post till presidenten

Till:

presidentti@tpk.fi;

Herr President!

Jag fick en fråga häromdagen av mitt 8-åriga barnbarn:

-Farmor,har du skrivit till presidenten?

Jag blev förvånad. Åttaåringen verkade uppriktigt bekymrad över sin framtid. Han är väl förtrogen med behovet av sjukhusvård. Hans äldre syster har ett neurologiskt funktionshinder och det har blivit otaliga besök vid Vasa Centralsjukhus och även Barnens Borg i Helsingfors. Hans lillebror föddes med allvarliga hjärtfel och opererades vid tre månaders ålder i Helsingfors,och eftervården har skötts oklanderligt vid Vasa Centralsjukhus. Familjen har oroat sig för språket,särskilt under Helsingforsbesöken. Till deras stora glädje har det fungerat bra med svenskan. Själva kan de finska rätt bra,men i den känsliga situation de befunnit sig med barnens vård,har det varit en stor lättnad att få tala sitt modersmål,för att inte tala om deras nu elvaåriga dotter,som fått bli förstådd på sitt modersmål. Den nu ett och etthalvt-åriga sonen har just börjat säga sina första ord och även för honom är det viktigt att bli förstådd av sin läkare.

Mitt barnbarns fråga är befogad. Men en åttaåring ska inte behöva oroa sig för sin framtid på detta sätt.Jag är nybliven pensionär efter att ha jobbat 38 år som klasslärare. I mitt jobb har jag jobbat mycket för att utveckla finskaundervisningen för våra enspråkigt svenska barn. Tillsammans med kolleger har vi arbetat för att stärka positiva attityder till det finska språket. Samtidigt har vi betonat vikten av vår finlandssvenska identitet. Vi har förklarat vilka våra grundlagsenliga rättigheter är. Vi har presenterat Finland som vårt gemensamma fosterland,oberoende vilket språk vi talar.

Vad ska mina kolleger nu säga till barnen? Hur ska de förklara regeringens agerande?Hur ska de ge barnen trygghet inför framtiden?

Jag är mycket bekymrad över regeringens behandling av finlandssvenskarnas språkliga rättigheter och inställningen till det svenska språket överlag. Allra mest bekymrad är jag över regeringens inställning till grundlagens betydelse. Här bör också de finskspråkiga vara bekymrade. Vilken är nästa grundlagsrättighet som ifrågasätts och lagstiftas bort?  Vilka människor kommer det att drabba?

Att åsidosätta grundlagsrättigheter är allvarligt. Det är inte enbart en språkfråga. Det är ett hot mot hela Finland, mot vår demokrati.

Tillbaka till åttaåringen:

-Tror du farmor att presidenten kan stoppa lagen?

-Han har den möjligheten.

-Kommer han att göra det?

-Jag hoppas det.

Med önskan om en fridfull jul och ett gott nytt år till er och er familj!

Med vänlig hälsning

Barbro Pörtfors

 

snart är det jul…

Idag köpte jag en adventsstjärna. Jag brukar undvika julhyllorna den här tiden på året,men min mor hade påtalat att hon ville ha en bordsadventsstjärna i stället för konstgranen i år och då råkade jag se att en viss CO hade förmånliga sådana. Eftersom jag hade ärende till staden passade jag på.Jag nappade en stjärna ,försökte ignorera allt det övriga julkramset och skyndade till kassan. Hur det nu än är,kan vi ju inte stoppa tiden. Jag drömmer mig tillbaka till en vacker augustivecka då jag knäppte bilden här nedan. Det är utsikten från sommarstugan. Vi har fortfarande båten i sjön och ska nog hinna ut en sväng ännu.Det är otroligt lågt vatten,så vi har mycket tillandningar för tillfället.

Hösten kan jag inte klaga på. Den har varit väldigt fin. Högtryck länge,inget regn,ingen blåst. Jag som gillar hösten,njuter av att vara ledig och kunna vistas mycket utomhus.Nu sluter mörkret sig tätare,dagarna blir kortare och vi bereder oss på att sega oss igenom november månad innan vi får plocka fram våra adventsstjärnor. På sätt och vis ser jag fram emot december. Det är länge sen jag haft en december månad fri från julfestförberedelser,julyra och betygsångest. Jag ska riktigt gotta mig åt adventstiden,har jag tänkt. Runt självständigheten har vi bokat in ett Uppsalabesök. Ser fram emot det!

Blir sommarlängtan för stark får jag ta fram mina sommarfoton och drömma om en ny villasäsong.

wp_20160719_22_57_55_pro__highres

vad gör du?

