vårt dolda liv

De flesta människor har känslor och behov som är nerpackade någonstans inom sig och som man inte längre har kontakt med. Det” fördolda” livet kan i vissa sammanhang dyka upp och kanske ställa till det för oss i samvaron med andra.

Enligt synsättet i NVC kan det ha börjat så här:

När vi var små hade vi fortfarande full kontakt med våra känslor och behov.När vi delade dem med omgivningen fick många av oss i uppfostringssyfte kritik för att vi talade om vad vi ville och kände. Det tolkades av omgivningen ganska auktoritärt som ”fel”, ”själviskt”, ”fult”, ”elakt” eller ”dumt”. Vi uppfattade att det var något fel på oss för att vi tänkte,kände och önskade på ett speciellt sätt, och drog kanske slutsatsen att det var bäst att dölja våra reaktioner.Vi lärde oss att maskera våra känslor och behov, trycka undan dem och glömma dem för att inte bli negativt bedömda  eller klandrade. Det kunde vara farligt att framstå som svag.

När vi är som mest rädda och sårbara kan vi därför förefalla som mest aggressiva, p.g.a. att vi upplever att vi måste skydda och försvara oss.

Om vi inte är medvetna om detta, kan vi bli ”offer” för att det undermedvetna spelar oss ett spratt. I en stressad situation kan det fördolda livet göra att vi tex gör eller säger saker som vi ångrar efteråt och kanske inte ens kan begripa hur vi sa eller gjorde på det sättet.

Ett av syftena med NVC är att hjälpa oss att åter hitta de djupare nivåerna och även hjälpa dem vi kommunicerar med att komma i kontakt med och uttrycka sina känslor, behov och önskningar, utan att genast bli bedömd. Ett annat syfte är att uppmärksamma vilket språkbruk som bidrar till kontakt och vilket som bidrar till motstånd och aggressioner.

NVC-kommunikation-samverkan

För några år sedan kom jag av en slump (?) i kontakt med Non Violent Communication. Jag bestämde mig intuitivt på stående fot att gå en utbildning utan att ha en ringaste aning om vad den gick ut på. Jag trodde vid det laget att jag visste en hel del om hur bra kommunikation fungerar,men fick så småningom inse att det jag då visste bara var ett ytskrap, och jag förstod så småningom att medvetenhet och träning måste gå hand i hand om man vill kommunicera på ett riktigt givande sätt.

Är NVC något nytt? Nej.Upphovsmannen till denna kommunikationsmodell, psykologiedoktor Marshall B Rosenberg, säger så här:Allt vad jag samlat ihop till denna modell har varit känt i århundraden. Min avsikt är att påminna människor om vad de redan vet-om hur vi var menade att relatera till varandra-att hjälpa dem att leva i harmoni med denna kunskap. Så det bidrag som NVC kan vara är att ge oss konkreta sätt att manifestera vad vi redan vet och värdesätter.

Avsikten med NVC är att genom förbättrad kontakt uppnå samförstånd via dialog,i allt från den dagliga samvaron till mer svårhanterliga situationer, som t.ex.konflikter.Beroende på hur vi använder språket är vi mer eller mindre framgångsrika i våra relationer.

Några ledord inom NVC är medkänsla,ömsesidighet,behov,respekt,självständighet.

Fortsättning följer.

ett år….

…har jag mumlat på med bloggen. I första inlägget  30.12 2010 skrev jag att ett ryggskott sköt igång mig och att bloggandet antagligen bara var ett hugskott,som snart skulle tasmas bort. Jag minns att jag var rejält förkyld också och historien tycks upprepa sig. Inte ryggskottet, men förkylningen. Hur som helst,motivation att fortsätta har jag ännu. Jag tycker om att skriva , det är roligt om nån orkar läsa och kanske  kommentera, men det är inte huvudsaken för mig.

Jag började på en ny handskrivbok igår också, den nionde i ordningen sen jag på allvar började skriva ner hur jag upplever livet. De böckerna är ett slags tankeböcker och mycket personliga. I dem samlar jag också tänkvärdheter som jag får tag på i olika sammanhang. Jag bläddrar då och då igenom gångna tiders anteckningar. Det är intressant att se hur tankarna gått, hur de hittat nya stigar, hur jag hanterat med- och motgång,vilka slutsatser jag dragit,vilken livsinriktning jag tagit. Ibland har jag levt på alla cylindrar,ibland har jag kunnat citera”ångest, ångest är min arvedel” och för det mesta har livet flutit på med förliga vindar.

Hur mina inlägg gestaltar sig framöver återstår att se. Inga stora förändringar är på gång. Blir väl ”allt o bland”,som jag skrev för ett år sen. Ibland allvar, ibland trams. En sak som jag föresatt mig att skriva om och som finns som etikett i kanten när NVC. Det betyder Non Violent Communication och är en slags kommunikationsmodell,som jag utbildat mig inom och försöker praktisera. Det är mera ett synsätt än en metod. Mänsklig kommunikation och samverkan har alltid intresserat mig, egentligen ända sen barnsben. Det finns mycket litteratur kring NVC, många utbildningar i många länder. Jag fick för några år sen syn på ett kursprogram och visste bara att den där utbildningen ska jag gå. Kursen var förlagd till Vasa och Jakobstad,så det var inom närområdet.Jag fick den godkänd som fortbildning av arbetsgivaren,så det var ju en extra bonus. Utan omsvep kan jag säga att det var en av de bästa fortbildningskurser jag varit med om. Risken är bara,att om jag börjar skriva om detta ämne, sväller det ut och blir långa inlägg. Måste fundera på hur jag skulle kunna portionera ut små och tuggvänliga smakbitar.

Kanske det dyker upp en och annan bild så småningom också. Har inte prioriterat bilder hittills, men har börjat mixtra lite nu när jag är ledig. Alltid kul att lära sig nåt nytt.

Gott nytt bloggår till alla!