post till presidenten

Till:

presidentti@tpk.fi;

Herr President!

Jag fick en fråga häromdagen av mitt 8-åriga barnbarn:

-Farmor,har du skrivit till presidenten?

Jag blev förvånad. Åttaåringen verkade uppriktigt bekymrad över sin framtid. Han är väl förtrogen med behovet av sjukhusvård. Hans äldre syster har ett neurologiskt funktionshinder och det har blivit otaliga besök vid Vasa Centralsjukhus och även Barnens Borg i Helsingfors. Hans lillebror föddes med allvarliga hjärtfel och opererades vid tre månaders ålder i Helsingfors,och eftervården har skötts oklanderligt vid Vasa Centralsjukhus. Familjen har oroat sig för språket,särskilt under Helsingforsbesöken. Till deras stora glädje har det fungerat bra med svenskan. Själva kan de finska rätt bra,men i den känsliga situation de befunnit sig med barnens vård,har det varit en stor lättnad att få tala sitt modersmål,för att inte tala om deras nu elvaåriga dotter,som fått bli förstådd på sitt modersmål. Den nu ett och etthalvt-åriga sonen har just börjat säga sina första ord och även för honom är det viktigt att bli förstådd av sin läkare.

Mitt barnbarns fråga är befogad. Men en åttaåring ska inte behöva oroa sig för sin framtid på detta sätt.Jag är nybliven pensionär efter att ha jobbat 38 år som klasslärare. I mitt jobb har jag jobbat mycket för att utveckla finskaundervisningen för våra enspråkigt svenska barn. Tillsammans med kolleger har vi arbetat för att stärka positiva attityder till det finska språket. Samtidigt har vi betonat vikten av vår finlandssvenska identitet. Vi har förklarat vilka våra grundlagsenliga rättigheter är. Vi har presenterat Finland som vårt gemensamma fosterland,oberoende vilket språk vi talar.

Vad ska mina kolleger nu säga till barnen? Hur ska de förklara regeringens agerande?Hur ska de ge barnen trygghet inför framtiden?

Jag är mycket bekymrad över regeringens behandling av finlandssvenskarnas språkliga rättigheter och inställningen till det svenska språket överlag. Allra mest bekymrad är jag över regeringens inställning till grundlagens betydelse. Här bör också de finskspråkiga vara bekymrade. Vilken är nästa grundlagsrättighet som ifrågasätts och lagstiftas bort?  Vilka människor kommer det att drabba?

Att åsidosätta grundlagsrättigheter är allvarligt. Det är inte enbart en språkfråga. Det är ett hot mot hela Finland, mot vår demokrati.

Tillbaka till åttaåringen:

-Tror du farmor att presidenten kan stoppa lagen?

-Han har den möjligheten.

-Kommer han att göra det?

-Jag hoppas det.

Med önskan om en fridfull jul och ett gott nytt år till er och er familj!

Med vänlig hälsning

Barbro Pörtfors

 

full fart

full fart

Jag är seg med att ta tid för bloggande. Tycker att pensionärstillvaron hittills har varit full av aktivitet. Jag kom på att jag inte har nån fritid längre. Då jag jobbade var tillvaron indelad i jobb och fritid. Båda hade sin typ av aktivitet.Nu har jag ingetdera,bara tid.  🙂

Jag märker att jag är ovan vid att plötsligt ha all den här tiden.Det känns nästan för stort att hantera friheten att göra vad jag vill. Jag har haft ett så schemalagt och organiserat liv,att jag nu i denna nyfunna frihet skulle vilja göra alltför mycket på en gång. Alla de där ”sedan”-grejorna,om det än gäller kursande,villaprojekt,skrubbinventeringar,bokläsning,trädgård,motion,frivilligarbete-you name it.

Jag är som en kalv på grönbete,hoppar och skuttar och vet inte vilken grästuva jag ska börja beta av. Jag har jobbat mycket med kroppen,mer än jag tillät mig under jobbtiden,då jag inte ville riskera sjukskrivning pga fibroskov. Kanske inbillade jag mig att jag blev frisk då jag blev pensionär,åtminstone har jag betett mig så. Naturligtvis har jag fått betala för det. Nu signalerar kroppen nedtrappning. Så nu är tid för lugnare aktiviteter. Den pigga kalven får sitta i ”föise” och idissla böcker ett tag. Kanske baka nåt bröd,eller-blogga!

Jag tor jag får sätta upp en skylt:GLÖM INTE ÅTERHÄMTNINGEN HÖRDU PENSIONÄREN på något synligt ställe. Jag vill vara verksam,men helst värkfri. Då måste jag fortsätta som förr;jobba-vila-lyssna in kroppen. Äta bra,sova bra,vila mellan aktiviteterna.Veta att allt behöver inte ske samtidigt och bli klart på en gång.

Det är bra med höst. Naturen förbereder sig för vintervilan. Jag tänder ljus och idisslar. Det måste finnas tid för det också. Annars kan det bli härdsmälta i komagen.

P.S. Bilden är vår villa inramad i höstfärger.

förkylt

Febrigt och förkylt igen.Denna den vackraste dagen på länge sittter jag här och snörvlar .Skulle ha varit på friluftsdag  med skolan,men tji fick jag. Natten gick åt till frossa och känslan av att nån fyllde geggamoja i alla håligheter i skallen.Dagen har inneburit ett utrensningsförsök. Fick också lov att avboka tandläkaren och en kurskväll kring antiinflammatorisk kost.