Några frågor som duggar tätt nuförtiden: Vad gör du om dagarna?(Ingen har frågat om nattlivet än… 😉 )Hur är det att vara pensionär? Vad har du för planer?

Tre korta svar: 1) Pynjar åpååå.2) Bra. 3)Inga.

Inte så uttömmande,men vadå? Inte vill jag rusa in i nåt nytt schemalagt liv,jag har styrts av läseordningar i 53 år. 🙂 Nu vill jag söka mig fram och njuta av valfriheten. Visst vill jag ha rutiner,men de får ta tid att utformas.

Jag vet att jag vill röra på mig,för det mår kroppen bra av. Därför försöker jag få in promenader och cykelturer ofta. Är med i Folkhälsans Gåkampen och idag har jag varit på Zumba Gold(tantzumba kallar jag det,inga män har synts till än).Hoppas kroppen gillar det, för zumba är rytmiskt och roligt.Vi har ett gym i byn numera och jag kanske nosar på det om andan faller på. Hittills har jag inte tjusats av gymredskapen, men vi får väl se.

Jag vill läsa. Läsning är ett av mina stora intressen. Just nu läser jag ”Skydda din hjärna”, en mycket intressant bok om hur tarmhälsan påverkar kroppen och hjärnan,ny forskning som låter spännande.

Jag har börjat på en fotobokskurs. Den passar mig bra,för det är bara tre tillfällen,jag vill inte binda upp mig för långa tider. Jag hade förr som sommarnöje att limma in årets foton,men sen den digitala eran började i fotovärlden har det lämnat och jag har massor av röjningsarbete på den fronten. Det är roligt med fotoböcker och nu har jag tid.

Jag vill återuppta skrivandet. Gick för många år sen på kreativt skrivande och tyckte mycket om det. Nu ska jag gå en skrivkurs av lite annat slag. Den återkommer var tredje vecka och så har man tid att skriva däremellan. Jag ser fram emot den. Imorgon är första tillfället.

De här tre kurserna går dagtid. Vilken lyx! En kvällskurs har jag i november,men den är bara två kvällar. Soppor och bröd heter den. Jag älskar soppor och ser fram emoyt nya recept och tips. Förr hade jag brödbak som ett stort intresse,men det har varit borta länge. Nu ska jag blåsa liv i brödbakandet igen.

Det verkar  inte som jag kommer att bli sysslolös. Däremellan finns det hushålls-och trädgårds-och villaarbete så det räcker och blir över,och jag har svärmor 95 år och mamma 90 år som behöver få lite av tiden också.  Våra tre barnbarn tycker jag att jag vill prioritera i den mån jag behövs. Åren går fort,snart är de stora.Lunchtillfällen och träffar med väninnor ser jag också fram emot.

Ajdå, visst fanns det planer i alla fall….  🙂

 

 

 

vild avslutning

Vi har firat vår första villa-avslutning på egen villa. Det var ännu rätt fint på lördagförmiddag,om än blåsten tilltog, och mitt på dagen for vi iväg,för att hinna före regnet. Ack, så vi bedrog oss. I båthamnen regnade det redan. Nåja, vi var utrustade,så vi la ut. Vi hade kanske inte räknat med att vinden var så byig,och förutom att det spöregnade,skvätte vattnet från sjögången in över oss också. Vi är ju inomskärs,och riktigt ordentligt blåste det när vi kom ut på fjärden,invid vilken vi har vår villa. Vi fick ta sats flera gånger innan vi kom iland,rätt så välvattnade. Vårt trädgårdsbord,som vi haft på bryggan, låg och guppade bland stenarna i strandkanten lite längre bort,så där fick vi göra en räddningsoperation. En stor badring,som vi inte kände igen,låg bakom bastuvillan,och vi förstod att grannens lösöre hade gjort en flygtur över till oss.

Det blev att elda, byta kläder och plocka in det lösöre som ännu kunde tänkas ge sig av.

Det friskade i ännu mera på eftermiddagen,och vi avskrev planerna på att hämta ut den yngre generationen. De fick skjuta sin pyroteknik på hemmafronten. Vi lyckades tända några marschaller och lyktor,vi badade bastu och doppade oss i vågskvalpet,vilket för min del var en bedrift. Badkruka som jag är brukar jag aldrig närma mig havet så här sent på sommaren. Inomhus blev det ljuständning,god mat och beundran av grannholmens mäktiga fyrverkeri. Tolvtiden när vi lade oss gick det bara långsamma dyningar på sjön och vi vaknade till ett spegelblankt hav och en tystnad som var raka motsatsen till den vildsinthet vi upplevt kvällen innan.

