vad gör du?

Några frågor som duggar tätt nuförtiden: Vad gör du om dagarna?(Ingen har frågat om nattlivet än… 😉 )Hur är det att vara pensionär? Vad har du för planer?

Tre korta svar: 1) Pynjar åpååå.2) Bra. 3)Inga.

Inte så uttömmande,men vadå? Inte vill jag rusa in i nåt nytt schemalagt liv,jag har styrts av läseordningar i 53 år. 🙂 Nu vill jag söka mig fram och njuta av valfriheten. Visst vill jag ha rutiner,men de får ta tid att utformas.

Jag vet att jag vill röra på mig,för det mår kroppen bra av. Därför försöker jag få in promenader och cykelturer ofta. Är med i Folkhälsans Gåkampen och idag har jag varit på Zumba Gold(tantzumba kallar jag det,inga män har synts till än).Hoppas kroppen gillar det, för zumba är rytmiskt och roligt.Vi har ett gym i byn numera och jag kanske nosar på det om andan faller på. Hittills har jag inte tjusats av gymredskapen, men vi får väl se.

Jag vill läsa. Läsning är ett av mina stora intressen. Just nu läser jag ”Skydda din hjärna”, en mycket intressant bok om hur tarmhälsan påverkar kroppen och hjärnan,ny forskning som låter spännande.

Jag har börjat på en fotobokskurs. Den passar mig bra,för det är bara tre tillfällen,jag vill inte binda upp mig för långa tider. Jag hade förr som sommarnöje att limma in årets foton,men sen den digitala eran började i fotovärlden har det lämnat och jag har massor av röjningsarbete på den fronten. Det är roligt med fotoböcker och nu har jag tid.

Jag vill återuppta skrivandet. Gick för många år sen på kreativt skrivande och tyckte mycket om det. Nu ska jag gå en skrivkurs av lite annat slag. Den återkommer var tredje vecka och så har man tid att skriva däremellan. Jag ser fram emot den. Imorgon är första tillfället.

De här tre kurserna går dagtid. Vilken lyx! En kvällskurs har jag i november,men den är bara två kvällar. Soppor och bröd heter den. Jag älskar soppor och ser fram emoyt nya recept och tips. Förr hade jag brödbak som ett stort intresse,men det har varit borta länge. Nu ska jag blåsa liv i brödbakandet igen.

Det verkar  inte som jag kommer att bli sysslolös. Däremellan finns det hushålls-och trädgårds-och villaarbete så det räcker och blir över,och jag har svärmor 95 år och mamma 90 år som behöver få lite av tiden också.  Våra tre barnbarn tycker jag att jag vill prioritera i den mån jag behövs. Åren går fort,snart är de stora.Lunchtillfällen och träffar med väninnor ser jag också fram emot.

Ajdå, visst fanns det planer i alla fall….  🙂

 

 

 

pausläsning

Eftersom jag trodde att bloggen gått till de sälla jaktmarkerna i helgen,passade det bra att läsa en bok om bloggandets vedermödor. Hittade den på biblioteket förra veckan. Bloggdrottningen heter den, skriven av Therese Loreskär. Hon skriver att hennes vision med boken är att underhålla sina läsare ett par timmar. Det lyckas hon med i mitt fall. Det är en lite dråplig och rolig bok om en kvinna som driver Sveriges största hälsoblogg. Bloggen är uppbyggd på en stor bluff.Kul bok inom den lättare underhållningsgenre’n,men visst finns här tänkvärda undertoner,lite spänning likaså.

Passande regnvädersläsning(tack för vätan,får komma mera). Eftermiddagen skall tillbringas i glada väninnors sällskap,med Uppsalavännen som inspiratör. Hoppeligen kommer jag hem och lyser som en sol,eftersom träffen kommer att innehålla skönhetstips. Lite flärd skadar inte mogna damer,om än tipsen faller i glömska så småningom. 😎

 

till himlen och tillbaka

Nej, jag har inte varit på nån exklusiv rymdresa ifall nån trodde det. Inte heller har jag haft himlahallucinationer av för mycket valborgsfirande. Inte ens i en vanlig nattdröm har jag varit i himlen. Jag har hållit fötterna på jorden här i Tallbacken.Powerwalkat,krafsat lite i trädgården(trots varnade ögonkast från andra halvan),ätit gott från nya supergrillen och njutit av en mitt-i-veckan-ledig-dag. Men visst har jag varit på en tur till högre sfärer, i sällskap med Eben Alexander. Han är en neurokirurg,som haft en nära-döden-upplevelse när han låg en vecka i koma i samband med en svår hjärnhinneinflammation. För att försöka förmedla vad han upplevt skrev han boken Till himlen och tillbaka.

Boken är intressant,även om det märks,att en neurokirurg skrivit den,för den innehåller en del för mig svårbegripliga facktermer rörande hjärnan och dess funktioner. Författaren,som hävdar att han tidigare inte trodde på något som inte kunde förklaras vetenskapligt,beskriver hur han slets mellan sin gamla syn och det som hans upplevelse av ”himlafärden” skapade.

