vild avslutning

Vi har firat vår första villa-avslutning på egen villa. Det var ännu rätt fint på lördagförmiddag,om än blåsten tilltog, och mitt på dagen for vi iväg,för att hinna före regnet. Ack, så vi bedrog oss. I båthamnen regnade det redan. Nåja, vi var utrustade,så vi la ut. Vi hade kanske inte räknat med att vinden var så byig,och förutom att det spöregnade,skvätte vattnet från sjögången in över oss också. Vi är ju inomskärs,och riktigt ordentligt blåste det när vi kom ut på fjärden,invid vilken vi har vår villa. Vi fick ta sats flera gånger innan vi kom iland,rätt så välvattnade. Vårt trädgårdsbord,som vi haft på bryggan, låg och guppade bland stenarna i strandkanten lite längre bort,så där fick vi göra en räddningsoperation. En stor badring,som vi inte kände igen,låg bakom bastuvillan,och vi förstod att grannens lösöre hade gjort en flygtur över till oss.

Det blev att elda, byta kläder och plocka in det lösöre som ännu kunde tänkas ge sig av.

Det friskade i ännu mera på eftermiddagen,och vi avskrev planerna på att hämta ut den yngre generationen. De fick skjuta sin pyroteknik på hemmafronten. Vi lyckades tända några marschaller och lyktor,vi badade bastu och doppade oss i vågskvalpet,vilket för min del var en bedrift. Badkruka som jag är brukar jag aldrig närma mig havet så här sent på sommaren. Inomhus blev det ljuständning,god mat och beundran av grannholmens mäktiga fyrverkeri. Tolvtiden när vi lade oss gick det bara långsamma dyningar på sjön och vi vaknade till ett spegelblankt hav och en tystnad som var raka motsatsen till den vildsinthet vi upplevt kvällen innan.

En fin söndag fick vi,med barn och barnbarn,sol och kantarellplockning. En riktigt fin avslutningshelg blev det trots busvädret. Och nu fortsätter villalivet….

augusti

”Vänd ditt ansikte mot solen så faller skuggorna bakom dig”. Det är augustibudskapet i min almanacka. Om man inte ser skymten av solen då? Ja, då finns det ju förstås inga skuggor…

De flesta är väl överens om att augusti hittills mättat oss med regn i överflöd.Solen skulle vara välkommen. Jag tänker på alla odlare,som snart ser sin möda förspilld. Om man ska se nåt positivt,så är det om man är svampätare.Jag minns inte när jag plockat så mycket kantareller som denna sommar. Flera liter bara på den egna tomten. Skogens bär är stora och fina. Igårkväll var jag med mannen på skogsutflykt. Skogen lyste röd av lingon. De kan gärna få en vecka till på sig att bli riktigt röda och granna,men jag kunde inte låta bli att plocka ett par liter av de mest mogna. Vi hade också en korg kantareller med oss hem.

Jag har varit pensionär i två veckor. Igår när skolan startade var jag nog med ”i andanom”. Med såväl skolbarn som kolleger. Natten innan drömde jag att datorn i mitt arbetsrum var borta. Jag log lite för mig själv när jag tänkte på drömmen. Arbetsrummets betydelse ändrar. Det representerar inte längre mitt jobb. Det är blandade känslor. Lite vemod,lite saknad av att vara en del av en verksamhet,ett kollegium, en barnavärld. Mycket tacksamhet över gångna år. Frihetskänsla. Jag känner mig avbördad en hel del ansvar.Känner mig lite vilsen och frågande inför framtiden. Jag vill gärna få nån slags struktur på mina dagar. Har hittat ett par intressanta arbiskurser,som går dagtid. Känner mig förväntansfull och glad över valmöjligheter.

Förra lördagen bjöd jag in till sommarfest. Många kom. Kära vänner från landet i väster spelade och sjöng. Ville inte ha något för egen del,men den som ville fick ge ett bidrag för funktionshindrade barns skolgång i Tanzania. Det kändes så bra att få betala in pengarna på missionskontot. Festen blev en händelse jag kommer att minnas länge med tacksamhet och värme.

