augusti

”Vänd ditt ansikte mot solen så faller skuggorna bakom dig”. Det är augustibudskapet i min almanacka. Om man inte ser skymten av solen då? Ja, då finns det ju förstås inga skuggor…

De flesta är väl överens om att augusti hittills mättat oss med regn i överflöd.Solen skulle vara välkommen. Jag tänker på alla odlare,som snart ser sin möda förspilld. Om man ska se nåt positivt,så är det om man är svampätare.Jag minns inte när jag plockat så mycket kantareller som denna sommar. Flera liter bara på den egna tomten. Skogens bär är stora och fina. Igårkväll var jag med mannen på skogsutflykt. Skogen lyste röd av lingon. De kan gärna få en vecka till på sig att bli riktigt röda och granna,men jag kunde inte låta bli att plocka ett par liter av de mest mogna. Vi hade också en korg kantareller med oss hem.

Jag har varit pensionär i två veckor. Igår när skolan startade var jag nog med ”i andanom”. Med såväl skolbarn som kolleger. Natten innan drömde jag att datorn i mitt arbetsrum var borta. Jag log lite för mig själv när jag tänkte på drömmen. Arbetsrummets betydelse ändrar. Det representerar inte längre mitt jobb. Det är blandade känslor. Lite vemod,lite saknad av att vara en del av en verksamhet,ett kollegium, en barnavärld. Mycket tacksamhet över gångna år. Frihetskänsla. Jag känner mig avbördad en hel del ansvar.Känner mig lite vilsen och frågande inför framtiden. Jag vill gärna få nån slags struktur på mina dagar. Har hittat ett par intressanta arbiskurser,som går dagtid. Känner mig förväntansfull och glad över valmöjligheter.

Förra lördagen bjöd jag in till sommarfest. Många kom. Kära vänner från landet i väster spelade och sjöng. Ville inte ha något för egen del,men den som ville fick ge ett bidrag för funktionshindrade barns skolgång i Tanzania. Det kändes så bra att få betala in pengarna på missionskontot. Festen blev en händelse jag kommer att minnas länge med tacksamhet och värme.

Jag har ännu svårt med etiketten ”pensionär”. Jag behöver ju inte bry mig i den titeln,i och för sig. Man blir dock påmind av andra titt som tätt. Som idag. WC-stolen gav upp i morse. Mannen ringde sonen som kände nån som kunde hämta och installera en ny. ”Jag sa att ni skulle ha en pensionärsmodell,”sa sonen. Så nu väntar jag på en ny tron. Det ska bli spännande att se hur en pensionärsvessabytta ser ut. 🙂

 

 

på banan

Är på banan igen. Den värsta flunsigheten har lagt sig.Hoppas resten av vintern förlöper i friskhetens tecken.Av januari,som jag ogillar mest av årets alla månader,återstår en och en halv vecka. Tacksamt kommer jag att förpassa den till historien än en gång.

För närvarande lever jag ett drömliv. Ja,tro nu inte att jag sällat mig till den skara livsstilsbloggare,som inlägg efter inlägg beskriver sitt drömhus,sitt drömbröllop,sin drömoutfit, sitt drömjobb och varje dag lever sin dröm.Låter jag nedvärderande nu,när jag skriver så här? Skulle jag själv ha bloggat och använt sociala medier i min gröna ungdom,skulle jag antagligen halkat in  på någon drömbana jag också.

Mitt drömliv utspelar sig nattetid. Jag har en period när många intressanta drömmar rumsterar i min hjärna. Jag springer genom kulregn,genom eld,jag ser flygplan som störtar och lyssnar på underbara violinkonserter.jag bjuder på chokladkonfekt och åker i rulltrappor.Jag bor på internat i Estland,deltar i tv-tävlingar och träffar kommunstyrelseordföranden som har en kornblå vacker skjorta.

Jag har ett händelserikt nattliv. Ett drömliv,helt enkelt.

Och ja,jag sover nog också mellan varven.

 

dags för en selfie?