Citat: Frågor som rör själen,livet efter detta ,återfödelse, Gud och himlen har visat sig svåra att besvara inom den konventionella vetenskapens ramar. Men det betyder inte att de inte existerar….. Universum är mycket större än det verkar om man bara ser till de omedelbart synliga delarna(vilket inte är någon nyhet). Vi är alla nära och oupplösligt förenade med detta större universum. Det är vårt verkliga hem.Att tro att den fysiska världen är allt som betyder något,är som att stänga in sig i en mörk skrubb och intala sig att det inte finns något utanför.     Det fysiska universums höjd och bredd är ingenting jämfört med den andliga värld ur vilken det har uppstått-medvetandets värld,som somliga kanske skulle kalla ”Livskraften”.

Universum har varken början eller slut ,och Gud är helt och fullt närvarande i varenda partikel. Mycket,faktiskt det mesta ,av vad som sagts om Gud och de högre andliga världarna har medfört att de dragits ner till vår nivå,istället för att lyfta våra förnimmelser upp till deras. Med våra otillräckliga beskrivningar fläckar vi deras väldighet.

Jag förstod nu hur blinda vi på jorden är för hela den andliga världen.Och jag hade varit en av de blindaste,i min tro på att materien är det väsentliga och allt annat-tankar,medvetande,ideer,känslor,själ-bara var materiens produkter….Nu förstod jag också de svindlande höjder av gemenskap och förståelse som ligger framför oss när vi lämnar den  fysiska kroppens och hjärnans begränsningar.

Den viktigaste insikten: Vi är alla förbehållslöst älskade.Kärleken omsluter allt i universum.Så länge vi inte återupptäcker  minnet av det större sammanhang som vi hör hemma i,kommer vi alltid att känna oss vilse här på jorden.

Eben Alexander gjorde ett grundligt jobb med att försöka hitta vetenskapliga och trovärdiga förklaringar till sina upplevelser.Det är intressant att följa med på hans resa,som också förutom hans mirakulösa fysiska tillfrisknande visar på ett själsligt och andligt helande.

Denna bokresa kan rekommenderas!

 

fast

Jag har fastnat i boken En av oss och har svårt att slita mig ifrån den.Har hunnit halvvägs och får riktigt kämpa emot lusten att använda natten till att läsa färdigt. En skicklig författare är hon,Åsne Seierstad,det måste man säga. Att ta sig an att skriva om händelserna och personen som satte Utöya på kartan,kan inte ha varit nån lätt uppgift.

Känslorna åker  berg-och -dalbana under läsningen. Eftersom vi var i Oslo dagarna efter dådet och såg blomster-och ljushavet i centrum, kommer det hela ännu närmare. Jag kan ännu frammana stämningen som fanns i staden,chocken och sorgen från människorna trängde genom märg och ben.

Nu tvingar jag mig i alla fall till en paus och försöker frammana lite ro inför natten. Framflyttandet av klockan gör väl att sömntåget tappar tidtabellen. Kanske jag skulle läsa lite till i alla fall….?

ingen njutning…

…var det att ta emot nålarna idag.De stack illa,nästan alla 20. Bakslaget i kroppen var värre än jag trodde. Nu får det bli lugna puckar resten av veckan för att blidka kroppen.Tur att jag lånade en 500-sidorsbok igår. Den får bli mitt sällskap ett tag.

födelsedagar

Det är många som fyller år den här tiden på året. Förr pratade man om att det är ”midsommarbarnen” som anträdde världen i mars-april. Har aldrig sett nån statistik,men kanske är det så,att det föds fler barn den här årstiden än annars.

I den här familjen har vi mannen som snart byter decennium. Flera av våra vänner gör det också. Jag har inte upplevt någon större”åldringsnoja” än, men visst känns det lite speciellt vid ett decennieskifte. De nya siffrorna blir så tydliga då,men sen vänjer man sig. 😉

Hittade ett par lämpliga citat i boken ”Lilla fruntimret 50+”:

”Tänk när jag hade ångest för att fylla 40! Ack ja,det var en lycklig tid.”

Till alla blivande 60-åringar:

”En fördel med att fylla 60 är att det i alla fall är 40 år kvar till 100.”

Hälsningar från tallbacksfruntimret 50+!

Sjödins eviga vila

Den eviga vilan vimlar av liv” Har Sjödin som rubrik över kapitlet med tankar kring döden och en eventuell fortsättning efter döden. Efter att ha mist två av sina tre söner har han funderat grundligt kring de här frågorna och reflekterar också kring de kristna presentationerna av temat. Själv har jag aldrig varit intresserad av en tillvaro som består av sjungande på gator av guld eller knäppande på gyllene harpor. Inte heller en overksam evighet.Jag håller helt med TS i detta:

…vila resten av evigheten känns ungefär lika upphetsande som att titta på målarfärg som torkar. Som om det himmelska vore en gigantisk sovsal för alla som inte längre är kvar i jordelivet,en kosmisk spa-ritual som upprepas i all oändlighet.”