Jag har ännu svårt med etiketten ”pensionär”. Jag behöver ju inte bry mig i den titeln,i och för sig. Man blir dock påmind av andra titt som tätt. Som idag. WC-stolen gav upp i morse. Mannen ringde sonen som kände nån som kunde hämta och installera en ny. ”Jag sa att ni skulle ha en pensionärsmodell,”sa sonen. Så nu väntar jag på en ny tron. Det ska bli spännande att se hur en pensionärsvessabytta ser ut. 🙂

 

 

häftig väckning

Idag fyller lillebror 50 år.Eftersom han meddelat att han kommer att vara frånvarande under dagen,fick jag en ide’ om uppsjungning och morgonfrukost för ”lillen”. Bröderna hakade på ide’n,och eftersom de är gamla dansbands-och revyrävar,övades hastigt in en lika hastigt påkommen grattisvisa. Iförda morgonrockar och utrustade med diverse instrument-en luta,en tuta,en burktrumma,ett grytlock och en glasburk med stenar,stod vi på lillebrors trappa 7.30 och startade orkestern.Mamma hade vi också med, och våra andra hälfter förstås. Vi var nog mest att förlikna vid ett gäng Hare Krishna-typer(förutom att vi inte hade oranga morgonrockar) där vi stod på trappan. Jag tror att vi lyckades till fullo med vår överraskning av uppsynen att döma på vår sömndruckna lillebror.

Efter stämsången och skrammelorkestern dukade vi upp en medhavd frukost,som avnjöts med munterhet och god aptit i det trevliga sällskapet. En riktigt bra start på en annars regnig och gråmulen dag!

ispromenad

Alltmer blå himmel började visa sig på förmiddagen och därmed klev solen också fram. Vi beslöt oss för att vandra ut till vår nyförvärvade sommarstuga. En ispromenad på ca 2,5 km från båthamnen. Snön hade smält ihop,det var jämnt och bra promenadföre.Många skoteråkare i farten. Väl framme gjorde vi upp eld i öppna spisen och konstaterade att den fungerade finfint. Mannen hade hittat ett korvpaket i frysen, kokat kaffe och fixat smörgåsar. Korven grillades,det visade sig vara fårkorv (när hade vi köpt den?),vilket fick mig att  rynka lite på näsan,för jag är ingen vän av fårkött. Hungern är dock bästa kocken,och korven slank ner rätt så fort. Sen satt vi på trappan i solskenet och drack kaffe och lät sol och vinterskärgård landa i själen. Livskvalitet,tänkte jag, isvidder och tystnad(förutom skotrarna då).Snart blir det liv i luckan, jag kunde redan höra fågelskrän och vågskvalp inom en nära framtid.

Vet ni vad stället heter? Tallskog. Hehe. Här hemma bor vi i Tallbacken. 🙂

rågbröd

Idag när vi kom hem från gudstjänsten hängde det en plastkasse på dörrhandtaget. Inuti fanns ett stort,vackert, hembakat brungräddat rågbröd. Passade ju bra med ett riktigt finskt rågbröd på Finlands självständighetsdag.Gott smakade det,bra mättade det. Kom att tänka på Astrid Lindgren,som i Mio min Mio skriver om ”brödet som mättar hunger”.Rågbrödet hör till Finlands varumärken,har varit en viktig och nyttig del av baskosten i långa tider.

Det värmer hjärtat när man hittar hembakat rågbröd på dörrhandtaget. Extra mycket värmer det när man förstår vem som bakat det. Äldsta sonen tyckte han behövde lite avkoppling från vardagsslitet,fixade till en rågbrödsdeg, eldade i ”vedahellon” och gräddade härliga bröd.

Hans mormor,som i tiden bakade supergoda rågbröd fick också brödbesök. Misstänker att hon har del i recepttipset,eftersom modern aldrig bakat rågbröd,än mindre haft nån vedahello att grädda i.

Nu blir det slottsbal. God fortsättning på självständigheten,med eller utan rågbröd!

trattisleverans

Vi har ett par vänner som förser oss med trattkantareller varje år. De har flera svampställen,som är riktiga trattisguldgruvor. De gillar att gå i skog och mark och plockar bär och svamp i mängder.Generöst delar de med sig av rikedomarna.Denna höst har vi också fått vanliga kantareller och Karl-Johan av dem. Idag levererades svampen direkt till Tallbacken,eftersom vi bjöd på mat som tack(bl.a. trattkantarellsoppa!).

Nu är trattisarna utbredda för torkning,jag tycker det är bästa förvaringsmetoden när det gäller dem. Bara att ta fram och blötlägga då de ska användas. Eller smula sönder dem och använd som krydda. Gött!

Tack!

skarpskråttan

Har varit på tur med mamma idag. Blodprov,apoteksbesök och lite shopping. Det blev en hel del prat om vädret,blåsten och torkan. När mamma inspekterat sitt gamla jordgubbsland,som hon numera låter existera oskött, konstaterade hon att de gubbar som nu kommer blir som ”skarpskråttan”. ( De blåsvarta skalbaggarna som trivs i träverk,kallas så.) Enligt mammas svägerska är de jordgubbarna så hårda att inte ens hästarna får dem tuggade.Jag tycker det är en målande beskrivning på vilka konsekvenser det blir av långvarig torka.

