Ett mycket tänkvärt debattinlägg i vågskvalpet kring byggandet av Kvevlax lärcenter ingick i dagens VBL. Det var skrivet av Gun Beijar,som förespråkar och argumenterar för bibehållande av mindre lärcenter. För lärcenter är ju förvisso alla de inrättningar där undervisning bedrivs. Användningen av ordet tycks av nån konstig anledning ha blivit en ärofull titel förlänad till en viss storlek på läroinrättningen. Är det månne bara för att försöka understryka att storleken faktiskt har betydelse i förökningen av den kunskap och det lärande som framtidens barn står inför?
Det må bli som det blir med byggande av lärcenter, den stora anläggningen som skall inhysa hundratals små barn är inte mera lärcenter än de små byskolenheter som nu är utrotningshotade.
Jag har förundrat mig över argumenten i debatten. Som jag ser det var påfundet med lärcenter från början en ekonomisk fråga. Trots utredningar har dock ingen med säkerhet kunnat garantera att det blir billigare i framtiden att driva stora centra. För att ändå (som jag ser det) övertyga tveksamma föräldrar om fördelar med en jätteskola,spelar man sedan på rädslosträngar. Man låter förstå,att om barnen ska uppnå framgång i livet,är det bättre att gå i en stor skola. Där skall man ha superbra möjligheter att förverkliga läroplaner och idka en strålande pedagogik. Jag kan naturligtvis inte uttala mig om politikers kunskaper och insikter som gör att de tycker dessa argument är övertygande. Kanske är de väl insatta,kanske har de själva undervisat i såväl större som mindre skolor och således vet vad de talar om? I så fall har de kommit till andra slutsatser än jag,som under min aktiva lärartid fått erfarenhet av stort,smått och mittemellan.Och jag har inte märkt nån skillnad i livsframgången hos de barn som gått i stor eller liten skola. Det ska till en hel del andra faktorer i ett barns liv än storleken på en skola för att de ska lyckas nå sin potential i livet. Dessutom har politiker och andra storskoleförespråkare dragit andra slutsatser i denna argumentering än vad befintlig forskning kommit fram till.
Ifall pedagogikargumentet visar sig lätt att kasta omkull,tar man till rädsloaspekt nr två.Det sociala argumentet. I en stor skola får man fler kontakter. Ingen risk att bli ensam. Fler att välja på. I mina ögon är det inte sådär enkelt. I en stor skola,stor klass är man mera anonym, och för att känna trygghet håller man sig helst till en eller två kompisar. Ofta nån som man lekt med i dagis/förskola eller någon familjebekant. Det är inte lätt att knyta nya kontakter i parallellklasser med sammanlagt ett 50-tal elever. Det händer,men inte ofta. Det är klart, att om en skolas elevantal börjar gå under 20 elever,då kan det bli svårt att hitta kompisar man matchar med. De skolor som nu är indragningshotade har elevantal på 30-50 elever. Jag har sett ensamma elever i små skolor,men jag har också sett ensamma barn i stora skolor. Jag har jobbat med mobbningsproblematik i små skolor och i stora skolor.
Jag har märkt genom åren, att det viktigaste för föräldrar till skolbarn är trygghet. En trygg skolväg,en trygg skolmiljö,goda kamratrelationer och en god relation till barnets lärare. Jag har inte genom åren fått många frågor om vilken pedagogisk modell jag tillämpar. Inte många frågor om läroplanen. Jag har tolkat det så,att föräldrarna litat på att jag som professionell inom pedagogik vetat vad jag sysslat med. Oberoende stort eller litet lärcenter. De har varit intresserade av sina barns skolgång och litat på att barnen har fått god och varierad undervisning enligt egna förutsättningar.
Oberoende vilken skoltäthetsmodell Korsholm väljer, kommer det att kosta. Väljer man att behålla några små enheter,väljer man också att ge dem resurser och utrymmen att förverkliga det pedagogiska arbetet på bästa sätt. Väljer man den stora modellen,gäller samma sak. Då kan man inte plötsligt börja banta utrymmen,lärarresurser o.dyl. för att få ner kostnaderna som ju,hör och häpna blir högre än man tänkt. Nej, då får man nog vackert bita i det sura äpplet och färdigställa en läroinrättning som håller måttet för alla de barn som ska skyfflas in där. På tal om det, från början var det inget prat om att planera in förskolebarnen från alla de berörda byarna i lärcentret,när kom de med i bilden?
Om den stora modellen förverkligas,försvinner alla de skolidentiteter som nu finns. Också Kvevlax skolas egen identitet försvinner, det tror jag inte många har tänkt på. Det ska byggas något helt nytt,inte bara ett skolhus,utan en skolidentitet. Kvevlax lärcenter blir kommunens största lågstadieskola. Det kommer att ta tid,krafter och resurser innan allt och alla har funnit sin plats. Hur det blir för barnen? Det vet jag inte. Jag är inte profet,bara en pensionerad lärare med lite erfarenhet i ryggsäcken. Jag hoppas det blir bra. Barn har en förmåga att anpassa sig efter de vuxnas förehavanden. De har inget annat val. Om det blir bra eller mindre bra kommer att vara individuellt för varje barn. Jag vet att lärarna kommer att göra sitt bästa för barnens skull. Och det kommer att behövas mycket lärarresurser, man ska inte tro att det som ska ske innanför den stora skolans väggar kostar mindre än i den lilla skolan.Framtiden utvisar.
En sista undran bara. Utgående från vad vi vet(inte tror) idag(forskning, erfarenhet)-vilka är de riktigt hållbara och övertygande argumenten för att fösa ihop 350 små barn i ett lärcenter?
ba56blog 