Men, solen skiner och föhnvinden blåser. Tänker minsann sticka ut näsan och snusa lite på föhnen. Och längta till sommaren.

på banan

Är på banan igen. Den värsta flunsigheten har lagt sig.Hoppas resten av vintern förlöper i friskhetens tecken.Av januari,som jag ogillar mest av årets alla månader,återstår en och en halv vecka. Tacksamt kommer jag att förpassa den till historien än en gång.

För närvarande lever jag ett drömliv. Ja,tro nu inte att jag sällat mig till den skara livsstilsbloggare,som inlägg efter inlägg beskriver sitt drömhus,sitt drömbröllop,sin drömoutfit, sitt drömjobb och varje dag lever sin dröm.Låter jag nedvärderande nu,när jag skriver så här? Skulle jag själv ha bloggat och använt sociala medier i min gröna ungdom,skulle jag antagligen halkat in  på någon drömbana jag också.

Mitt drömliv utspelar sig nattetid. Jag har en period när många intressanta drömmar rumsterar i min hjärna. Jag springer genom kulregn,genom eld,jag ser flygplan som störtar och lyssnar på underbara violinkonserter.jag bjuder på chokladkonfekt och åker i rulltrappor.Jag bor på internat i Estland,deltar i tv-tävlingar och träffar kommunstyrelseordföranden som har en kornblå vacker skjorta.

Jag har ett händelserikt nattliv. Ett drömliv,helt enkelt.

Och ja,jag sover nog också mellan varven.

 

flunsablues

Just som ja hadd steda uut juul

vaart int e na kuul

ja fie in vedäväädi snåra

kråppin tröitt,heilt urspåra

liggär jär heim å gneldär

int för att he jölpär heldär

e ji vel bara ti hääl uut

nain gang taar vel flonson sluut….

 

 

zumbakrapula?

Igår kände jag mig väldigt nöjd med min kropp. Inga tecken på överbelastning efter måndagens zumbapass. Idag i jobbet började vänstra låret trilskas.Det stack till ordentligt på baksidan och kändes kraftlöst. Att stå,gå och sitta gjorde ingen skillnad. Jag borde ju nog ha anat att jag skulle få efterräkningar. En timmes zumbatramp kunde ju inte passera oförmärkt,jag aktiverade  sömniga muskler som inte behövt jobba under mina regelbundna promenader.Dessutom gör  min gamla muskelskada i vänstra låret att det inte tål samma belastning som det högra. Nu har jag stretchat försiktigt,badat bastu  och masserat lite, och det känns bättre. Får nu hoppas att det inte startar en kedjereaktion i fibrokroppen,utan att det bara är en lokal,tillfällig överbelastning i lårmuskeln.

Jag borde ha startat försiktigare, men det var roligt och jag blev ivrig. ”Fö domt hovo fåår kråppin liid”. Så sant som det är sagt.

zumba

Nu har jag prövat på zumba. Eller zumba gold,rättare sagt. Det är ett vackert namn för tant(och farbror?)zumba. Lite lugnare,inga hopp. Blev nog svettig,men inget dropp. 😉 Riktigt roligt med latinorytmer. Ska försöka delta detta läsår,bara kroppen klarar det. Man vet aldrig när fibron börjar spöka.Bra, VU, att ni ordnar sånt som passar den övre medelåldern också.

dagen efter

Idag blir det en dag med noggrant övervägda rörelser. Länge sen jag grävt i pillerburken,men idag får Panadol och en god bok göra mig sällskap.

”Fö domt hovo fåå kråppin liid” är ett väldigt sant talesätt. Bra med semester i alla fall.

pollenbacken

Tror vi får döpa om Tallbacken till Pollenbacken. Nu är det tallarna som dammar av sig. Varje dag torkar jag ett gult dammlager från utemöblerna. Jag har lärt mig att vänta med fönstertvätten till midsommarveckan,då brukar det värsta pollenrusket ha lagt sig. För pollenallergikern som jag bor med är det snuviga tider,trots medicinering.Nu skulle det sitta bra med ett uppfriskande regn,som skulle binda pollendammet och ge behövlig väta åt växtligheten.

Tittade in på jobbet idag och plockade undan det sista i klassrummet och tog hem krukväxterna. Nu får jobbet ligga i träda några veckor framöver.

besiktningsvecka

Det verkar som om första lediga veckan går åt till besiktning av måsatant.Igår var jag på säsongens sista fysioterapi,och vi konstaterade att kroppen var i hyfsat skick efter vårens turbulens. Idag har jag varit på hörselkontroll,eftersom jag tyckt att jag börjat höra sämre. Hörseln fick godkänt,ingen fara än. Det blev också att ringa tandläkaren,då en bit av en kindtand lossnade mitt i allt.

Detta med besiktning påminner mig om en händelse hos frissan(ja,dit ska jag också snart,förresten)för ett par år sen. En äldre dam som jag känner,satt i frissastolen bredvid mig. Hon hade varit till tandläkare,ögonläkare och öronläkare och nu skulle håret fixas. ”Hela huvudet borde bytas”,skrattade hon.

Efter det här är det väl bara att tuta och köra då,och hoppas på att man håller ihop ett tag till.Jag gav kroppen en utmaning i trädgården idag,få se om det blir efterräkningar.