ny månad

Under många år har jag haft en almanackserie som heter ”Ro i själen.”Den är rikssvensk. Jag brukar inte ha rikssvenska almanackor,men den här har fått en plats i mitt hjärta och således i vårt hem.Den görs av Kerstin Svensson,som bor i Sennan utanför Halmstad i Sverige. Hon jobbar i snickeribranschen och att teckna och måla är hennes stora fritidsintresse. Jag älskar hennes akvareller. Det är dem hon har som månadsbilder i almanackan. Hon kombinerar bilderna med tänkespråk,bibelord och andra texter.Hon har gjort Ro-i-själen -almanackan 34 år i rad.

Marsmånads akvarell är ett stilleben. Gul lök,rödlök,en timjankvist och en vacker mortel med några pepparkorn bredvid. Citatet är av William Ostler:

Vi finns till för att bidra med vad vi kan till livet,inte för att få ut vad vi kan av livet.

Ett tänkespråk som går lite stick i stäv med tidens melodi,tycker jag. För är det inte det som basuneras ut jämt och ständigt- se till att du får ut maximalt av livet. Maximalt vad då,undrar jag ibland. Karriär,pengar,upplevelser? Att satsa allt på sig själv har blivit nutidens mantra.Kroppen,hälsan,skönheten,upplevelserna.Lyckan.Undan med dem som upplevs stå i vägen,bort med energitjuvarna(ett modeord som också används flitigt),rösta ut dem som inte håller måttet.

Det är klart att vi ska ta hand om oss själva och de flesta av oss vill väl må bra,ha en dräglig inkomst och njuta av livets goda.Men förväntar vi oss att det är alla andra som ska bidra och jag ska konsumera,eller tänker vi oss att det handlar om ett givande och fående? Kanske tänkespråket rentav visar på en paradox; den som bidrar med vad den kan(obs inte över sin förmåga),får uppleva att det ges något tillbaka och att det är denna växelverkan som gör livet meningsfullt.

Det kan inte hjälpas,men jag tror att vi skulle behöva släppa den enorma fokuseringen på oss själva,den som leder till att första frågan är :vad kan jag få ut av detta och vilken nytta har jag av den här personen, till att tänka:vilken är min bit i helheten,hur kan jag bidra till helhetens bästa?

Johan Candelin,som arbetar världen över med att hjälpa utsatta människor,ger i en intervju tre råd:

 Glöm dig själv,glöm dig själv,glöm dig själv. Vi lever i en tid som fylls av mig och mitt. Teologin blir en njutnings-och hälsokostteologi. Sockret har tagit själafiendens plats som huvudfiende i det moderna tänkandet.”

Ingalunda ska vi utplåna oss själva och våra behov. Allt måste få rätta proportioner.Som trenden nu är verkar det bli en enorm,jagcentrerad slagsida på den båt vi alla sist och slutligen sitter i.

Se där,vilka funderingar ett nytt blad i almanackan kan väcka.

 

700

Sjuhundra texter har jag åstadkommit sen jag började blogga.Det är nog några fler än jag tänkte att jag skulle komma att producera när jag startade.Jag skrev i mitt första inlägg att jag fick ett hugskott pga ryggskott och fick för mig att starta en blogg. Trodde nog själv att inläggen skulle ta slut när ryggskottet tog slut,men här knattrar jag på ännu med mitt mossmummel,trots att det inte blivit  fler ryggskott. Några skarpa skott har jag inte skjutit här från mossan,men nån gång har jag rivit till lite bestämdare.

Fortsätter kanske till tusen om jag lever och har hälsan,sen får jag väl utvärdera och se om lusten att skriva består. Nu ska jag begrunda att sommarlovet har börjat. Det brukar ta en tid innan jag fattar att det är nya rutiner ett tag framöver.