Dags för frissabesök idag. Jag funderar på om jag borde knäppa mitt livs första selfie innan jag far,för i natt drömde jag att jag hamnade hos en ny frissa som gjorde om kalufsen rejält! 🙂 Ifall jag nu skulle råka ut för nån radikal förändring vore det ju bra att ha några ”före”- och ”efter”-bilder ifall jag hamnar att bestyrka min identitet.

På tal om selfie; min man myntade uttrycket att släppa en selffis, när det mot förmodan puttrar ur avgasröret. 😎

drömtider

Jag har en intensiv drömperiod.Det tyder på att jag har saker och ting under bearbetning.Det är intressant att se vilka teman drömmarna har och vilka aha-upplevelser de ger.För mig är drömmarna en tillgång,vare sig de är roliga,spännande eller mardrömsbetonade. De flesta har ett budskap,som klarnar så småningom,bara man ger sig tid att umgås med dem.Några vanliga teman som dyker upp i mina drömmar med jämna mellanrum är resor,bilåkning,att bli jagad(tydligt incitament på stress för mig) och nycklar till olika rum. Inatt drömde jag att jag fick nycklar till ett rum för rekreation. Kanske för att det snart är dags för min numera årliga retreat.

För övrigt har jag de senaste nätterna umgåtts med en känd kommunpolitiker,president Halonen,en naken fysioterapeut och ett antal kollegor.Dessutom har jag kört omkring med min bil som hade bagaget fullt med vedklabbar och lådor  som fungerade som trädgårdsland i baksätet.

Ni förstår att det är fullt upp.Det händer så mycket i drömvärlden,att jag inte riktigt hinner med bloggvärlden.Man behöver ju vara IRL mellan varven också. 😉

resmätt

Efter 1600 km av billuffande är jag ganska resmätt. Roligt är det att vara ute och se andra vyer,roligt är det att komma hem igen.Vädret har varit omväxlande;allt från höststorm och ishavsvindar i de södra regionerna och värmebölja i de nordligare delarna.Lite upp-och-nedvända -världen är det nog på väderfronten,tycker jag.

Första stoppet  gjorde vi Tammerfors,vid Vapriikki museiområde,för att titta på den kinesiska terrakotta-arme’n.helt fantastiskt vad människor i gamla kulturer kunde åstadkomma. Vi tog oss också tid att kolla in en utställning över finländsk ishockeyhistoria(nå,det var mannen som kollade), leksaksmuseet och ett skomuseum.

Första övernattningen gjorde vi i Tavastehus,där vi vaggades till ro av dunka-dunkamusik från den pågående festivalen vid borgen.

Nästa anhalt blev Pojo,där mannens bror är bosatt. Vi fick vara med om en fin teaterupplevelse med Raseborgs sommarteater.Mio,min Mio spelades,och mannens brorsdotter hade rollen som Mio,vilken hon gestaltade med den äran.

Efter en halv dags strövtåg i Ekenäs rände vi vidare till Åbo och Sverigefärjan Viking Grace blev vårt natthärbärge.Fräsch färja,ny som den är.Vi sov som vi brukar göra på färjorna,inte dåligt,men inte heller särskilt bra.

Resten av resan tar vi en annan dag. Nu ska Varg Veum få min fulla uppmärksamhet.

upptäckter

Att råka ut för en rejäl hostvariant medför vissa upptäckter när det gäller den egna kroppen:
-det finns fler magmuskler än du anat
-det finns fler ryggmuskler än du anat
-det finns fler nackmuskler än du anat
-du kan hosta så att det känns som du kört en rejäl omgång bodyattack med dessa muskler
-det är möjligt att hosta så en del maginnehåll kommer upp
-du innehåller mera slem än du nånsin kunnat föreställa dig
-tarmarna får bra motion
-du är inte så kontinent som du tror

Nu har förkylningen flyttat uppåt,så nu är det mera däbbt i däsan som gäller.
På pluskontot för mig idag är i alla fall följande:
-första jobbdagen gick hyfsat,trots tillståndet
-det var roligt att vara tillbaka
-mina små jobbvänner var glada att jag var tillbaka(de stora också,i och för sig)

Träffade nåldoktorn på eftermiddagen. Det visade sig att hon råkat ut för samma sorts flunsa som jag,vilket innebar att jag idag hade hostackompanjemang under nålsessionen.
Förresten så drömde jag om presidenten inatt(Sauli). Han körde en jeep. Han höll inte hastighetsbestämmelserna. Bara så ni vet.

dags för nålar?