TS slår fast att han hör till dem som tror på en fortsättning på det här livet,till skillnad från ett liv efter detta.Han tror att döden inte är en slutpunkt utan en övergång till en ny dimension av liv.Det livet kan vara fest,sång och dans,men framförallt utveckling.

Sen presenterar han några teser,som han kallar ”plankor”,7 st, alla tänkvärda ,men dem ska jag inte presentera här. Intresserade får läsa själva. Jag vill dock ta med ett par citat till, som jag gillar:

Döden är inte att ljuset förintas. Den är att släcka lampan för att morgonen har grytt.”(Barbara Johnson)

I någon bibeltext liknas människorna vid frön som såddes i jorden,och när dessa frön växer upp i evigheten är deras egenart bevarad. Varje frö får sin egen gestalt. Det är det som såddes här som uppstår där….Tron på det eviga livet handlar om mer än vår egen privata salighet…… Om det är sant,att växandet är livets nyckelide`,att skapelsen är stadd i utveckling,då vore det ologiskt att tänka sig att allting avstannar och det eviga livet blir ett oföränderligt tillstånd. Precis som skapelsen av den här världen gick från enklare till mer komplicerade livsformer,tror jag på en fortsatt stegring i evigheten. Skapelsen pågår,och aldrig någonsin ska den bli färdig.”

Sjödin tar inte ställning till reinkarnation.  Hans syn på att vi också i fortsättningen är samma ”frö” tycker jag inte pekar åt varken det ena eller andra hållet. Jag gillar i alla fall tanken på vårt unikum,och att, oberoende hur det fortsätter,finns ursprungsfröet där. Själv bekymrar jag mig inte så väldigt mycket för det kommande. Här gäller ju inte att ”den som lever får se”.Eftersom vi ”går mot döden var vi går” (var det på Herberts blogg det behandlades?)kommer vi alla att få se,förr eller senare. Till dess,lev väl och ha det gott. Glöm inte att vila!

vilan

Lämpligt inför sportlovspausen läste jag ”Det händer när du vilar”av Thomas Sjödin. Han har tagit sig an att skriva om vårt behov av vila,och han gör det insiktsfullt och med den värme och humor som är så kännetecknande för honom. Hans sinne för språket uppskattar jag också. Det känns som om jag får påfyllning på många sätt när jag läser Sjödin.

Redan i prologen håller jag med honom:

Vilan har hamnat i vanrykte. Vi ursäktar den som vore den en synd. Vi försvarar den som vore den en brottsling. Och vad värre är, vi hanterar den som om den vore något vi egentligen klarade oss lika bra utan. Det har gått så långt att det t.o.m betraktas som fult att vara trött.”

Därför ville Sjödin komma med ett motdrag.Den här boken är det.

Sjödin går bl.a på djupet i budordet om att helga vilodagen,reser t.o.m till Jerusalem för att riktigt tränga in i vad den judiska sabbaten egentligen står för och hans koppplingar ända från skapelsens begynnelse och tanken med vilodag är riktigt intressanta och det är lätt att anknyta till nutiden. Han visar att andra religioner och filosofier också har vilotanken med. Han presenterar ingen tung teologi,han är mycket närvarande i nutidsmänniskans livsvillkor och bjuder friskt på iakttagelser ur det egna livet.

Några ciotat:

Det som händer när man vilar,händer inte om man underlåter att vila.

Vila handlar om att försumma goda saker i rätt ordning.

Den allvarligaste följden av att man inte unnar sig själv regelbunden vila är inte att man stressar sönder sitt eget liv,utan att man rör upp luften kring de människor man älskar mest.På det sättet hotar bristen på vila våra relationer. Det är när man jäktar eller är för trött som man fattar olyckliga beslut. Det är när krafterna sinar som man säger det som inte borde ha sagts. Att vila är därmed en gåva till dem man älskar. Man gör något för kärleken när man inget gör.Att vila är att ta ansvar för det som till sist är värt något,kärlekarna.

Sjödin har också en intressant utläggning om ”den eviga vilan”,lite annorlunda tankar än de som för det mesta serveras och de tilltalar mig. Återkommer till detta i ett nytt inlägg.Till dess:Låna,läs,njut!

fjärilseffekten

” En marginell påverkan i systemet kan på sikt få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans.”

Så förklaras uttrycket fjärilseffekten i Wikipedia. Karin Alvtegen har skrivit en bok som heter Fjärilseffekten. Det är en bok som jag hade svårt att släppa,då jag en gång börjat på med den. Huvudpersonernas öden kröp under skinnet,det var nästan som att se en psykoplogisk thriller växa fram. Många livsöden,som involveras i varandra på olika sätt.Boken visar på hur våra gärningar verkar långt utanför våra egna liv.

En bok värd att läsas, tycker jag.