Tacksam är jag över att jag,trots lite stormvarning i kroppen  på vårkanten,har hållits  abetsför.Att jag också,trots trötthet,haft energi för mina små arbetskompisar. I morgon,den första sommarlovsdagen (som förr i väädin),börjar sommaren också enligt almanackan. Härligt,härligt,inte det minsta besvärligt! 🙂

välkänd majplåga

Lika säkert som myggorna dyker upp i majtider,lika säkert dyker en annan majplåga upp . Den börjar på i och slutar på y-vm.Den trollbinder folk,jagar upp folk,jagar bort folk och upptar en massa utrymme i media.Den föranleder ibland allvarliga depressioner,andra gånger ses den som förklaring till överförfriskad eufori och tycks alltså vara upphov till ett själsligt lidande för en stor del av befolkningen.Som tur är,varar den ett begränsat antal veckor  i maj,varefter sommaren kan inträda och så småningom bleka bort de känslomässiga ärren.

Ända till nästa år samma tid.Då säger vi som i grevinnan och betjänten: ”The same procedure as last year?”Skål!

så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig åter

Varifrån damp rubrikraden ner egentligen? Jag har inte filosoferat desto mer kring tidens gång idag,men nu letade sig de här orden fram i alla fall. Började dagen med att ligga på spikmattan,för gårdagens städning och pyttelilla trädgårdsjobb talade sitt tydliga språk i kroppen. Jag är fortsättningsvis väldigt känslig för fysisk ansträngning,speciellt om bröstryggen är inblandad. Känns som jag sitter i ett skruvstäd dagen efter.

Butiksrunda,besök hos svärmor,hem och fixa mat. Sen fick vi besök. Barnbarnstösen har blivit stor och börjat cykla till farmor och farfar på egen hand. Idag hade hon en kompis med,och de underhöll oss bla med att sjunga ”jag behöver dig och du behöver mig och vi behöver alla varandra…” Så sant som det är sjunget!

Nu stundar bastubad och lite tv-häng innan vi skickar den här dagen till evigheten. Ingen märkvärdig dag alls,men ändå unik.Den kommer inte tillbaka fast vi skulle trycka på ångra-knappen,men ”om herren dröjer och vi får leva”-som man plägar säga i vissa sammanhang-så kommer nya unika dagar. Så här skrev en av mina lärarinnor i min minnesbok en gång i tiden:

”Var dag är en sällsam gåva,en skimrande möjlighet. Var dag är en skänk från ovan,var morgon besinna det.”

JD-mat på framtidens meny

Vi lever i dieternas tidevarv,det har knappast undgått någon.Seriösa och mindre seriösa matgurun dyker upp och pläderar för sina dieters hälsovinster. Allt oftare dyker det upp aktörer på marknaden som lyfter fram miljöaspekter och kommande försörjningsproblem i den ökande världsbefolkningen. De är bra,tycker jag,för vi kan ju inte invagga oss i att det nuvarande systemet med fördelningen av jordens resurser ska kunna fortsätta; några välfärdsländer som vältrar sig i mat och slänger tonvis som avfall gentemot en majoritet av världsmedborgare som inte vet hur de ska få mat för dagen.

Det är väl en utopi att alla jordens invånare en gång har tillgång till mångsidig,hälsosam mat,men det är dit vi måste sträva. Och dit når vi inte om vi fortsätter på den inslagna vägen.Vi måste också vara medvetna om att vi som nu vältrar oss i mat och väljer och vrakar bland allehanda dieter,kommer att få göra eftergifter.En sådan är köttkonsumtionen.För mig personligen skulle det inte vara nån stor uppoffring,jag är ingen storkonsument av kött. För andra skulle det säkert svida mer.

I tv-nyheterna häromkvällen presenterades ett framtida proteinalternativ,nämligen småkryp. Det serverades knapriga gräshoppor och larvrisotto. Larverna rensades först på en bricka(de självdöda måste bort) och de levande hamnade sedan i stekpannan tillsammans med purjolök. ”Skråttar” och larver bedöms som bra mat alternativ,hög proteinhalt,låg fetthalt,ingen belastning på miljön.Kan ”odlas” hur mycket som helst.

Framtiden kan alltså innebära att vi har en skråttdiet* att se fram emot. Ny är den inte,det finns många människor i världen som äter småkryp. Jag tycker vi kan kalla den JD -dieten, efter Johannes Döparen som enligt den bibliska informationen livnärde sig på gräshoppor och vildhonung redan för ett par årtusenden sen.

Kunde inte låta bli att skoja med mannen:

-Sen när vi sitter på hemmet serverar de säkert skråttsåppon åt oss.