En fin söndag fick vi,med barn och barnbarn,sol och kantarellplockning. En riktigt fin avslutningshelg blev det trots busvädret. Och nu fortsätter villalivet….

villa,värme ,vänner

Solen och värmen kom och villalivet har tagit fart på riktigt.Vi har fixat och donat en hel del,men också njutit av bastubad,dopp i havet,solnedgångar och fullmånesken i den alltmer mörknande natten. Vi har träffat vänner och såväl solen som umgänget med vännerna har värmt oss in i själen.De senaste dagarna har jag varit med barnbarnen(de äldre) på simskola och imorgon ska jag sköta om minstingen,som inte är så liten längre. Det är mycket fart på en ettåring!

Blåbären är mogna både på hemmatomten och villatomten. Plockade till en paj ikväll,men ska nog ut i riset igen. Bären är stora och fina. Lite osäker känner jag mig i blåbärsriset vid villan,eftrsom jag inte vet vad annat än blåbär som kan finnas i riset. Ännu har vi inte stött på nån orm,men grannarna har nog avrättat en och annan,så månne de inte finns hos oss också.

Till min stora glädje finns det kantareller vid villan. En bra bonus!Vi har ju ett kantarellställe här hemma också. Det är inte så stort,men några svampsmörgåsar per sommar blir det nog.

Mannen är inne på sin sista semestervecka. Hujedamej så snabbt en vanlig semester går. Vi hade tänkt hinna till bostadsmässan medan han är ledig,men nu lockar villalivet mer. I måndags gjorde vi i alla fall en utflykt till Jakobstad och besökte storloppisen. Något smått fyndade vi. I det trevliga cafe’et Skorpan avnjöts kaffe och vi åt en god lunch på stan tillsammans med Uppsalavännerna.

Imorgon blir det mer värme,villa och vänner. Och blåbärspaj.

 

ett skepp kommer lastat

Huj, så upptagen jag blev när jag blev  långledig! Har haft rätt mycket inplockat i kalendern,trots sommarlov. De första dagarna gick åt till att städa undan mitt yrkesliv, och när jag lämnat tillbaka jobbnycklarna kändes det nog lite vemodigt.

Tiden efteråt har innehållit såväl plikt-som lustaktiviteter,alldeles som livet i allmänhet gör. Två begravningar har jag hunnit med,det blir så när man har många gamla i släkten. Mina lärarinnevänner i juntan ordnade en utflyktsdag för mig med god mat vid fantastiska Hunurinjärvi och sedvanligt program med både allvar och skämt. Trots hällande regn den dagen hade vi feststämning. De större barnbarnen har övernattat och ettåringen får vi glädjen att umgås med också då och då.

Villautflykterna har blivit fler och fler och nu i helgen blir det första övernattningen på skäret. Vårt lilla skepp har varit lastat till max gång efter annan. Igår skeppade vi ut lite trädgårdsmöbler och annat behövligt. Många andra var ute i samma ärende och bl.a noterade jag en get som fick åka till förhoppningsvis nån grönskande ö samt en liten,liten båt fylld med STOR badtunna. Hur båtförarna såg att styra är för mig en gåta. Det märks att skärihelgen nr 1 är i antågande eftersom båttrafiken var livlig och båtarna fullastade.

Det ska bli roligt att för första gången i vårt gemensamma liv fira midsommar på eget skär. Visserligen utlovas åskväder till vår första natt på skäret, men vi får väl se det som  naturens sätt att bjuda på en hejdundrande invigning.

Vårt lilla skepp ska ännu lastas med säng och madrasser,lite porslin och matvaror.Tur att båtvägen är kort,glömmer vi nåt är det inte hela världen att åka och hämta.

Vill önska er en fin och lugn midsommar,vare sig ni har traditioner eller inte.Ta vara på ljuset,för snart blir det som min far alltid konstaterade varje midsommar: ”Å nu vaar e bara mörkan å mörkan.”

nytt decennium

Det närmar sig decennieskifte. Har inte funderat desto mer på det,kommer att smita iväg till huvudstaden när det beger sig. Fick ett kort på posten med den den nya siffran på och då, plötsligt, kände jag mig g a m m a l .