Händer det inget på regnfronten snart,så är nog all bärskörd i fara. Det är snustorrt i skog och mark här i trakten. Dags att dansa regndans,tror jag.

fiskminne

Vi besökte ett fiskevenemang i staden idag. Det är många år sen vi varit på Fiskets dag,men nu hade vi andra ärenden att uträtta,och dessutom var vi sugna på god fisk,så det passade bra att ta en runda till inre hamnen. Perfekt väder,folk i farten. Vi kom till ett stånd där Bertel Lindvik gjorde reklam för ”skräpfisk”,och vi fick smaka en röra gjord på gravad braxen. Riktigt god var röran.

Detta med braxen väckte ett gammalt minne till liv. För 32 år sedan var vi nyblivna föräldrar till vårt andra gossebarn. Vi bodde i staden på den tiden. Mannen tog treåringen med sig till Fiskets dag. Hemkomna igen tar mannen fram en stor braxen som han inhandlat. Jag stirrade på fisken,brast i tårar och snyftade:”Vem har du tänkt ska laga den där?”Jag fick rena braxentraumat. Jag var oerhört trött och ur balans vid den där tidpunkten,dels pga  förlossningen som slutat i ett akut kejsarsnitt och förstås av hormonomställningen efter alltihopa. Dessutom var treåringen svartsjuk på den nya familjemedlemmen,slutade sova middag och höll igång oss från morgon till kväll. Jag var så trött,så trött. Och så denna braxen!

Nåja,mannen fixade förstås fisken och lugnet lade sig över den lilla familjen. Som vi har skrattat åt den här händelsen efteråt. Men då,då var det blodigt braxenallvar i en kaotisk babytillvaro.

Idag blev det ingen braxen,utan en härlig,nyrökt och saftig sik. Den framkallade inga tårar,bara njutning när den inmundigades med säsongens första nypotatis och gräslökssås. Mums!

it pääronkoålsinlägg

Va ere egentligen me teide pääronkoålan?

 E yylas jo åm dåm jäär å täär i goålan.

 Såmbär tycker di ji romantisk,

kan in setanpääro va såde fantastisk?

Papp miin i tiidin jieg å skåda varin daa

om int e sko böri stjymt naa.

 E va nästan in teevling millan grannan,

vems koålar kååm föst,tänk åm e bara kååm varannan?

Sedan jelld e ti ha it vakärt pääronland

såm viisa åm man me åodlasi hadd na hand.

Tå nyypäärona fie böri gräftas åpp

och jitas me lakavietodåpp,

tå va e fest i all goålar

som hadd havi föstånd ti driiv åpp iegna koålar.

Som upplysning kan meddelas,att vi,för första gången under vår gemensamma vandring, har åpp pääronkoålan 24.5. Visserligen i en odlingslåda,men i alla fall. Har vi ork i värmen idag ska de övriga petas ner i landet. Några ”fårar”,så vi får egen nypotatis.

hänt i helgen

Jag kan väl säga att sommaren är invigd i Tallbacken. Vi hade nämligen säsongens första balkongmiddag idag. Samtidigt invigdes den nya grillen,som mannen förärades av sönerna på fylla-jämnt-dagen för en tid sedan. Jag har tyckt att den gamla grillen var stor,men den ser ut som en lilleputt i jämförelse med den nya.Skönt bara,att grillningen är mannens domän,speciellt nu när grillarna  fordrar  en högre examen inom tekniska sektorn för att kunna användas.

När jag tog en närmare titt på det nya ”köket”,upptäckte jag att det hade ett namn också. Lucifer,stod det,och under fanns ett porträtt av hen, med horn och allt.

– Vi måste nog hitta på ett trevligare namn,föreslog jag åt mannen.

-Då får den heta Barbroque, föreslog han.

Riktigt påhittig kan han vara,den rackarn, emellanåt. 🙂

Igår åsåg och åhörde vi den österbottniska succe’n KAJ.Duktiga killar,roliga och musikaliska. Helt klart värt att tillbringa två timmar i deras sällskap. ”Ett gott skratt förlänger livet”,heter det.Nu har vi med all säkerhet bättrat på våra framtidsutsikter i det avseendet.

Ny vecka väntar,och ganska snart en ny månad. Sköna maj,välkommen!