-Så larvigt,tyckte mannen.

För egen del tror jag det lutar åt det vegetariska alternativet i framtiden.

*Skrått- allehanda skalbaggsliknade småkryp går i min dialekt under benämningen skråttar.

 

mark och penni

Kom på mig själv idag med att ”översätta” en summa euron till mark. Det händer inte så ofta nuförtiden,jag tycker att känslan för värdet i euro sitter ganska bra vid det här laget. Om det rör sig om större summor,händer det likväl att jag tänker i vår gamla valuta. Undrar om det kommer att hänga med hela livet? Kanske mummeltanten i Tallbacken är den enda som växlar till mark och penni,eller finns det likasinnade?

tidningslös måndag

Så har vi nu tagit ett steg bakåt i utvecklingen och gått in i avvecklingen.Denna måndag är nu den första av ett oöverskådligt antal måndagar framöver då Vasabladet fattas mig. Jo, jag vet att det finns ett elektroniskt blad,men det är  inget jag vill ha till morgonkaffet. Jag hör till en generation som fortfarande äter frukost hemma och vill känna tidningspappret prassla i fingrarna medan jag dricker mitt kaffe.

De som fått elektroniken via moderkaka och bröstmjölk har säkert svårt att förstå min klagan. Det kanske tom finns de som inte ens hållit i en papperstidning nån gång. Bara att beklaga vad de gått miste om. Mindre papper att bära till tidningslådan har de ju förstås.

Nu ska jag se positivt på att det i alla fall fortsätter att komma en papperstidning de övriga sex veckodagarna.Att den ska ändra format blir säkert bra,den kommer ju inte att täcka större delen av köksbordet då. Och så har man utlovat lite extra söndagsläsning,kanske jag kan spara lite av den till måndag för att lindra abstinensen.

Nya tider,nya seder. Huvudsaken är att inte allt blir till elektronik. För en som levt på den tiden då man som slutkläm på läsandet fått torka ändan med papperstidningen(tänk vilken bra återgång till naturens kretslopp) på ett utedass tapetserat med gulnade Vasablad skulle det kännas som ett oförlåtligt övergrepp.

Efter denna kria ska jag nu motvilligt klicka fram Vasabladet på skärmen. Man vill ju veta vad som händer. 😉

 

sista lovdagen

Denna min sista jullovsdag har jag

-ätit frukost halv tolv(senast det hände var nog nån gång i tonåren)

-sett två bandade tv-gudstjänster

-tillsammans med mannen städat ut julen hos svärmor

-ätit lovets godaste middag;bryggstek på älgkött med mandelpotatis,smörglaserade timjanmorötter,gräddsås och lite rödtjut

-planerat den kommande arbetsveckan

-struntat i kaamospromenaden och degat framför tv och dator

-funderat hur jag ska få uppordnat en förskjuten dygnsrytm.Är antagligen dödstrött i morgon,men det kommer ju barnen också att vara,så jag funderar på om vi  ska ta en gemensam tupplur under dagens lopp,det vore väl lite pedagogiskt nytänkade,tänk så pigga och mottagliga vi skulle bli av det..

Återstår ännu att läsa klart en påbörjad bok och sen måste jag se Eva Rydberg i ´allå,´allå emliga arme`n innan jag sätter punkt för dagen.

”Nu är glada julen slut,slut slut,julegranen kastas ut,ut,ut….” Här kommer det att ske imorgon,om än det är en vecka kvar till Knut. Oxveckorna kan börja.

okänd predikan

Förra årsstarten hade jag ”fösööken få e ti gaa” som startnyckel. Nu kan jag bara konstatera om 2013: Ja fösööka å e jie,fast e va traglot millan varvin.Tack till familj,vänner och Hjälparen,som stått mig bi.

Inför 2014 ramlade jag över följande text av signaturen ”kristen präst i predikan på nyårsdagen”:

”Det är ett nytt år, men du måste inse att det nya året inte kommer att förändra dig. Bara för att det är ett nytt år kommer det inte att ha någon betydelse i ditt liv. Det enda som kan åstadkomma en förändring,är att du är villig att gå in i dig själv och ändra dig.”

Vi knallar väl vidare då,och ser vad som väntar bakom hörnet.