Senare på kvällen dök ett rullskrinnskoåkande barnbarn upp.Det började spritta i mina ben också,det såg roligt ut. Kanske man skulle investera i ett par rullskridskor och inleda det nya decenniet på hjul? Det skulle jag faktiskt inte känna mig för gammal för. Bara jag lär mig hur jag får stopp på skorna ska det nog gå. 🙂

barnbarn och plaskbad

Vi har haft glädjen att ha hand om barnbarnen det senaste dygnet.De hade varit ute mycket under gårdagen och var ganska trötta och möra när det blev sängdags. Vi tog det lugnt i morse,spelade spel och såg lite barnprogram i tv. Sedan blev det dags för det utlovade besöket till ortens tropiska plaskbad. Eftersom vädret är som det är,befarade vi att många andra tänkt på samma sak som vi. Farhågorna besannades. I badet var det MYCKET folk;barn med föräldrar,barnbarn med far-eller morföräldrar.Stora barn utan föräldrar.

.Nåväl,vi höll ut i nästan tre timmar. Barnen skulle nog ha stannat längre,men vi började känna oss ganska uppblötta och nötta(speciellt i öronen). Vi hade bestämt att vi skulle äta i restaurangen vid badet och hann precis få våra platser innan alla andra också kom på att de skulle ha mat.Buffe’n var riktigt bra,det fanns många matalternativ att välja på och bra med grönsaker.

Ikväll är det jag och mannen som är möra. Vi sover säkert gott inatt.

Någongång i april kommer ett tredje barnbarn att se dagens ljus,ett litet syskon till de två vi sällskapat med idag.”Filimundus” är namnet på doldisen i magen.

sommaren framskrider….

…om än det finns de som tvivlar på att det är den årstiden. Min far,som tyckte om våren och försommaren,suckade alltid när midsommaren var slut:”Å nu vaar e bara mörkan”. Jag tyckte det lät så pessimistiskt,fast han hade rätt.

Vi har varit ute en del under midsommardagarna. Det blev en tur till ”båtparken” i staden med barnbarnen,som skulle övernatta hos oss. Cykeltur med dem följande dag,då vi konstaterade att det skulle varit bra med vantar så här i midsommartid. Det blev en tältgudstjänst norröver,där vi fick njuta av Bengt Johanssons härliga sånger och gitarrspel.

Efter barnbarnssamvaron fick vi ta hand om Arvid och Lilleman,som är våra kattbarnbarn.Morgon och kväll ska de passas upp med lite godsaker. Lilleman,som är den största av dem,trots namnet, är lite skygg,men A är mera tillgiven. De ser lite misstänksamma ut,när vi kommer,men har nog bestämt sig för att gilla läget.

Nu ska jag ut på en promenadrunda. Det är bra motionsväder för mig,som inte tycker om att motionera när det blir över tjugogradersstrecket. En annan positiv sak med det här vädret är,att det är myggfritt. Jag överdriver inte när jag säger att under de dryga 20 år vi bott i Tallbacken har vi aldrig haft det så lugnt på myggfronten som nu. Men-det är klart-det får bli varmare….

aktiv dag

Dagen har gått i flygande fläng. Tog emot barnbarnstösen halv åtta och läste tidningen medan hon såg barnprogram. Spelade spel och funderade på dagens program . Vi kände båda för att baka,så jag knådade ihop en bulldeg. Fick besök av tösens kompis,och medan de ritade och pysslade,fixade jag mat. Sen bakade vi bullar alla tre. Två mjöliga flickor putsades av på trappan när vi var klara. Flickorna lekte,bullarna jäste,och till sist kunde kanel-och vaniljbullarna gräddas och avsmakas.

När kompisen for hem,gick vi ut och övade brännbollsslag. Dvs tösen slog,jag var både uppgivare och bollhämtare. Dagens motionspass för mig. 😉 Efter det blev det lite legobygge och kurragömma innan fadern kom för avhämtning. Lillebror,som avverkat sin sista dag på dagis,var nöjd över att ha fått sommarlov. Till hösten väntar förskolan,vilket farmor har svårt att fatta.Han var ju nyss så liten,och nu kommer vi snart att vistas under samma jobbtak! Vart tar åren vägen?

Har städat lite inför helgen,mannen städar ute(klipper det gräs som ännu inte torkat bort). Och nu blev jag vääldigt trött….

En kylslagen midsommar verkar vi få,men mig stör det inte. Kanske det blir färre drunkningsolyckor tack vare det.En regnskvätt skulle vara välkommen,men med det ser det inte så lovande ut. Vi har inga speciella midsommartraditioner,utan tar dagarna som de kommer.

Skön helg ,njut av ljuset!