Det är ett år sedan jag senast tog en akupunkturbehandlingsserie. Hade tänkt att jag skulle klara mig utan nålarna den här vintern,men nu överväger jag nog att ringa akudoktorn.Musklerna signalerar obalans,och jag får inte riktigt ordning på detta  med mina vanliga metoder. Egentligen vet jag att en vilopaus skulle vara på sin plats nu och göra mest nytta, men jag ”tegas” med att begära sjukledigt. Sportlovet är ju också inom räckhåll, men jag vet från förr,att när kroppen hamnar i det här tillståndet skulle en kort sjukledighet kunna rädda mig från en längre framöver. Jag befinner mig i en konflikt: ska jag lyssna på klokmållon eller einvismållon?Klokmållons budskap:ta paus NU. Einvismållons budskap:Har du orkat så här långt,orkar du nog en vecka till,sen får du lite semester.

Jag har börjat drömma om hus, det gör jag alltid när kroppen hamnar i ett fibroskov. Ofta är det hus under reparation, de drömmarna talar ju nog sitt tydliga språk. Den senaste veckan har jag haft husdrömmar av olika slag nästan varje natt.

Egentligen är det vila framom nålar jag behöver nu.I det här skedet tror jag huset repareras bäst på det viset.

 

äsch

Fick lov att ge mig. Kroppens protester blev för högljudda. När jag inte lyssnade ordentligt i det vakna livet började drömlivet böka. Fyra drömmar på raken med ett entydigt budskap.Hoppas det räcker med en kort sjukledighet.Suck,vill inte.

dröm och verklighet

Inatt har jag åkt hiss till nionde våningen nånstans.Jag kom in i ett rum som var inrett i grått,vitt,svart och rött. Det var vackra mönster på textilierna,väldigt smakfullt. Jag drömde också att jag inte hittade hem från det ställe jag var på. Dåligt lokalsinne också i drömvärlden,tydligen.

Idag ska jag bli ompysslad av frissan. Det ser jag fram emot. Jag har en väninna som avskyr att nån ”kråtar” med håret på henne.Jag tycker det är så rogivande när nån pysslar med mitt hår. Så olika kan det vara.

Ute är det busväder, i kroppen likaså.Och januaritaggen påminner om att den finns. Blir det inte snart februari?

tecken

Natten till julafton stannade min klocka. ”Ta det som ett tecken på att du ska varva ner och strunta i tiden nu ett tag”,kommenterade mannen. Det var ju inte så länge sen klockan hamnade på vilopaus hos akudoktorn ett par veckor, så den här gången gick det lättare att vara klocklös. Dessutom är jag ledig till trettonhelgen, så jag kan lugnt strunta i att ha koll på klockan.Förde i alla fall in den på batteribyte idag,lunchade på stan(smarrig tomatsoppa) och kollade in en och annan rea medan jag väntade. Hittade inget intressant,så jag hämtade klockan och for hem. Jag satte genast bort klockan och beslöt mig för att följa mannens råd. Det är inte bara från klockan tecknen på att ta det lugnt kommer, fibrokroppen väsnas nog lite också. Jag drömde en natt om bilkörning, det brukar jag göra när kroppen vill diskutera med mig.Den här gången körde jag en grå WW bubbla. För mig representerar bubblorna bilar av den sort som inte tål alltför stora smällar och påfrestningar. Om kroppen med detta ville förmedla att den för tillfället är lite bubbleaktig, så är det nog värt att beakta det.

Det är således en lägre växel som gäller nu. Sportbilar göre sig inte besvär.