flunsablues

Just som ja hadd steda uut juul

vaart int e na kuul

ja fie in vedäväädi snåra

kråppin tröitt,heilt urspåra

liggär jär heim å gneldär

int för att he jölpär heldär

e ji vel bara ti hääl uut

nain gang taar vel flonson sluut….

 

 

skarpskråttan

Har varit på tur med mamma idag. Blodprov,apoteksbesök och lite shopping. Det blev en hel del prat om vädret,blåsten och torkan. När mamma inspekterat sitt gamla jordgubbsland,som hon numera låter existera oskött, konstaterade hon att de gubbar som nu kommer blir som ”skarpskråttan”. ( De blåsvarta skalbaggarna som trivs i träverk,kallas så.) Enligt mammas svägerska är de jordgubbarna så hårda att inte ens hästarna får dem tuggade.Jag tycker det är en målande beskrivning på vilka konsekvenser det blir av långvarig torka.

Händer det inget på regnfronten snart,så är nog all bärskörd i fara. Det är snustorrt i skog och mark här i trakten. Dags att dansa regndans,tror jag.

dagen efter

Idag blir det en dag med noggrant övervägda rörelser. Länge sen jag grävt i pillerburken,men idag får Panadol och en god bok göra mig sällskap.

”Fö domt hovo fåå kråppin liid” är ett väldigt sant talesätt. Bra med semester i alla fall.

it pääronkoålsinlägg

Va ere egentligen me teide pääronkoålan?

 E yylas jo åm dåm jäär å täär i goålan.

 Såmbär tycker di ji romantisk,

kan in setanpääro va såde fantastisk?

Papp miin i tiidin jieg å skåda varin daa

om int e sko böri stjymt naa.

 E va nästan in teevling millan grannan,

vems koålar kååm föst,tänk åm e bara kååm varannan?

Sedan jelld e ti ha it vakärt pääronland

såm viisa åm man me åodlasi hadd na hand.

Tå nyypäärona fie böri gräftas åpp

och jitas me lakavietodåpp,

tå va e fest i all goålar

som hadd havi föstånd ti driiv åpp iegna koålar.

Som upplysning kan meddelas,att vi,för första gången under vår gemensamma vandring, har åpp pääronkoålan 24.5. Visserligen i en odlingslåda,men i alla fall. Har vi ork i värmen idag ska de övriga petas ner i landet. Några ”fårar”,så vi får egen nypotatis.

okänd predikan

Förra årsstarten hade jag ”fösööken få e ti gaa” som startnyckel. Nu kan jag bara konstatera om 2013: Ja fösööka å e jie,fast e va traglot millan varvin.Tack till familj,vänner och Hjälparen,som stått mig bi.

Inför 2014 ramlade jag över följande text av signaturen ”kristen präst i predikan på nyårsdagen”:

”Det är ett nytt år, men du måste inse att det nya året inte kommer att förändra dig. Bara för att det är ett nytt år kommer det inte att ha någon betydelse i ditt liv. Det enda som kan åstadkomma en förändring,är att du är villig att gå in i dig själv och ändra dig.”

Vi knallar väl vidare då,och ser vad som väntar bakom hörnet.

 

hilit

Idag använde jag igen ett dialektord som jag inte använt på länge,nämligen ”hilit”.Det var ovanligt tyst och lugnt på arbetsplatsen i morse när jag kom,så det undslapp mig:”Va e va hilit jäär idag”.Jag vet inte när jag skulle ha använt det senast. Kanske det kommer från finskans hiljaa,jag vet inte. Det tycks ploppa upp allt fler gamla dialektord i min vokabulär nuförtiden. Ett steg i ålderstrappan kanske?

”flosk”

”Men nåo va e floskt ede”,slank det ur mig en dag,när jag såg ett gravljus i megaformat. Flosk används om saker(eller personer ibland) som är XXXL. Lite för mycket av allt,då blir det floskt. Har en viss negativ klang,signalerar otymplighet och klumpighet.

En text kan också vara flosk.Då innehåller den många kraftfulla och inte alltid rumsrena ord och uttryck. Man kan hitta en och annan flosk text på denna bloggportal ibland,men det tycks bli allt mera sällan.

Kanske man skulle ta och” flaisk tiel me na floskt nain gang,allti liivar e åpp nain”.  😉

karbaasin

Igår när jag tog björkriskvistar till ett kursprojekt jag anmält mig till,dök det upp minnen från barndomen om hur man kunde använda björkriset .På ett synligt ställe i mitt hem hängde nämligen ”karbaasin”. En riskvast,som skulle finnas främst i avskräckande syfte,men som också kom till användning då och då.Om olydnaden hos oss barn gick alltför långt(enligt föräldrarna)kunde det hända att byxorna åkte ner och karbaasin dansade över rumpan.En enda gång minns jag att jag råkade ut för detta.Vad försyndelsen var har jag lyckligtvis glömt.
För det mesta fanns karbaasin där för att påminna oss om att det fanns gränser man inte skulle överskrida,och eftersom jag har en så tydlig minnesbild av var den hängde,verkar den nog ha fullgjort sitt syfte.
Ikväll blir det ingen karbaastillverkning utan hoppeligen nåt fint och trevligt till trädgården,som här i Tallbacken ännu sover sin vintersömn.