det inte handla om det,utan om vart tiden rinner iväg ,och hur fort. Inte tänkte jag att det skulle ta en månad att producera nästa inlägg,efter att ha nystartat.Men-hux,flux,vips har dagarna rasslat iväg

Igår var det Lucia. En tradition,som fick ändra mönster detta lockdown-år. Glada och värmda blev vi över att vårt 15-åriga barnbarn kom och lussade för oss ,och sjöng så vackert. Ja,just det 15-åriga barnbarnet,16 till våren! Jag minns så väl när föräldrarna annonserade hennes ankomst och vi började ta in att vi skulle bli farmor och farfar. Vilken känsla av glädje och förväntan det var. Snart går hon ut högstadiet. Tre år efter hennes ankomst anlände barnbarn nummer två. Jag kallade honom länge för lillkillen. Nu är han en förtjusande storkille på 12år,som älskar att fiska. Det finns en ny lillkille i familjen,en god och glad femåring. Han fick en dramatisk start,med hjärtoperation vid tre månaders ålder. Allt gick bra, och han är en nyfiken,glad och förödande charmig lillkille. Vi hade sällskap av honom idag. Vi spelade Afrikas stjärna,Alfons kurragömmajakt och Gammelgäddan. Han har blivit en hejare på spel,vill väldigt gärna vinna och kollar ibland om farmor kan reglerna. Och farmor är benhård,inget fuskande accepteras,om än hon någon enstaka gång låtsas att hon inte märker nåt litet fusk.

Jag tänkte idag igen, vart tar åren vägen? Varför tycker jag att det bara går fortare och fortare? Jag vet ju att tiden alltid har haft,och kommer att ha samma farthållning,men min upplevelse av den när jag ser i backspegeln,är att den har ökat farten.Antagligen har det med åldern att göra,och att man börjar se mera bakåt än framåt. Det finns liksom flera år bakåt att betrakta,än vad som ligger framför. Det känns inte pessimistiskt,bara lite förundrat. Det är som det är och antagligen som det ska vara. Jag följer barn och barnbarn,ser hur år läggs till år.Ser att mannen grånar och att jag följer efter. Förundras över alla åldrar jag bär inom mig. Förundras över att jag ,trots allt, förmår leva här och nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s